Publicerat:

Nosa på nätet – Möllevångsskolan del 3

Det är snart jullov. Barnen i två av skolans förskoleklasser är på god väg att bli superundersökare. De har ju gjort ett förstoringsglas var så att det underlättar för dem att undersöka världen där utanför. Nu är det dag att träffa Snytkorven igen.

En liten föreställning spelas upp. Elisabet, skolans bibliotekarie frågar barnen:

– Hur jobbar en superundersökare?

Ett exempel som är taget ur ”Superundersökarna” lyfts fram. Hur många ben har en spindel? Spindlar gjorda av piprensare och flirtkulor illustrerar att spindlar har åtta ben…nej sju…åtta.

En spindel har sju ben men barnen vet sedan tidigare att de har åtta och dessutom har fem av spindlarna som visas åtta ben och bara en har sju.

Barnen drar slutsatsen att en av spindlarna har tappat ett ben.

Föreställningen fortsätter med att Snytkorven frågar vad Alfons Åbergs kompis heter. Alla barn vet det, men ett resonemang uppstår, då en av spindlarna säger att kompisen heter Mohammed. Vem kan de fråga? Bibliotekarien förstås och sina lärare. Men vart kan man mer söka information? Barnen föreslår att de kan titta i en bok, undersöka med förstoringsglas, titta i mikroskop, titta på internet.

Snytkorven sammanfattar barnens förslag med att betona vikten av att leta på många ställen innan man kan dra några slutsatser.

De här introduktionsföreställningarna gör att barnen kommer in i det källkritiska tankesättet.

När föreställningen är slut, när de sjungit sin sång delas varje förskoleklass upp i två grupper. Jag följer med Ann-Christins grupp. Gruppen placerar sig i en ring på golvet.

Sen börjar det magiska!

Ann-Christin ger varje barn frågan: Vad gör du på Internet när du är hemma?. Hon vänder sig till varje barn, låter varje barn ta sin tid. Låter det gå långsamt. Hon skriver ner allt vad barnen säger Just detta sätt att ge barnet bekräftelse, att varje barn blir bemött med respekt gör att de håller intresset uppe under hela lektionen och med största sannolikhet även upprätthåller intresset till att fortsätta vara källkritisk.

De flesta barnen tittar på youtube och på Bolibompasidan. Något av barnen har inte internet hemma.

När alla barn kommit till tals går de in på de olika sidorna med hjälp av I-paden. De upptäcker att spelsidan på bolibompa inte fungerar i en I-pad.

Nästa ämne som avhandlas är reklam. Vad är reklam?

–         Något som säger att det är billigare, säger en pojke.

Avslutningsvis frågar Ann-Christin vad de vill söka på. Flera av barnen är överens om att de ska söka upp den populäraste låten just nu ”Nossa nossa”. Snabbt konstaterar de de dessutom att de kan klura ut vad artisten heter som sjunger den. Det står under videon på youtube. Vi lyssnar på låten och barnen sjunger med. De är mycket nöjda. Jag konstaterar att Ann-Christin utgår från elevernas intressen. Egentligen självklart, men likväl genialt!

http://youtu.be/kGLU8xZChcI

 

Nossa nossamelodin klingar i mitt huvud när jag går ut i ovädret. Är glad att jag snart ska återkomma till Möllevångsskolan.

Övriga blogginlägg om Nosa på Nätet hittar du i skolbiblioteksutvecklingsbloggen på Pedagog Malmö.

Text: Görel Reimer

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *