”Det finns en otrolig makt i hur vi pratar med barn”

När Lindängehus förskola, Almviksgårdens förskola och Operans förskola skulle välja ämne för sin jämställdhetsanalys ville de att alla pedagoger skulle involveras i processen. Därför valde de att titta på hur kommunikationen ser ut på förskolorna ur ett jämställdhetsperspektiv.

– Det finns en sån otrolig makt i hur vi pratar med barn, därför måste vi tänka på hur vi gör det och ge alla samma möjligheter, säger Lina Pihl, legitimerad förskollärare på Lindängehus förskola.
Kollegan Anna Edvardsson, pedagogista på alla tre förskolor, förklarar vidare:
– Vi ville se hur kommunikationen såg ut barn till barn, pedagog till barn, barn till pedagog och pedagog till pedagog.
Frågor som blev aktuella var: vem initierar kommunikationen, hur gör man det och hur möjliggör miljöerna kommunikation?
Själva analysen gjordes i våras. Pedagogerna filmade vissa bestämda situationer med barnen och skrev ner hur kommunikationen såg ut. De gjorde ett streck i sina papper för varje initierad kommunikation från flicka till pojke, från pedagog till pojke och så vidare. De lät sig inspireras av Christian Eidevalds bok ”Hallå, hur gör man?” där han beskriver detta som kommunikationsmönster (här kan du läsa mer om Eidevald).

Pratade mer med flickor

Resultatet överraskade en del av pedagogerna. Redan under pilotstudien kunde de till exempel se att pedagogerna kommunicerade mer med flickorna än med pojkarna.
– Många var inte medvetna om det, säger Anna Edvardsson och fortsätter:
– Vi vill ju ha pendeln i mitten – att vi kommunicerar lika mycket med flickor som med pojkar och att alla barn, oavsett kön, har lika möjligheter för interaktion.
En annan sak pedagogerna upptäckte var hur placering av både barn och material i lärmiljön hade betydelse för kommunikationen.
– Exempelvis hade vi höga bord där vi såg svårigheter för barnen att röra sig runt. Vi valde att köpa lägre, kvadratiska bord som gjorde att barnen kunde röra sig runt borden fritt vilket skapade helt andra möten. Då blev också kommunikationen helt annan, säger Anna Edvardsson.
En del pedagoger reagerade på att de i analysen bara skulle titta på kommunikation utifrån två kön, speciellt sedan de precis läst en bok där man pratar om 22 kön. Men den kvantitativa studien gav ringar på vattnet, menar både Anna och Lina.
– Vi kom in på djupare och intressanta ämnen under studiens gång. De kvantitativa resultaten gav kvalitativa diskussioner, säger Lina Pihl.

Foto: Colourbox

Fortsätter analysen

Varför är detta arbetet viktigt?
– Jag tror att vi sätter spår i barnen om vi ger dem möjlighet att vara sig själva och vi stärker deras självkänsla av att de kan, vill och vågar och att vi ger dem lika förutsättningar, säger Anna Edvardsson.
En viktig del i analysen har hela tiden varit att den hänger ihop med förskolornas utvecklingsområden – genus, lärmiljö och varje barns rätt till stöd och utmaningar. Framöver är ambitionen att titta ännu närmare på lärmiljöer – var är det mest flickor respektive pojkar och hur kan pedagogerna öppna upp så att alla barn får samma möjligheter där.
– Det är viktigt att låta detta leva kvar, att följa upp och fortsätta diskutera. Att dra några streck på ett papper och lämna in till kommunen kan vem som helst göra. Men att fortsätta arbetet trots att analysen är klar och inlämnad, samt att koppla det till utvecklingsfrågorna, ser jag som en framgångsfaktor, förklarar Anna Edvardsson.

Skrivet av Matilda Lundahl Matilda Lundahl
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *