Forum för förste förskollärare del 1

2 veckor, 7:29 Sofie Brandt Sofie Brandt

I fredags samlades så gott som alla förste förskollärare i Malmö Stad för en gemensam dag på Malmö Högskola. Redan när vi fick programmet började jag längta, tänk vilken möjlighet. Att ge alla förste förskollärare samma föreläsningar och en chans att tillsammans växa i sitt uppdrag.

För mig egen högst personliga del blev det som att för en stund kliva in i förskollärarstudenten Sofie igen. Jag valde bort bilen och tog bussen in till Malmö, köpte en kaffe med mig och fick dessutom njuta av solens strålar när jag tog mig den korta biten till fots mellan centralen och högskolan. En mycket bra start på en givande dag.

Under dagen skulle vi få tre föreläsningar och sedan få avsluta med gruppdiskussioner.

Morgonen började med en kort introduktion och sedan rivstartade vi med Karin Alnervik. Från hennes föreläsning tar jag med mig flera saker men jag fastnade i några som jag tänkte dela med mig av här.

  • Den bästa fortbildningen gör man i sin egen verksamhet. Vi pratar mycket om att man behöver få kompetensutveckling och att vi behöver få input utifrån, men det finns så mycket att hämta bara hos varandra. Hos kollegan på avdelningen, hos avdelningen bredvid eller från någon i vårt område. Jag tror att vi behöver bli bättre på att dela med oss av goda exempel och vara stolta över det vi faktiskt gör. Men vi behöver också våga be om hjälp när vi stöter på patrull. Enligt förskolans läroplan sker allt lärande i samspel med omgivningen och jag tänker att det gäller även oss som arbetar i förskolan. Och att den omgivningen faktiskt kan vara det som är precis runt hörnet.
  • Arbetslagstanken – när man hör arbetslag som glatt medger ”vi jobbar så bra tillsammans”, vad innebär det då? Att de har en god gemenskap och arbetar bra tillsammans för att de har en god privat relation? Eller att de arbetar bra tillsammans för barnen, att de varje dag är där för barnen och skapar goda förutsättningar för lärande tillsammans med varandra och barnen? En liten tankevända som satte igång många reflektioner i mitt huvud. Vem är vi där för? Varandra eller för barnen? För vissa ganska självklart, för vissa mindre självklart, Denna lilla tankevända som Karin satte ord på kommer jag ta med mig när jag arbetar tillsammans med arbetslagen på våra förskolor.
  • Förändringsarbete – kort och gott – det gör att vissa saker blir bättre, men vissa saker kan också bli sämre. Så är det bara. När Karin säger det så självklart blir det självklart, och på något sätt okej. Okej att man inte alltid har en lösning där precis allt blir bättre. Det handlar om att prioritera det som behöver bli bättre. Det handlar också om att vi ibland måste förändra vår verksamhet för att vi idag har andra uppdrag än vi hade för 25 år sedan och det förväntas andra saker av oss, då måste vi förändra oss och vårt arbete för att vi ska kunna utföra alla våra uppdrag. Karin säger också att förändring samtalas inte fram, den GÖRS!

Att få lyssna på Karin, med all sin erfarenhet var oerhört givande för mig. Hon satte ord på många saker som jag funderar mycket på men som jag inte riktigt kan formulera. Ibland tycker jag också att det är befriande att höra någon annan uttala de där tankarna man själv har. Det kan vara för att få bekräftelse på att man är på rätt spår men såklart också för att man ska få chans att tänka om ifall man inte är på rätt spår.

Fortsättning följer…

Skrivet av Sofie Brandt Sofie Brandt
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

1 kommentar

  • Så sant. Karin talar enkelt och med en stor erfarenhet. Får vi ut detta på avdelningarna har vi kommit långt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *