Näktergalen skapar möten mellan studenter och skolbarn i Malmö

Genom Näktergalen har alla studenter vid Malmö högskola möjlighet att bli mentor för ett barn i åldern 8 till 12 år. Barnen kommer från olika skolor i Malmö. Sedan starten 1997 har fler än 2 500 barn och mentorer förts samman. Näktergalen skapar möten som demonterar fördomar och ger nya perspektiv. 

Carina Sild Lönroth arbetar som Näktergalens verksamhetsledare.

– Det är växhjälp inte läxhjälp, säger en leende Carina Sild Lönroth, Näktergalens verksamhetsledare.

– Det är ett mentorskap från två håll. Båda lär och får. De öppnar upp arenor och upptäcker Malmö tillsammans. Det är möten som demonterar fördomar och ger nya perspektiv. Genom förtroenden och relationer så förstår man och får en annan insyn, säger Carina.

Barnperspektiv  

Carina menar att mentorskapet är en bildningsresa. Studenter kan få se ett annat Malmö än de är vana vid. Barnperspektivet kan dessutom vara väldigt lärorikt att ta del av och ta in inför många yrkesroller. Mentorn kanske också får en insyn i t.ex. arbetslöshetens villkor, trångbodda familjer och hur barn ibland har begränsade möjligheter till ro för att läsa läxan.

– Vi vill dessutom tillgängliggöra Malmö högskola. Familjer ser, vistas i och får ta del av högskolemiljön. Ett av Näktergalens mer långsiktiga mål är att bidra till en breddad rekrytering till högskole- och universitetstudier, säger Carina.

Språkutvecklande 

Arbetet med Näktergalen började redan för sjutton år sedan och Carina var involverad från starten.

– Det började som ett pilotprojekt finansierat av Wallenbergstiftelserna. Det gav väldigt goda resultat. Barnen utvecklade språket och fick nya upplevelser. Högskolan uppenbarade sig för  både barn och föräldrar. Och studenterna fick nya perspektiv, säger Carina.

För en tid sedan knackade det på Carinas dörr. På andra sidan stod en student som ville ansöka om att bli mentor.

– Studenten hade själv haft mentor genom Näktergalen, och berättade att hans mentor hade varit väldigt betydelsefull. Studenten hade kommit till Sverige från krig i Bosnien och familjen var deprimerad. Relationen till mentorn och mötet hade varit jätteviktigt, säger Carina.

I dag har flera studenter som själva hade mentorer axlat den ansvarsfyllda rollen.

Barn och studenter ansöker

– Vi samarbetar i dag med fem skolor, en i varje stadsområde. Alla barn mellan 8 och 12 från skolorna som vi samarbetar med, kan söka, säger Carina.

Hon berättar att barnen som ansökt intervjuas och matchas med mentorer. Flickor får alltid en kvinnlig mentor. Det ska dessutom finnas en gemensam nämnare.

Mentorsutbildning

Studenterna går en mentorsutbildning som arrangeras både på högskolan och på barnets skola.

– Vid första utbildningstillfället får mentorn veta barnets namn, ålder och skola. Men inget mer. Barnet får hem ett brev med mentorns namn. Vi vill att mötet ska ske med öppna ögon, utan förutfattade meningar, säger Carina och fortsätter:

– Tanken är att de ska utgå från det positiva, att mötet ska stärka barnets självkänsla. Därför fokuserar mentorn på det barnet är intresserad av.

Möts på högskolan

På startdagen träffas mentorerna, barnen och föräldrarna i foajén på Orkanen. Varje barn får ett nummer som matchar deras mentor. Barnet ska hitta mentorn som befinner sig någonstans i foajén.

– Det är så kul att se när de hittar varandra, säger Carina.

– Första mötet inleds sedan med en tipsrunda. Men efter det bestämmer de helt själva vad de ska hitta på. Barnen får vara med, får ta plats och göra aktiviteter och saker de kanske inte skulle ha gjort annars.

Mentorn och barnet träffas en gång i veckan, från oktober till maj. Studenterna får betalt och lämnar månadsrapporter.

Dagbok & avslutning

Mentorer och barn uppmanas att skriva dagbok tillsammans och klistra in t.ex. biljetter. På avslutningsdagen överlämnar mentorn dagboken till barnet.

– För att knyta ihop mentorskapsperioden har vi en gemensam avslutningsfest och bryter av, säger Carina.

Soha är mentor 

Soha Kadhim läser till byggnadsingenjör och är mentor genom Näktergalen. Som barn hade hon själv en mentor som betydde mycket för henne.

Soha Kadhim, mentor genom Näktergalen.

– Jag var väldigt blyg. Min mentor hjälpte mig att skaffa vänner och ta initiativ. Jag vill vara med och ge tillbaka, säger Soha och fortsätter:

– Jag hade någon att prata med, hon blev min första vän. Hon hjälpte mig att våga säga vad jag tycker. Min mentor ställde mycket frågor. Sedan fortsatte hon med att ställa följdfrågor på mina svar. Tillslut vågade jag prata med andra människor också.

Ansvarsfullt 

Soha berättar att hon genom mentorskapet har lärt sig att ta ansvar för någon annan. Hon har också fått lära känna sig själv på ett annat sätt, att sätta sig in i ett barns situation.

– Och jag har lärt mig att kunna säga nej och sätta gränser, säger Soha.

– Mitt mentorsbarn tycker att det är kul att ha en mentor. Alla hennes vänner är lite avundsjuka. Barn i den åldern kommer kanske inte alltid utanför stadsdelen.

Underskattat projekt

– Näktergalen är ett underskattat projekt. Man lär sig så mycket mer.  Om man är med ett barn går det att ha kul som ett barn, avslutar Soha.

Fler än 2500 barn och studenter har förts samman genom Näktergalen. Dessutom har Näktergalen spridit sig till 21 olika europeiska städer. I Sverige finns det på fyra olika platser. Nätverket drivs från Malmö och har även andra målgrupper, som t.ex. ensamkommande flyktingbarn och seniorer. Näktergalen drivs av Malmö stad och Malmö högskola.

Gilla Näktergalen på Facebook.
Läs mer om Näktergalen i Sydsvenskan.

Text och foto: Sara Arildsson

Skrivet av Red. Pedagog Malmö Red. Pedagog Malmö
Tweet about this on TwitterShare on LinkedInShare on Google+Share on FacebookEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *