Publicerat:

Kan man lära gamla hundar sitta …

37 år…..så låååång är min karriär inom förskole- och fritidshemsverksamheten i Malmö. Förändringarnas vindar har blåst genom alla dessa år. Just nu är det otroligt spännande att reflektera över skillnader och likheter mellan barnsynen nu och då.

Jag har haft den stora förmånen att få följa många barn på deras första resa mot det livslånga lärandet samtidigt som jag själv har fått fortsätta min egen resa.

Jag slutar aldrig att fascineras av hur otroligt kompetenta barn är. Även de allra minsta.

När jag själv gick i lågstadiet hade jag en lärare som gjorde stor skillnad på oss barn. En del blev sedda och lyssnade på, resten fick föra en ganska anonym tillvaro. ”Att till slut inte räcka upp handen trots att man visste svaret”.  På den tiden handlade det bl.a. mycket om vilken socialklass man tillhörde. Redan då tyckte jag att det var så himla orättvist. Detta har givetvis präglat mig en hel del.

Så jag har alltid försökt sträva efter att ALLA barn ska bli sedda och lyssnade på.

Att Alla har lika värde, att Alla tillför något, att Alla ska få vara delaktiga utifrån sina förutsättningar och få känna trygghet i att just Jag duger som jag är och är viktig för att gruppen ska fungera. Först då tror jag att vi kan växa och utvecklas och må bra.

När jag läser boken ”Vad berättas om mig” väcks många tankar. Observationer, reflektioner och dokumentationer har vi gjort på olika sätt och i olika former under åren. Men hur mycket har barnen egentligen varit delaktiga?

Det som slår mig mest när jag läser boken är frågor som;

”för vem dokumenterar vi”

”vad dokumenterar vi”

”är det barnen eller verksamheten som ska dokumenteras”

”vill barnen bli dokumenterade”

”hur kan vi tolka vad små barn och barn med funktionsnedsättningar vill”

”i så fall är de och kan de vara delaktiga vid dokumentationen”

”hur gör vi barnen delaktiga vid dokumentationen”

Samt hur vi ser saker och ting ur barnperspektiv eller barnets perspektiv.

Jag tycker det ska bli otroligt spännande och utmanande att fortsätta denna resa, att balansera mellan gamla och nya tankar och få vara med och se hur vi kan få det kompetenta barnet att bli mer delaktigt och få mer inflytande över sin utveckling och sitt lärande.

Text och bild: Irene Jönsson Korrebäckens förskola

2 Kommentarer

    Tack, Irene för en intressant blogg!

    Det var väldigt spännande att få läsa hela din resa. Du har så mycket erfarenheter och så många intressanta frågor. Det ska bli kul att tillsammans leta svaren.

    Kram,
    Ingela

    37 år! Det är länge! Åtminstone om man jämför med mina år i förskolan som inte ens når upp till hälften av dina. Ändå tycker jag att jag har varit med om många förändringar och tänk då vilken erfarenhet du sitter på!
    Det är en svår uppgift vi har att möta alla barn efter deras förutsättningar, men så viktig. Och hur vet vi vad som är bäst för de barn som inte kan föra sin egen talan? Usch ja, väldigt svårt och stora krav på oss.
    Ska bli väldigt intressant att föra detta vidare bland våra kollegor.
    Kram,
    Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.