Publicerat:

Resedagbok från resan till Kina – del 2

Söndagen den 26/10.

Flygturen gick alldeles utmärkt och när klockan var 5.00 kinesisk tid (23.00 i Sverige) var det morgon och dags för varm frukost i form av äggröra, kycklingkorv, potatiskaka. Gott. Vi landade på Beijing Capital International strax före 7.00, klev ur planet och gick mot Immigration Service, en poliskontroll där man skulle visa sitt pass, visum och ett papper man fyllt i på flygplanet där det stod samma sak som man fyllt i i sin visumansökan. Tydligen bäst att dubbelkolla. Där var det kö och tvärstopp, så det tog lika lång tid att passera som det tog att flyga mellan Köpenhamn och Helsingfors. Efter denna något sega passage åkte vi ett litet tåg med tre vagnar för att ta sig till den delen av flygplatsen där vi kunde hämta vårt bagage. En väska hade gått sönder, men flygplatsen betalade ersättning. Bra. Innan vi gick ut fick vi köra våra incheckade väskor genom väskröntgen. När vi hade strålat samman med de som anlänt till Beijing med ett tidigare flyg, kom vår guide, Leo, som skulle följa oss under resan. Utanför flygplatsen väntade en halvstor buss med chaufför, som visade det sig ha en faiblesse för karatefilmer (gärna på hög volym). Vi lastade in allt bagage och alla resenärer och sedan bar det iväg i sakta mak ut i pekingtrafiken. Han kom upp i ”normal” busshastighet först efter en dryg timme efter att ha passerat ett antal vägarbeten och annat. Luftkonditioneringen var tyvärr trasig, men chauffören stannade på motorvägen (där var ju ändå stopp) och öppnade takluckan så att vi fick lite ”frisk” luft. 28 grader inne i bussen och solen gassade! Den ”normala” hastigheten varade i flera sekunder, sedan var det tjockt med tung trafik och mer eller mindre krypkörning. Busschauffören tutade bitvis mer än vad han gasade och den resa som skulle tagit två timmar tog fyra timmar och 20 minuter. Lastbilar med stål, kor, pappkartonger, betongblock med mera precis överallt.

Stora kontraster:

IMG_0244 IMG_0193

Träden är vitmålade (med någonting) nertill för att inte bli uppätna av insekter.

Vi kom fram till hotellet 13.20. Tangshan Jinjiang International Hotel. Mitt rum fanns på 19:e våningen med utsikt över staden. Efter att bara fått se rummet medan bagaget försvann iväg någon annanstans fick vi äntligen lunch. Man hade hunnit bli rejält hungrig efter den supertidiga frukosten och den långa bussresan.

Massor av olika små rätter på en snurrande glasskiva på ett stort runt bord. Ätpinnar, varsin soppsked och små tomma glas där det efter en stund serverades kokt vatten till de som ville ha. Till maten fanns inga bestick alls förutom en soppslev. Personalen kom med gafflar och rejäla köttknivar till oss tafatta pinnätare, och det underlättade en del. Det fanns dumplings, alger, svampar, nudlar, nöt, lamm, kyckling, hel fisk (med huvud), bläckfisk, kål, soppa, papaya, friterade grönsaker, något som såg ut som nudelliknande corn flakes och bara smakade sött, sallad, blomkål med mera. Efter att ha smakat på nästan allt, och det smakade bra, hade alla våra väskor levererats till rummet där vi satt och åt. I detta rum fanns dessutom en toalett med dörren på vid gavel, så hälften av oss kunde se en toalettstol under hela måltiden om de lyfte blicken från faten.

IMG_0252

Efter måltiden kunde man ta sina väskor och lämna dessa på rummet innan det var dags för en eftermiddagspromenad i omgivningarna.

IMG_0256

IMG_0258

Hotellet är granne med en hel liten gata full med frisörer. Alla hade tvättat handdukar och hängt på tork utanför. Många små grönsaks- och diversehandlare och en köttdisk där det låg ett grått och två vita lammansikten, alltså pälsen från huvudet med hål för ögon, nos och mun (inför Halloween?). Fiskar som simmade i små frigolitlådor med mer fisk än vatten i lådan. Massor av trafik och så mycket avgaser att det sved i halsen.

Efter promenaden var det tid för vila på rummet innan kvällsmaten. Vi träffades 18.30 för gemensam mat på en fin restaurang där vi serverades massor av goda små rätter, bland annat pekinganka, på en större snurrande glasskiva än den vid lunchen. Ätpinnarna gick bättre och bättre att använda. Är man bara tillräckligt hungrig så är man ju tvungen. Efter middagen var vi alla riktigt trötta och det blev en god natts sömn på hotellet, endast avbruten av ett reklam-sms från Sverige kl 01.55. Tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.