Kan jag utveckla mig och vår förskola genom att delta i referensgruppen?

november 12, 2014, 14:22 referensgruppen Referensgruppen

I augusti började jag på Stångbönans förskola och där fick jag möjligheten att ingå i referensgruppen ”Gullviksborg”, tillsammans med en kollega ifrån Stångbönan, vår handledare Elizabeth Florez från ”Pedagogisk Inspiration Malmö” ingår också i gruppen.

Jag var nyfiken på vad det var för grupp och hoppades att det skulle bli intressant, utmanande och lärorikt. Jag längtade efter att få nya utmaningar och att bli inspirerad, berörd och att fortsätta utveckla verksamheten och mig själv. Nu fick jag chansen att göra det tillsammans med mina kollegor från Gullviksborgs/ Stångbönans referensgrupp, gruppen har varit igång i ett och ett halvt år.

Jag har varit med i referensgruppen vid tre tillfällen och jag känner att det är mycket utvecklande och intressant. Vi diskuterar vårt uppdrag och har såklart fokus på barnen.

Men vad är det då som är utvecklande för mig?

Jo, det som är utvecklande för mig är att jag kan närma mig barnens perspektiv och jag kan bli ännu mer lyhörd. Att genom kollegialt lärande tränar jag på att sätta ord på mina tankar, vågar ifrågasätta mitt eget förhållningssätt och synliggöra vilken värdegrund jag står för. Att jag kan vara en positiv förebild för mina kollegor och att jag kan tydliggöra och konkretisera när och hur jag arbetar med barns inflytande och delaktighet i förskolan. Genom dessa diskussioner får jag redskap att arbeta framåt.

lera-svenning-

När vi träffas så följer vi en struktur som ger oss möjligheten att alla får komma till tals. Vi använder oss av olika typer av litteratur bl.a. boken ”Vad berättas om mig” av Bente Svening. Med hjälp av Bente Svenings bok får vi i referensgruppen öva oss att vara handledare till våra kollegor genom studiecirklar. Vår roll som handledare innebär bl.a. att vi håller i en del av vår utvecklingsdag. Vi som är med i referensgruppen har redan haft ett tillfälle med våra arbetskamrater. Då läste vi dikten ”Se föräldern” av Ann-Marie Körling, efteråt samtalade vi i smågrupper där vi diskuterade hur vi möter föräldern och vilket förhållningssätt vi använder oss av i olika situationer med föräldrar.

När vi höll vår första träff på utvecklingsdagen, upplevde vi i referensgruppen och våra arbetskamrater att det hade varit en givande och positiv stund. Vi hoppade över incheckningen eftersom vi kanske inte riktigt förstod syftet med den. När vi kom tillbaka till referensgruppen och samtalade om våra erfarenheter att leda våra kollegor, tydliggjorde Elizabeth syftet ännu mer om varför incheckningen är så viktig. Nästa gång kommer vi att ha incheckning och nu vet vi att det är viktigt för att skapa trygghet, stanna upp och försöka skapa närvaro i det vi gör. Vid incheckning kan vi också ha möjlighet att göra en återkoppling från förra gången.

Tredje tillfället som vi hade med Elizabeth visualiserade vi incheckningen genom att forma en bit lera och fundera över vad vi tog med oss från förra träffen. Vi pratade om hur mycket en bit lera kan ge i form av diskussioner och reflektioner. Jag formade ett äpple av min lerklump, ”Kunskapens äpple”. Det är bara fantasin som begränsar oss till vad vi kan prata om. Vems kunskap ser vi? Barnens och/eller vår egen kunskap? Hur ser vi på kunskap? Vi avslutade med en utcheckning där kom alla till tals om hur man hade upplevt vår stund. De flesta tyckte att det hade varit bra diskussioner och en bra struktur.  Utcheckningen upplevde jag mycket positivt, det var bra att höra allas tankar för att kunna gå vidare i vår process. Det känns som om alla var delaktiga och det är det som är syftet med referensgruppen och vår studiecirkel.  Jag ser framemot till nästa träff.

Vilka språk använder vi för att utrycka oss? Låter vi barnen använda alla sina språk? En liten lerklump kan ge många nya tankar och funderingar.

Text: Bodil Sannum Förskollärare på Stångbönans förskola

Bild: Elizabeth Flórez

Skrivet av referensgruppen Referensgruppen
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

1 kommentar

  • christel olsson

    jag tänker spontant att det är så viktigt, precis som du säger, att våra barn också får tillgång till de här olika språken. hur mycket får våra barn associera en tanke, i en bit lera eller vad som helst? jag tror om vi bara kunde se: att lika mycket som min lilla lerklump kan vara ett äpple – så kan barnets blyertsstreck vara en lyftkran. då ger vi barnets tankar respekt och går utanför våra egna ramar om hur saker är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *