Vikten av att alltid göra kopplingen Pedagog– Verksamhet – Teori

april 15, 2014, 14:52 referensgruppen Referensgruppen

Så var det nu dags för andra träffen i vår bokcirkel kring boken ”Vad berättas om mig” här på Korrebäcken. Första mötet var jag ganska nöjd med och fick bara positiv respons från mina cirkeldeltagare. Den här gången kändes det annorlunda. JAG VAR NERVÖS.

Vi i referensgruppen träffades på morgonen för att tillsammans gå igenom upplägget. Vi hade tillsammans med Elizabeth Florez, vår handledare, från Centrum för Pedagogisk Inspiration,  gjort ett körschema ett ganska digert körschema vill jag tillägga, som nästan minut för minut visade vad som skulle hinnas med under de två timmar vi hade till vårt förfogande. Jag måste erkänna att jag inte var mindre nervös när jag gick från mötet snarare tvärt om.
Varför var jag då så nervös den här gången??? Förmodligen för att jag nu djupare hade fått sätta mig in i vad rollen som handledare i samtal kring lärandeprocesser innebar.

Vi hade lyssnat på Elisabeth Nordstöms föreläsning om ”Lärande samtal och kollegialt lärande”.
Lärt oss om vikten av att gå från ord till handling. Vi tycker om mycket men vi måste göra och granska vad det är vi gör.
Belyst vikten av att alltid göra kopplingen PEDAGOG – VERKSAMHET – TEORI.
” Ett lärande samtal är ett samtal där man jämför vad man tänker med hur man handlar.”
Som samtalsledare är det min uppgift att se till att alla, får talutrymme och lyssnas på utan att bli avbrutna. Filtrera fram vad som är viktigt ”Har jag tolkat dig rätt?” Att det inte blir debatt, att inte själv delta utan vara tyst, vilket i mitt fall inte är lätt.

Så var det då dags att sätta igång cirkeln. Jag valde att berätta för mina kolleger att jag håller på att lära mig att leda lärandesamtal och att jag långt ifrån kände mig säker på min uppgift. Det kändes också viktigt att berätta att jag inte fick delta med åsikter och tankar för annars tror jag att mina kolleger trott att jag blivit knäpp. Jag genomled en inre kris skulle jag hålla mig strikt till körschemat eller släppa och låta det som hände få styra? Jag bestämde mig för det senare. Stundtals kände jag att jag tappade fokus när jag både skulle lyssna, filtrera och föra upp allas tankar, det erkänner jag. Det blev många ”Har jag tolkat dig rätt?” så till slut sa någon ”Är det så du ska säga?”.

Två timmar går fort när man har roligt och JA jag hade faktiskt roligt när vi väl kom igång. Vad var jag egentligen nervös för det är ju tillsammans med mina kompetenta, fantastiska och så kunniga kolleger jag gör den här resan så jag lägger nog ner det där med att vara nervös till nästa gång. (Hoppas jag.)
Så många djupa, spännande och utmannade tankar som kom fram och diskuterades, hela tiden med fokus på den verklighet vi befinner oss i.
Jag är jättenöjd och ganska säker på att mina cirkelkompisar också är det.

Text och bild: Agneta Nordblad, Korrebäckens förskola.

Skrivet av referensgruppen Referensgruppen
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

1 kommentar

  • Irene Jönsson

    Tack Agneta för att du bjuder på dej själv och så öppet och ärligt berättar om dina känslor inför att leda dessa lärandesamtal.
    Jag som känner dej vet att du klarar dessa samtal med dina kollegor alldeles galant.
    Vi kämpar vidare! Irene

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *