Möten som kan utmana oss att växa

1 månad, 11:46 Caroline Söderholm Caroline Söderholm
preview_colourbox13119306

En reflektion efter ett fiktivt möte mellan tre ledare om vikten av kollegialt samarbete.

Rektorn, dirigenten och idrottscoachen träffas på rektorns skola för att utbyta tankar kring ledarskap.
– Välkomna hit, säger rektorn. Vi är tre ledare, som alla leder yrkesskickliga medarbetare. Jag tänkte att det skulle vara intressant för oss att diskutera ledarskap med varandra. Dirigenten och idrottscoachen nickar instämmande och snart är samtalet i full gång.

– Glädjen över att tillsammans med min orkester få framföra musikaliska verk, inför en hänförd publik är magisk. Vi är samstämmiga i det vi gör, lyssnar in och preview_colourbox6371465kompletterar varandra. Varje medarbetares insats fogas ihop till en sprakande helhet. Vi har många timmars övning bakom oss och när det väl är tid för att uppträda är vi väl medvetna om varandras styrkor och svagheter. Vi vet hur vi ska samverka för att få fram det bästa resultatet. Alla är fokuserade och närvarande i stunden. Min orkester följer med stor precision och känslighet mitt sätt att leda, säger dirigenten.

Idrottscoachen och rektorn lyssnar intresserat. I idrottslaget, liksom i kollegiet, är det viktigt att känna till och ta vara på varandras styrkor och kompetenser.

Att leda mot mål

– För mig och mitt lag, är det viktigt att spelarna går ut och vinner matchen säger lagledaren. I elitidrott gäller det att vinna. Det gäller att vara bäst då det gäller. Mitt arbete är resultatstyrt och jag leder mot tydliga mål. preview_colourbox6371087

Rektorn och dirigenten nickar igenkännande, de leder också mot tydliga mål. Tävling och konkurrens känner de igen, men det är inte vinsten som är den yttersta drivkraften i deras ledarskap.

– Jag leder ledare säger rektorn. Min personal ska varje dag gå ut och möta eleverna och leda eleverna i deras utveckling. Det kräver också stor fokus och närvaro. Mina medarbetare har en stor yrkesskicklighet. Det krävs att de är öppna och lyhörda i relationen till eleverna de möter. Att leda andra ställer krav på att förstå sammanhanget som man leder i och att man själv står på stadig grund. Vi har en tydlig vision på min skola, som alla medarbetare arbetar i riktning mot. I arbetslagen planerar de tillsammans för hur de ska nå skolans mål, ibland under ledning av mig och ibland på egen hand. Det är också i arbetslagen som medarbetarna hämtar kraft, reflekterar tillsammans och utvecklar sin professionalitet.

Att prioritera tiden

Ibland, fortsätter rektorn, upplever mina medarbetare tidsbrist. De tycker inte att de har tid att sitta ner tillsammans med sina kollegor och reflektera och planera. Jag funderar mycket på hur jag kan hjälpa dem med detta och hur jag ska göra för att skapa en intellektuellt stimulerande miljö, för alla på skolan. Jag tror på det preview_colourbox6371851kollegiala samarbetet för att nå goda resultat i verksamheten. Jag försöker hjälpa mina medarbetare att prioritera tid för gemensam reflektion, planering och utvärdering. Jag vill att de ska känna att det finns tid, att de ser tiden som en vän. Det går inte att forcera fram resultat i arbete med barn och ungdomar. Vi måste arbeta långsiktigt och utvecklingsarbete måste få ta tid, säger rektorn. Det tar tid att få tillstånd ett tillitsfullt samarbete i arbetslagen.

Dirigenten och idrottscoachen tittar förstående på varandra och sedan på rektorn.

– Ja, tiden är en viktig faktor. Orkestern har mycket tid avsatt för övning och det har idrottslaget också. De individuella prestationerna är också viktiga för gruppens resultat, men att få till det perfekta samspelet i gruppen kräver mycket gemensam tid och övning. Många av mina musiker är individualister, men när vi spelar tillsammans är vi ett ”vi”. Ja, instämmer idrottscoachen, det är alltid ”vi” som vinner matchen.

Skapa vi-känsla

Rektorn funderar över skillnaden mellan att leda en skola, ett idrottslag eller en orkester. Resultatet av den kollegiala ansträngningen är inte alltid lika synlig och lätt att utvärdera, på skolan. Rektorn arbetar för hög måluppfyllese för hela skolan, men många av resultaten bedöms individuellt. Trots att det finns skillnader i verksamheterna, tänker rektorn, upplever jag att vi har ett tydligt ”vi” på min skola. Jag vill att mina medarbetare pratar och agerar utifrån begreppet ”vi och vår skola” och inte ”jag och mitt klassrum”. Det känns bra. Alla har vi ett gemensamt ansvar för alla elever och för kvaliteten på den undervisning som bedrivs. Det är min uppgift att tillsammans med mina medarbetare ha en tydlig riktning och skapa goda förutsättningar.

Så fortsätter samtalet mellan de tre ledarna. De pratar om att det är människorna i systemet som bär systemet.

– ”Amatörer pratar om genier, experter pratar om övning”, säger dirigenten. Vi föds inte yrkesskickliga utan vi blir det.

Alla tre ledarna vill ha de skickligaste medarbetarna i sin verksamhet och de diskuterar vad innebär att vara yrkesskicklig.

– Jag vill ha utvecklingsbenägna medarbetare säger rektorn, jag vill att mina medarbetare ska ha ämneskompetens, de måste också se varje elevs utvecklingspotential och vara engagerade, inspirerande och trygga i det professionella bemötandet.

De tre ledarna enas om att de alla är ledare för kreativa och utvecklande verksamheter. De ser många likheter i sitt ledarskap, men också olikheter. Det känns bra att utbyta erfarenheter med varandra.

Likhet ger trygghet, olikhet ger utveckling, tänker rektorn.

Foto: Colourbox

Förslag på litteratur:
Susan A. Wheelan, Att skapa effektiva team, Studentlitteratur
Susan A. Wheelan, Group process – A developmental perspective, Allyn and Bacon
Jenny Danohoo, Collective Efficacy – How Educators´ Beliefs Impact Student Learning, Corwi

Skrivet av Caroline Söderholm Caroline Söderholm
Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *