Publicerat:

Ett pedagogiskt pussel i ständig förändring

Att räkna ut hur många barn som ska gå på varje förskoleavdelning handlar om mer än enkel matematik.
– Det är lika mycket en fråga om det pedagogiska ledarskapet och vilka metoder och arbetssätt förskolan väljer att arbeta med, säger Ingela Mellbin, förskolechef i utbildningsområde norr.

Ingela Mellbin beskriver det som ett ständigt pusslande att organisera barngrupper på förskolan. Det är många parametrar som ska tas i beaktande, bland annat budget, personalfrågor, arbetsmiljöfrågor och inte minst efterfrågan.
– Vi får ett antal barn tilldelat oss av placeringsenheten som jag sen fördelar i samråd med pedagogerna på olika avdelningar. Det är klart att man vill vara med och bidra till att vårdnadshavare får den förskola de har önskat men det är inte alltid det går att ordna, säger Ingela Mellbin.

Fyra vinklar att diskutera

Tillsammans med förskolechefskollegor har hon varit med och tagit fram ett diskussionsunderlag för hur fördelning av barn kan gå till. De fyra infallsvinklar som tas fasta på är kompetens och bemanning, relationer, barngruppens sammansättning och ute- och innemiljö.
– Att organisera barngrupper handlar om att driva bra pedagogisk verksamhet. Till exempel brukar man säga att miljön är den tredje pedagogen. Ett sätt att kunna hantera en större barngrupp är att se till att miljön gör att barnen har inflytande över vad de vill göra. Kan de nå själva? Finns det material så att de kan sysselsätta sig? Det är inte så att barn alltid måste ha stöd av vuxna – ibland är stödet från kamraterna minst lika bra, säger Ingela Mellbin.

Tematiskt arbetssätt

På de förskolor där Ingela Mellbin är förskolechef har avdelningarna börjat att jobba mer tematiskt. Vilket ämne de lär sig om är inte alltid det viktigaste utan mer att låta barnen vara med och bestämma, ha inflytande över sitt eget lärande och att väcka deras nyfikenhet. När barnen kan styra mer av arbetet och personalen har rätt kompetens kan också barngruppen vara större.
– Jag som förskolechef måste ge stöd till personalen i det pedagogiska arbetet. Att organisera barngrupper sker därför i ständig dialog med medarbetarna. Det är en av de svåraste delarna i arbetet som förskolechef – alla pedagoger tycker ju att de har tillräckligt med barn på sin avdelning. Och det är klart att jag också hade velat ha färre barn i gruppen om det hade varit jag som fick bestämma, säger Ingela Mellbin.
Men det handlar om så mycket mer än den enskilda avdelningen menar hon. Därför lägger hon ner mycket tid på att visa på helheten i Malmö stad.
– Om man kan relatera till att alla barn i Malmö ska ha en likvärdig förskola, inte bara de på den egna förskolan, så kan man också förstå varför vissa beslut måste fattas.

APT viktig plats

Arbetsplatsträffen (APT) fyller en viktig funktion. Här hålls personalen informerad om vad som är på gång i verksamheten och även i Malmö. Det är ett led i att träna på att kunna se helheten.
– Allt hänger ihop i en kedja och är som ett gigantiskt pussel som aldrig blir klart. Man lägger till, tar bort och ändrar för att det ska bli så bra som möjligt. Det är också det som är spännande och roligt. Dagarna går väldigt fort, säger Ingela Mellbin.
Text och foto: Johanna Ravhed

Johanna Ravhed

Publicerat:

Skribent Johanna Ravhed

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *