Hej Ulrika!

Håller med dig i allt och att det borde vara en röd tråd hela vägen. Tror dock att det finns vissa pedagoger inom skolan som ägnar sig åt dokumentation. Själv har jag som lärare i flera år arbetat med portfoliometodik i åk 1-3. Det ligger helt i linje med dagens tankar kring ”formativ bedömning”/”lärande bedömning” – som många lärare idag arbetar med att utveckla. Skillnaden ligger nog i själva dokumentationen. Kan tänka att många pedagoger tycker det är svårt att hinna med.

För min del integrerade jag och eleverna det på olika sätt i skoldagen. Under ett kort samtal valde de ut något arbete inom ett område som de var nöjda med som samtidigt kunde jämföras med ett liknande arbete de gjort tidigare. Vi diskuterade HUR lärandet/utvecklingen hade gått till för att synliggöra att det är elevens egen aktivitet som bidragit till förändringen. Elevens utveckling synliggjordes för den själv och eleven bestämde hur den ville gå vidare.

Elevernas Urvalsportfolios (som eleven äger)lämnades med elevens tillstånd över till mottagande lärare på den nya skolan. De tog tacksamt emot materialet men vad jag vet fortsatte de inte. Ett dilemma var dock att nya klasser bildades av elever från tre olika skolor. Jag fick dock tänka som så, att elevens portfolio var ett fantastiskt underlag vid utvecklingssamtal med vårdnadshavare, då eleven själv skötte den största delen av utvecklingssamtalet med hjälp av den. Jag använde elevens portfolio för att medvetandegöra eleven om dess utveckling och lärande. Så helt bortkastat var det inte. Men jag önskar att fler pedagoger skulle upptäcka fördelarna med pedagogisk dokumentation. / Charlotte