Kamratrespons och matriser hjälper elever på Österportskolan att äga sitt lärande

Hur äger man sitt lärande och vad innebär det? Frågan fascinerar och utmanar Ewalotta Benndoff, lärare i SV/SO och förstelärare på Österportskolan, dagligen. Med utgångspunkt i elevers lärande och förmåga att resonera och förstå konsekvenser, använder hon kamratrespons och matriser för att utveckla elevernas ägandeskap.

– Att äga sitt lärande handlar om att få elever att förstå sitt eget lärande, säger hon.

Tillsammans med två kollegor, undervisar Ewalotta Österportsskolans årskurs 4-5 i SV/SO. Hon ser matriser som ett stöd i en fortlöpande lärandeprocess.

– Jag har länge sökt det perfekta dokumentationsredskapet där jag samlar mig och elevernas progression. Allt behöver inte vara samlat i en matris, det kan finnas komplement som fyller olika funktioner. Jag fokuserar mycket på att ta fram stödstrukturer som hjälper eleverna att se sin utveckling och sitt lärande, säger hon.

Matriser och processer

För Ewalotta är användet av en matris en process, ett arbetsmaterial som hon använder för att resonera med elever kring uppgifter och deras lärande. Hon och kollegorna har skapat ett antal matriser (ta del av några av dem här och här) som de kontinuerligt utvecklar utifrån olika arbetsområdens syfte och mål. Grundläggande är att eleverna och Ewalotta ska kunna förstå och använda dem gemensamt utifrån läroplanens kunskapskrav och vilka förmågor som ska utvecklas.

– Matriser är inget statiskt. Skolarbetet handlar om processer och en föränderlig matris kan vara ett stöd i en sådan process, säger hon.

Kamratrespons

Hon arbetar ämnesövergripande i sina ämnen och svenskämnet löper som en röd tråd genom de fyra SO-ämnena. För att få eleverna delaktiga i sitt eget lärande vad gäller det skrivna ordet, resonemang och tydlighet, använder Ewalotta sig av kamratrespons.

– Eleverna byter texter med varandra och läser varandras texter utifrån ett kriterium, stämmer innehållet med vad vi har pratat om? I en text ska de t ex. kunna förklara ämnesspecifika ord och begrepp samt visa på att de kan resonera och se samband, berättar hon.

Eleverna ger varandra både skriftlig och muntlig feedback. När eleven får tillbaka texten läser hen först skriftlig feedback.

– Därefter sitter de i par med den som har gett feedback. De ställer frågor och får förklaring till den feedback som de har fått. Det här ska alla kunna ge muntligt, säger Ewalotta.

Ewalotta_1

Kamratrespons i klassrummet.

Kriterier för feedback

Hon är noga med att poängtera för eleverna att de är en resurs för varandra och all feedback ska skapa möjligheter för dem att förändra sitt arbete.

– Naturligt måste det föras diskussion om vilken slags feedback som ska ges och vi jobbar mycket med att ta fram kriterier för det. Vad skickar t ex. ordet bra för signaler, för det arbetet framåt?

Grundläggande för kamratrespons och matriser är enligt Ewalotta att de ska förtydliga för eleverna vad som behöver utvecklas. Hon tycker det är viktigt av att prata om kvalitetsskillnader i elevtexter och hur en text kan förändras för att förbättras.

– Alla elever behöver tydliga ramar för att förstå sitt lärande men det måste också få lov att ta tid. En del elever är motståndare i början. Det här kräver jobb av dem, det kräver att de tittar på sitt eget lärande och reflekterar över sin egen utveckling och ”huret”.

Utmana elever att utvecklas

Ewalotta tycker att lärare ska våga kräva förbättring. Hon säger att elever självklart ska få vara nöjda med en uppgift men att det är viktigt att inte stanna i den.

– Som lärare måste vi utmana våra elever. Om eleverna ser sitt eget lärande är det inte ett problem för dem att bearbeta och utveckla, då finns viljan att förbättra och eleven kan se en vinst i att kunna något på ett utvecklat sätt, säger hon.

Som lärare är det för Ewalotta centralt att ge elever chansen att veta hur det känns att kunna något riktig ordentligt. Hon trycker på betydelsen av faktakunskaper för att kunna skriva en väl utvecklad reflekterande text för årskursen, samt att resonera om och reflektera kring, vad varje elev kan om ämnet inför ett nytt arbetsområde.

– Hur ska en elev kunna resonera om t ex skillnad i klimat Spanien kontra Island om de inte har kunskap om var länder ligger i förhållande till varandra, frågar hon sig.

Förarbete och bedömningsuppgift

Ewalotta tycker att det är viktigt att fokusera på förarbete snarare än efterarbete. Hon menar att ett välplanerat förararbete med tydligt slutmål kopplat till målet/målen ger arbetet flexibilitet (varje arbetsområde avslutas med en bedömningsuppgift som eleverna känner till från början). Hon ser lektionsarbetet som kärnan i allt skolarbete och samlar väldigt sällan in uppgifter för egen bedömning.

– Under arbetets gång tränar eleverna olika moment som behövs för att klara av bedömningsuppgiften. Det är lätt att tro att det här ger merjobb men jag hävdar att det är precis tvärtom. Det handlar hela tiden om att vara närvarande i processen för att hjälpa dem vidare. Ibland samlar jag dock in och läser i smyg för att vara säker på att arbetet går i rätt riktning, avslutar hon.

Text och foto: Marina Walker
Foto på elever i klassrum: Ewalotta Benndoff


Skrivet av Marina Walker Marina Walker
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *