Vad SKA vi göra? Språkutveckla! (del 10)

4 veckor, 16:36 Nina Svensson

När nu året går mot sitt slut och vi knyter ihop säcken för denna termin återstår att utvärdera våra systematiska insatser med språkutvecklande arbete och undersöka om vårt lässtrategiprojekt (LSP) hunnit ge några mätbara avtryck gällande elevernas läsförståelse. Men först bjuder vi på en traditionsenlig tillbakablick, nämligen till fortbildningsdagen den 24 november då vårt systematiska kvalitetsarbete stod på agendan och involverade hela personalen, oavsett uppdrag i verksamheten.

För såväl lärare som skolledare och annan skolpersonal är vardagen full av uppgifter, planerade och schemalagda, men även händelser som kräver mer “akut” uppmärksamhet. Däremellan har vi konferenser och möten där vi ska arbeta analytiskt, uppföljande och systematiskt med olika delar av vår verksamhet som kräver extra omsorg och insatser, vilket ställer höga krav på oss som befinner oss i skolans värld. På en ledarskapsutbildning för många år sedan fick jag lära mig att vi som ledare skulle vara tydliga med vilken bil vi byggde; var det Volvo vi byggde passade inte personer som ville bygga SAAB in i verksamheten. Men nu bygger vi ju inte bilar, vi bygger våra ungdomars förutsättningar att ta sig vidare i utbildningssystemet, i livet och deras förväntningar på sig själva i relation till omvärlden. Detta ställer höga krav på att organisationen vi har ger stödstrukturer för att klara av detta svåra uppdrag. En sådan stödstruktur är att jag som skolledare ger förutsättningar för all personal att få syn på hela bilden utifrån vår ofta fragmentariska vardag. Framförallt är det viktigt att vi har en gemensam bild, är överens om mål och metoder, då finns också förutsättningarna för ledarskapet att nå ut i alla delar av verksamheten även i de vardagliga aktiviteterna.   

En stödstruktur vi använder oss av och vill presentera lite närmare i detta inlägg är våra fortbildningsdagar som ska ge struktur och sammanhang i det vi under terminen eller läsåret lägger särskilt utvecklingsfokus på. Här får vi t.ex. tillfälle att väva samman och följa upp olika insatser, att lyfta fram och peka på hur olika insatser samspelar och prioritera hur vi går vidare. I detta syfte samlades all personal på fortbildningsdagen i november på Hotell Mossbylund för arbete i lite annan miljö än den skolans lokaler erbjuder.

Här inleddes dagen med en “tv-show”, Ulrika efter 10, där skolledningen, dvs. jag och de två biträdande rektorerna Shaz och Björn, intervjuades och samspråkade kring visioner för vår framtida skola, förde ett samtal kring vad i vår verksamhet som gynnar en utveckling mot att göra verklighet av denna vision och vad som skulle kunna vara hinder på vägen fram mot densamma. Tv-tittarna, dvs. all personal, fick sedan vara med i dialog kring det de sett och hört innan vi gick vidare till att i presentationsform lyfta fram de processer vi arbetat med under hösten, var vi stod och hur vi avser att gå vidare.

Därefter bildades tvärgrupper för att i workshopform arbeta med SKA i praktiken kopplat till ett verkligt område någon eller några i gruppen behövde hjälp med att planera – hur tar vi reda på ett nuläge, samlar in data, planerar, genomför och utvärderar kunskapsutveckling i syfte att synliggöra lärandet för både elev och lärare? Resultatet presenterades sedan för övriga och blev samtidigt en metaprocess som gav oss ett nuläge kring var vi befinner oss i denna process – vad behöver vi bli bättre på i det systematiska kvalitetsarbetet kopplat till att synliggöra lärandet i alla led, i planering, genomförande,  uppföljning och analys av undervisning? Vilka verktyg, vetenskapliga metoder, behöver vi vässa för att öka vår kvalitet? Grunden är att all personal, även de som inte är direkt undervisande, har en insikt om och förståelse för kärnverksamheten och genom detta bygger ett gemensamt förhållningssätt i arbetet med eleverna oavsett sammanhang vi möter dem i.

Innan dagen avslutades gjorde vi en också avstämning och lyfte fram vikten av att veta varför vi gör det vi gör och byggde en gemensam bild av detta som en dryg vecka senare lyftes under alla skolledares gemensamma utbildningsdagar med ISL – vikten av ett WHY.

I ett systematiskt kvalitetsarbete är det av största vikt att det görs en utvärdering av det som genomförts för att få syn på om den vision och de mål man satte upp efter nulägesanalysen de facto uppnåddes. I skolans värld är måluppfyllelse det stora fokusområdet och det övergripande målet för alla insatser vi gör. Elevens lärande är vårt “why”, varför det är essentiellt att ofta ställa frågorna: Har eleven lärt sig det som var tänkt och hur vet vi det?

