Världens berättelser på Sfi-mässan

november 22, 2016, 11:45 Susan Englund Susan Englund
img_0579

Den årliga Sfi-mässan på Malmö Stadsbibliotek i november fick rekordstor publik. Mässan är ett samarbete mellan det digitala biblioteket, Lärcentrum och Malmös olika Sfi-anordnare. Temat för årets mässa var ”Världens berättelser” och på stora scenen in Ljusets kalender berättades livshistorier av deltagare från Språkcafé Nobel.

Sfi-lärarna på Språkcafé Nobel, Anna Appelqvist och Magnus Fryklund, intervjuade bland andra Milad och Yevhenia och här är deras berättelser.

Milad, 22 år:

– Jag kommer från Syrien och har bott elva månader i Sverige. Jag levde med kriget från det jag var 16 år. Jag bodde i en by i södra Syrien och det var faktiskt där kriget började.

Det var tuffa år, det hände så mycket. Vi flyttade till Damaskus när jag var 18 år och jag studerade Business Management på universitetet där i tre år. Jag hade ett bra liv där med studier och bostad. Varför fly? Min ålder – militärtjänsten väntade. Jag vill inte döda någon.

Min syster, svåger och jag bestämde oss för att fly. Det fanns inte tid att planera, mitt nya pass kom dagen före flykten. Sedan började den långa resan till Europa. Först till Libanon och sedan kom vi till Turkiet. Över havet till Grekland. Natt, kallt. Vi var våta och visste inte vad som skulle hända.

I Grekland pratade vi med en svensk man från FN. Han ordnade med resan till Sverige och ett boende i Broby. Jag vill hest inte minnas detta. Det kändes som ett fängelse.

Min svåger mötte en svensk man i Malmö som heter Lars. ”Är du fundamentalist?” frågade han min svåger. ”Nej”, svarade han. De blev vänner och Lars hjälpte till att ordna lägenhet till min syster och svåger, där jag också senare fick bo. Det kändes jättebra. Frihet!

Lars hjälpte oss med svenskan. Steg för steg. Det var tufft men kul. Det är en rolig upplevelse att lära sig prata svenska, utan Sfi eller andra kurser. Efter fem månader började jag gå ut och lyssna på människor på stan. Jag hörde många olika dialekter. Efter åtta månader gick jag till Språkcafé Nobel. Jag ville lära mig mer svenska. Alla talade skånska där, men det var jättekul!

Anna och Magnus är bra lärare och jag har samlat ord och lärt mig mycket svenska. Nu har jag fått jobb på en restaurang, och jag har en intervju med Migrationsverket i nästa vecka.

Livet kommer att bli bättre och bättre efter en kall början förra året. Med språket kan man komma in i samhället. Det är nyckeln.

8

Yevhenia från Ukraina:

– Jag är läkare, specialist i ortopedi, och har varit i Sverige i 14 månader. Min man har fast arbete här och studerar även Sfi. Jag fick personnummer först efter 11 månader i Sverige och kunde därför inte gå på Sfi. Så jag började studera svenska själv. Hade inget annat att göra. Jag kämpade själv, kände ingen annan här. Men jag är envis och arbetsam och studerade från klockan åtta på morgonen till åtta på kvällen, när min man kom hem från sitt arbete. Jag lyssnade på svensk radio och såg svenska TV-program.

Så småningom fick jag nya kompisar som jag kunde tala svenska med. Jag träffade dem på olika språkcaféer i Malmö. Språkcafé Nobel besökte jag första gången för ett år sedan.

Några av besökarna är pensionärer, och de är bra att prata med. De har mycket tid och är intresserade, de har inte bråttom. Nu går jag på språkcafé så ofta jag hinner. Jag är så social och måste träffa folk.

Jag lärde mig själv att skriva och läsa, men jag vågade inte prata svenska förrän jag kom till Språkcaféet. Nu jobbar jag där som språkvolontär och hjälper andra i grupp.

På fritiden spelar jag språk-innebandy med svenska tjejer på Stenkulaskolan. Det är ett roligt sätt att lära sig svenska!

Sfi-provet klarade jag direkt. Tack för att jag fått lära mig svenska hos er på Språkcaféet.

Skrivet av Susan Englund Susan Englund
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *