Publicerat:

Elevernas mående i fokus på skolutvecklingskonferensen ICSEI 2018

En röd tråd genom skolutvecklingskonferensen ICSEI i Singapore var Professional Learning Communities (PLC). De flesta av forskarna och skolutvecklarna på konferensen (exempelvis Andy Hargreaves, Carol Campbell, Alma Harris, Chris Brown och Lucy Crehan) verkade relativt eniga om att det mest effektiva sättet att utveckla skolor och undervisning är att lärare arbetar och lär av och tillsammans med andra lärare. Genom att bygga vidare på forskning och andras erfarenheter, och genom att dela med sig och sprida kunskaper, kan lärare skapa egen och gemensam kunskap som bidrar till att utveckla skolan och undervisningen. För att hitta rätt riktning i utvecklingsarbetet är det viktigt att sätta elevernas utveckling i fokus. Det tycks alltså finnas ett stort vetenskapligt stöd för hur vi jobbar med kollegialt lärande i Malmö!

Flera av de namnkunniga forskarna påpekade samtidigt att målen med skolutvecklingsarbete behöver breddas. Andy Hargreaves påpekade exempelvis att “wellbeing is the new frontline of school development” och menade att utvecklingsarbetet måste börja fokusera på frågor om identitet, välbefinnande och hälsa snarare än bara kunskapsutveckling och testresultat. Representanter från Singapore berättade på liknande sätt om hur man där jobbat medvetet med att höja elevernas resultat i femtio år (!) och i dagsläget är ett av de mest högpresterande skolsystemen i världen, sett till elevernas kunskapsresultat i exempelvis PISA. Mellan raderna framkom det dock att man har problem med elevers hälsa/välmående. Sedan 2011 har man därför ändrat inriktning och fokuserar nu i första hand på att utveckla skolan för att stödja elevernas välbefinnande och kreativitet.

Carol Campbell menade att Wellbeing och Human Development bör sättas i centrum för skolutveckling. (Foto: Jens Ideland)

Även vi i Malmö kan behöva fundera över vilka mål och resultat vi vill jobba mot i vårt skolutvecklingsarbete och kollegiala lärande. Att vi bör stödja elevernas kunskapsutveckling och möjligheter till lärande är närmast självklart. Men nog bör väl även vi lyfta fram frågor om elevers hälsa, välmående och möjlighet att utveckla identitet och kreativitet när vi diskuterar mål och resultat i vårt skolutvecklingsarbete – innan vi går djupare in i samma fälla som Singapore? Hargreaves påpekade att detta ökar komplexiteten i utvecklingsarbetet och att det inte blir lika lätt att toppstyra och använda enkla tester som måttstock. Lärarna, förstelärarna och andra som jobbar nära eleverna blir ännu viktigare i ett “holistiskt” utvecklingsarbete.

Även Alicia Grunow och Fiona Ell lyfte fram att människor är det centrala och viktiga i skolutvecklingsarbetet – och att vårt sätt att tänka om skolutveckling påverkas i grunden av kulturella föreställningar och det samhälle vi lever i. Vi måste därför vara försiktiga när vi försöker dra paralleller och lära oss av andra länder. Singapore är exempelvis i praktiken en kontrollerad enpartistat. I utbildningsministerns tal om vikten av “moralisk hållning” blev det tydligt att Singapores fokus på elevernas personliga utveckling, kreativitet, inre motivation och ett livslångt lärande är tämligen instrumentellt och syftar till att eleverna ska bli “den effektiva medborgaren” – som bidrar till den ekonomiska tillväxten och utvecklar “rätt” känsla för Singapore. För att undvika att “metoden helgar ett oönskat ändamål” behöver vi översätta lärdomar från högpresterande skolsystem till vår egen kontext – och ta till vara på den vilja att stärka lärarnas profession och självständighet och elevernas möjligheter att utveckla ett självständigt och kritiskt tänkande som ingår i den svenska skolutvecklingstraditionen.

 

Jens Ideland och Marie Sjöblom, Lektorer på Gymnasie- & vuxenutbildningsförvaltningen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.