Publicerat:

Framtidsverkstad, elevinflytande och de normbrytande rättigheterna

 

Veckan efter sportlovet var det dags för projektet att hålla sin första framtidsverkstad. Under tre dagar träffade vi samtliga 1:or och 2:or samt skolpersonal på en av våra pilotgymnasieskolor för att diskutera normer och makt i samhället och på skolan. Samtliga sessioner avslutades med att låta eleverna fritt diskutera hur de skulle förändra skolan till det bättre om de fick hela makten under ett års tid.

Elevernas åsikter och analyser bekräftade samma bild vi fått av elever på andra skolor; att det finns en känsla av maktlöshet och att det samtidigt är svårt att se och ta ansvar för den makt en faktiskt har. Vi blev dock mycket glatt överraskade över mängden av konkreta och konstruktiva förändringar som eleverna föreslog i den slutgiltiga övningen. Våra fördomsfulla förväntningar var att de skulle önska sig stjärnkockar och fler raster. Istället debatterades det vilt hur de skulle ta sig an stökiga elever som stjäl utrymme i klassrummet, hur de skulle bekämpa den rasistiska jargongen i korridorerna samt huruvida det går att göra något åt ventilationen.

Under de mer teoretiska diskussionerna kring normer och makt framkom det en tydlig splittring mellan samhällets förväntningar och ens egen känsla av utrymme i sin identitet. Bland annat fanns det ofta stora skillnader mellan hur eleverna uppfattade påståendet ”på skolan kan alla vara sig själva” och ”på skolan kan alla vara sig själva oavsett kön, etnicitet, sexualitet, religion, funktionalitet, könsidentitet och ålder”.  De förklarade att en sällan tänker på egenskaper som tas upp i diskrimineringsgrunderna eftersom där finns det så tydliga ramar för hur en bör vara. När en pratar om att ”få vara sig själv” är det främst egenskaper som klädstil, musiksmak och prestation i klassrummet som fokuseras på. Ingen förväntar sig kunna vara öppet homosexuell i korridorerna, det är i utgångspunkten uteslutet.

Eleverna på skolan upplevde att de hade väldigt lite formell makt på skolan och i samhället i stort. De upplevde att det fanns utrymme för dem att föra sin talan men att det sällan ledde till någonting konstruktivt i längden. Dessutom var de på det klara med att för att elever ska ha makt på skolan måste de enas och samlas i en stor kvantitet kring en fråga. Denna analys av sin egen maktposition är något som vi mött från elever på samtliga skolor vi varit på och på olika sätt berört elevinflytande.

Samtidigt finner oftast både personalen och eleverna att eleverna har väldigt mycket informell makt över den sociala stämningen på skolan som i sin tur påverkar formaliteter. De menar på att elevers utåtageranden styr väldigt mycket av förutsättningarna på skolan. Inom projektet skulle vi gärna vilja jobba med att skapa strukturer för formellt elevinflytande och se ifall detta också påverkar det utåtagerande utrymme elever ges/tar informellt. Om min röst betyder något och blir hörd, kanske jag kan sluta skrika?

För oss blev det under veckans gång ännu tydligare att vi arbetar ständigt med att skapa oaser av likabehandling i ett samhälle som samtidigt försöker övertyga det motsatta. Denna verklighet finns inom media, på gatan, hemma, på gymmet… orättvisa maktstrukturer genomsyrar allas vår vardag och också oss själva. Skolan kan spela en stor roll i att utmana dessa samhällsnormer och slutligen förändra dem.

Men det är tydligt för oss att denna roll inte endast uppfylls genom schemalagda insatser utan att det krävs mod att våga se helheten av det samhället vi alla växer upp i. Det innebär att vi som har makten att bestämma och utforma måste våga ifrågasätta oss själva likaväl som de ramar vi försöker omforma. Vi vill därför uppmana att dessa Malmöskolors viktiga och modiga likabehandlingsarbete backas upp och stödjs av politiken.

Selma Gušić, projektledare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.