Lättkränkt?

4 veckor, 10:56 Marika Johansson Marika Johansson

I tidningen läser jag – med viss förfäran – om en lärare som givit n-ordet i glosläxa till sina elever. I diskussioner på sociala medier (och säkert vid fikabord i runtom i landet) framförs åsikten att eleven och elevens föräldrar, som anmält händelsen, skulle vara lättkränkta. Jag noterar att den som hävdar detta påfallande ofta befinner sig inom den aktuella normen, i förhållande till den som blivit kränkt.

Risken med att utgå från hur man själv hade reagerat är att man missar det större sammanhanget, eftersom den som befinner sig i normen ofta har svårt att uppfatta hur det är att befinna sig utanför.  Kränkningar riktade mot till exempel människor som rasifieras*, kvinnor, transpersoner och personer med funktionsnedsättningar existerar i en kontext. Det handlar inte om en kränkning, utan om en ändlös serie kränkningar – stora och små – som pågått under lång tid.

Tänk dig att du står upp på bussen, och en nypåstigen passagerare stöter till dig när hen passerar. Ingen fara, märkligt att hen inte bad om ursäkt kanske, men okej. Men när den femte passageraren stöter till dig är det svårare att inte låta sig provoceras. Om detta händer flera dagar på rad, på bussen, på gatan, i skolan, kommer varje enskild stöt att förstärkas av alla de andra. Det blir ömt, det gör ont, du blir arg. Den enskilda kränkningen kan tyckas liten, men sammanhanget ger den bedövande kraft.

Ett sammanlänkat försvar handlar om att ”man ska väl inte behöva gå runt och tänka på vad man säger hela tiden”, men jag menar nog att jo, det ska man. Precis som vi i allmänhet lägger oss vinn om att inte stöta till människor runt omkring oss. Och om vi råkar göra det ändå, så ber vi om ursäkt. Svårare än så behöver det inte vara. Det krävs bara en smula ödmjukhet att inse att man själv kanske inte har hela perspektivet.

Det här lilla klippet är på engelska och talar om förhållanden i USA, men grundtanken är fullt applicerbar även här: Ta-Nehisi Coates on words that don’t belong to everyone.

*Att rasifiera innebär att tillskriva någonting betydelser som har med uppfattningar om härkomst och tillhörighet att göra. Begreppet är inte oproblematiskt, läs gärna mer här.

Skrivet av Marika Johansson Marika Johansson
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

1 kommentar

  • Bra Marika! Mitt på spiken. Vi stöter alla till någon då och då. Gäller bara att lära sig märka när man gör det, be om ursäkt och försöka lära sig att inte göra det igen – i alla fall så sällan som möjligt.
    I fallet med en lärare som ger en sådan uppgift till sina elever handlar det iofs inte om att stöta till någon, utan att mot (rimligen) bättre vetande bakifrån springa rakt över någon som dagarna i ända blir tillstött.
    Bra skrivet! Du gör världen lite bättre med din penna, tack för det.
    /Anders

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *