Publicerat:

Lägger vi ett ansvar på våra elever som vi inte vågar lägga på våra kollegor?

Vi är två genuspiloter från Värnhemsskolan, Unni med bakgrund som fritidsledare har länge varit intresserad av genus och har också studerat det på Malmö högskola. David har länge funderat kring maskulinitetsproblematiken och skrev sitt examensarbete på lärarhögskolan om detta.

 GEP (kursen Det komplexa Genuspusslet)  är för oss en resa. Ordet intersektionalitet har varit en ögonöppnare och har fått oss att vidga begreppet genus och också gjort det lättare för oss att förstå komplexiteten i det. Det känns enklare att använda begreppet genus när det inbegriper mer än kön. Vi har en känsla av att begreppet genus, om det bara handlar om kön skrämmer folk. Det finns ett stort motstånd att arbeta med jämställdhet så eftersom det då lätt börjar handla om en diskussion kring ”hen”. Det handlar inte om att vi tycker att språkfrågor är oviktiga men det kan vara skönt att inte alltid behöva börja i den ordningen. 

 Genom GEP har vi funnit en legitimitet att arbeta kring de här frågorna och också kunnat dela erfarenheter med andra lärarkollegor i staden. Det har varit stärkande.

 Vi fick veta av vår rektor att det skulle starta en killgrupp då det hade efterfrågats eftersom det redan fanns en tjejgrupp på enheten. Vi problematiserade detta och diskuterade med personalstyrkan kring vad vi behöver jobba med på skolan. Vilka fördelar och nackdelar det skulle finnas med att starta en killgrupp kontra en blandad grupp. 

Vi kom tillsammans fram till att det bästa för oss just nu var en grupp där könstillhörighet inte ska spela någon roll. Kring höstlovet startade vi upp med träffar på måndagseftermiddagarna (Måndagsgruppen). Vi har diskuterat kring normer och vad de har för betydelse för oss. Tanken är att de själva under vårterminen ska göra ett eget arbete som har med normer att göra. 

 Det känns inspirerande att jobba med eleverna men samtidigt så känns det som att vi har hoppat över ett steg. Det känns som om vi lägger ett  ansvar på våra elever som vi inte vågar lägga på våra kollegor. 

Det har fått oss att fundera över följande:

 Ska vi verkligen jobba på detta sättet utan att det är förankrat hos ledning och i personalstyrkan?

Har övrig personal på skolan kunskaper om de normer och system vi kritiserar under våra träffar med eleverna? 

Har vi varit fega och fokuserat på eleverna när vi egentligen borde lagt vårt fokus på personalen?

 Vi har både själva och gemensamt med resten av GEP:arna diskuterat kring problematiken att ”utbilda” sina egna kollegor. Det känns svårt att ta rollen som föreläsare kring de här frågorna som ofta känns personliga. Vi vill inte hamna i ett läge där våra kollegor känner sig kritiserade av oss.

Vi har funderat kring om vi inte kunde hitta gemensamma utvecklingsområden som finns på mer än en gymnasieskola. Då skulle vi kunna gå ut på varandras skolor och på så vis komma undan problematiken att undervisa våra egna kollegor.

 Text: Unni Olofsson Lundström och David Winquist, genuspiloter från Värnhemsskolan

Bilder: Elizabeth Flórez

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.