När vi gick in i tredje veckan i december var det därför dags för utvärdering av vårt lässtrategiprojekt. Hade nio veckors intensivt läsande och övande av lässtrategier givit något resultat? Hade elevernas läsförståelse ökat? Hade de deltagande elevernas läsförståelse ökat mer än övriga elevers? Hade lärarnas kunskaper och genomförande av dessa strategier nått klassrummen? Utvärderingen inleddes med att alla elever i åk 7 ånyo fick göra en diagnos i läsförståelse och resultaten räknades sedan samman i en ny kurva på stanineskalan. Jag kan erkänna att jag var såväl nervös som förväntansfull inför resultatet. Även om vi redan hade upplevt en rad synergieffekter av LSP såsom bättre förkunskaper, ökad aktivitet och självförtroende hos eleverna samt ett positivt relationsbyggande så var det ju ändå läsförståelsen i sig som var det mest intressanta och det som i nuläget var mätbart.

Glädjen och stoltheten var stor när det visade sig att projektet givit önskat resultat. Överlag hade åk 7 ökat sin läsförståelse, vilket i och för sig var väntat då eleverna förhoppningsvis utvecklas under en termin och förvärvar ny kunskap. För att veta om de utvecklats mer än de gjort utan lärarnas kompetensutveckling och användande av språkutvecklande strategier i klassrummet hade vi behövt en kontrollgrupp att jämföra med, vilket vi inte haft. Det än mer positiva och som också gick att bekräfta låg dock i att de elever som deltagit i LSP hade ökat sin läsförståelse mer än övriga elever. Poängmässigt var resultatet för dessa elever +2,2 medan övriga elevers resultat hamnade på +0,7. Differensen landade på +1,5 vilket gav 6 procentenheter bättre resultat. Vi kan också konstatera att vi lyckats att skjuta vår staninekurva lite närmare normalen och att 56% av eleverna som förut låg på Stanine 1 nu minskat till 42%.

Det gjordes också en uppföljning av lärarnas självskattning i hur väl förtrogna de är med olika teorier och metoder när det gäller ett språkutvecklande arbetssätt. I augusti blev resultatet 6,4 på en skala mellan 1 och 10 där 1 är låg förtrogenhet och 10 är hög förtrogenhet. Nu uppskattade lärarna sin förtrogenhet till 7,3. Den andra frågan gällde i hur stor utsträckning de använder sig av ett språkutvecklande arbetssätt i sin undervisning. I augusti blev siffran 6,2 och nu 7,1. Även här kan vi alltså påvisa ett positivt resultat av de föreläsningar, workshops och den praktik man fått genom att vara läscoach. Även om vi i nuläget inte med säkerhet kan fastställa att fler och bättre språkutvecklande strategier används i våra klassrum så är vår hypotes att ju mer förtrogen du som lärare är med dina verktyg för att nå alla elever i desto större utsträckning använder du dessa.

Så hur ska vi då förhålla oss till de siffror och resultat vi sett från höstens arbete? Naturligtvis krävs en mer djupgående analys för att till fullo förstå och kunna förklara resultaten och kompletterande uppföljningar behöver göras. Men trots att framstegen kan tyckas vara små, betyder de allt för oss och våra elever. De blir en bekräftelse på att vårt och deras arbete lönar sig, att vi gör rätt saker och att vi aldrig ska sluta anstränga oss och vara innovativa för att lyckas nå framgång gällande våra elevers resultat. Och sist men inte minst – det vi gör tillsammans blir bättre!

(Interiörbild från skolan med citat av eleverna.)

Utslagna i saccosäckarna på PI  (se bild överst) loggar vi nu ut efter en fantastisk och lärorik termin där vi trots allt hårt arbete känner oss segervissa inför framtiden i det att vi hittat metoder för fortsatt gemensamt lärande. Vi vill härmed önska alla våra bloggföljare ett gott nytt 2018. Vi kommer att ses igen på det nya året och det som då kommer att packas upp ur säcken och presenteras handlar bland annat om ett nytt projekt inom translanguaging i samarbete med PI samt ännu mer fokus på SKA i praktiken, bl.a. inom ramen för Samverkan för bästa skola tillsammans med Skolverket, så nu behöver vi några dagars ledighet – over and out.

Skrivet av: Ulrika Wirgin och Nina Svensson

Se tidigare inlägg: http://pedagog.malmo.se/2017/12/15/vad-ska-vi-gora-sprakutveckla-del-9/

Skrivet av Nina Svensson
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *