Publicerat:

Efter att läst boken har allt ställts på sin spets!

Agneta Nordblad heter jag och jobbar på Korrebäckens förskola

Jag finns nu på den här bloggen för att jag ingår i en referensgrupp tillsammans med ett antal kolleger på min förskola. Vi har startat ett inspirerande, spännande, omtumlande och mycket givande arbete tillsammans med Elizabeth Florez.

Vi startade arbetet med Elizabeth ganska ovetande om vad som skulle komma, vi trodde vi skulle prata genus. Efter första mötet var det ett gäng ganska förvirrade pedagoger som gick tillbaka till sina avdelningar och skulle försöka berätta för våra kolleger vad vi varit med om och om processen vi sagt att vi ville starta tillsammans med Elizabeth. Vi visste inte riktigt vad vi gett oss in på men Elizabeth sa att processen fick ta tid det kunde ta flera år, detta kändes lugnande. Det skulle nog klarna för oss så småningom.

Tack och lov att vi i vårt förvirrade tillstånd tackade ja, för nu startade ett spännande arbete som vi med Elizabeths hjälp har fått dela med oss av till våra kolleger och startat arbetet kring lärandeprocesser.

Till vårt först möte efter sommaren hade vi läst boken ”Vad berättas om mig? Barns rättigheter och möjligheter till inflytande i förskolans dokumentation” av Bente Svenning. En helt fantastisk bok tyckte jag som stundtals provocerade mig men framförallt väckte SÅÅÅ  många tankar kring vårt arbete med dokumentation och i synnerhet med barns inflytande och delaktighet i det vi dokumenterar.

Under lång tid har vi i förskolan dokumenterat på olika sätt med målet att ge barnen rätten till sitt eget lärande hur och när lär jag mig. Men även som en utvärdering av den verksamhet vi erbjuder och hur vi kan göra den bättre.

I portfolio, fotoramar i hallen, foton på avd. på pågående projekt, teckningar och i text har vi försökt synliggöra barnet och deras liv på förskolan. Allt med fokus på barnet. Jag har som pedagog gjort allt detta med de bästa intentioner och bara velat väl.

Ge barnen verktyg för reflektion över vad vi gör på förskolan, se sitt eget lärande och även bevara minnen om vad som hände under deras tid i förskolan.

Efter att läst boken har allt ställts på sin spets. Vad har vi pysslat med?

Vilket ansvar vi  har och tänk så lätt det kan bli fel.

Vi måste med stor respekt, självkritik och etik tänka och fundera över vad vi dokumenterar för vem och varför.

När går jag för långt i min iver att ge tillbaka till barnen?

Hur ger jag barnen inflytande och delaktighet över vad som ska dokumenteras och hur????

Stora och viktiga frågor.

Just nu befinner jag mig i ett stadie där jag ifrågasätter allt vilka foton som tas, vilka ord vi använder när och hur. Jag ser fram emot att starta arbetet med boken på vår förskola och att få föra dessa diskussioner på hela förskolan. Att lyfta arbetet kring dokumentationen och dess syfte.

Text: Agneta Nordblad, Korrebäckenförskola

 

referensgruppen

Publicerat:

Skribent referensgruppen

3 Kommentarer

    Hejsan!
    Du har verkligen fångat början på vår process med Elizabeth på ett fantastisk talande sätt. Superbra jobbat! Det är bara att fortsätta blogga eller hur?

    Irene

    Tack Agneta för alla intressanta tankar du lyfter!

    Du har fångat villervallan av alla tankar som vi nu har att bearbeta. Tillsammans kan vi. Vilket gäng vi är!!!

    Kram,
    Ingela

    Hallå där!
    Tror vi befinner oss på ungefär samma ställe, haha! Just nu ligger kameran mest still och knappt en målning/teckning kommer upp på väggen. Jag ifrågasätter mig själv massvis med gånger varje dag. Varför gjorde jag si, varför sa jag så? Fast jag har kommit fram till att detta är positivt. Jag menar, tänk om vi inte hade vågat se saker och ting ifrån andra perspektiv. Då hade vi stått alldeles stilla, bekvämt kanske, men hur utvecklande? Nej, det är med spänning jag fortsätter vår gemensamma process!

    Kram,
    Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *