Läsning och berättande ute bland stock och sten

Det är en klar och kylig vintermorgon när Pedagog Malmö besöker Uteförskolan Stock och Sten. Ganska snart tränger solens strålar genom trädtopparna och rösterna från 24 barn på väg till förskolan, vindskjulet i Pildammsparken ena hörn, blandas med fågelkvitter. Frukosten inomhus i en närliggande lägenhet är avklarad. Nu väntar en dags utevistelse för barn och personal med lek, rörelse och berättandet i fokus.

– Under lång tid har vi arbetat med berättandet som tema, allt från muntligt berättande till sagor, berättar Frida Malmborg, förskollärare på Stock och Sten.

Hur arbetar en med litteratur och läsning på en förskola som huserar utomhus? Enligt Frida är det ingen skillnad från arbete inomhus. Läsning och samtal med berättandet i fokus är kontinuerliga inslag i barnens vardag, sittandes på så väl vindskyddets trägolv eller på en trädstubbe i parken.

– Vintertid kan det vara svårt. Då har vi någon gång springläst för att hålla värmen. Jag sprang och läste med barnen efter mig. Vi besöker också ofta Stadsbiblioteket.

Frida1

Frida Malmborg, förskollärare på Stock och Sten.

Läsning utomhus

På uteförskolan Stock och Sten är barn och personal ute större delen av dagen (9-16.30). Här arbetar Frida tillsammans med Martin Jensen och Helene Waldorf, förskollärare och Hafiz Hassan och Ellinor Ek, barnskötare, samt 24 barn i åldrarna 1-5. Deras bastillhåll är ett större vindskydd i Pildammsparken.

Läsande barn2

– I vindskyddet har vi det mesta som finns på en inneförskola fast på mindre yta. Backar med leksaker, papper, pennor och kritor, dockvagnar och så böcker, säger Frida.

– Barnen är indelade i smågrupper med ansvarig pedagog. Varje dag har vi gruppaktiveter som på olika sätt berör läsning och berättande. Bland annat arbetar vi mycket med Babblarna, berättar Frida.

Babblarna är en serie enkla böcker där huvudfigurerna finns att tillgå som leksaker i olika färger. Det finns åtta babblare där t ex namnen Bibbi, Dadda, Diddi och Bobbo bygger på bokstäver som kan var svåra att få kläm på, både vad gäller ljud och utseende.

– När vi arbetar med böckerna läser vi först en berättelse. Samtidigt får barnen lov att hålla i Babblarna. Under tiden vi läser får barnen små uppdrag utifrån handlingen. Det kan vara att leta efter Diddis hus och låtsas ringa på dörren, berättar Frida.

Berättande i lek och natur

Frida säger att berättandet är ett tacksamt tema att arbeta med utomhus. Hon lyfter barnens fria lek som en väsentlig del i berättandet och förklarar att leken i sin tur kan leda till teater. Varje dag i parken innebär utrymme för både det spontana och det strukturerande berättandet och några stockar blir lätt en teaterscen.

Lekande barn

Barn som leker

– När man som vuxen sätter sig ner bland barnen i lek öppnar det upp för möten och berättande. De kommer direkt för att berätta om något som de har gjort eller något som de funderar på. Då gäller det att hänga med och vara snabb på att dokumentera berättelserna, säger hon.

För Frida och hennes kollegor är det centralt att vara den närvarande pedagogen. Frida betonar vikten av att vara lyhörd och lyssna av barnens intresse. Samtidigt menar hon att det är viktigt att vara flexibel och kunna gå ut och in i saker som sker. Som pedagog på Stock och Sten kan aldrig plans A vara för fast, plan B måste alltid vara redo.

– Det viktigaste är att vara med barnen, vilket utevistelse underlättar. Det handlar om att våga gå ner på knäna och ser det som de ser, säger hon.

Spontanläsning och favoritböcker

Berättartemat och intresset för böcker tog rejäl fart när intresset av att ta med sig leksaker till förskolan resulterade i att barnen fick visa upp sin favoritbok hemifrån. Böckerna läste Frida och hennes kollegor för barnen i respektive smågrupper.

– Det här bidrog till ett tema som bara växte. Det blev verkligen barnens tema och har ökat deras intresse för olika böcker, berättar Frida.

Spontanläsning

På en uteförskola är naturen det främsta rummet för barnens lek och skapande. Likaså är det i naturen som läsning oftast sker. Spontanläsning vid t ex fruktstund är ett återkommande fenomen på marken utanför vinskjulet. Naturen må vara en stor yta (det finns inga staket eller grindar som ringar in förskolan) men barnen vet vilka gränser de har att förhålla sig till. Naturmaterial blir lätt kojor som underlättar barnens smårum för egentid.

– Barnen skapar rum i rummet. Det gör de genom att bygga kojor av både naturmaterial och filtar. De skapar små öar där de kan dra sig undan, berättar Frida.

Betydelsen av flexibilitet gör sig påmind när solen plötsligt försvinner för en kort stunds ösregn. Det hindrar inte flickan som läser en bok på marken eller kojbyggandet. Lite justering av kläder krävs dock.

– Kan du hjälpa mig med min luva, frågar en pojke som efter snabb hjälp rusar ut för lek i regnet.

Text och foto: Marina Walker
Film: Chris Munsey

Skrivet av Red. Pedagog Malmö Red. Pedagog Malmö
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

1 kommentar

  • Mia Rundquist Visser

    Så härligt och kul det låter, springläsa måste ju alla prova! 😀 Hälsningar Mia språkutvecklare i omr H

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *