Publicerat:

Att modellera med lera våra reflektioner!

Det kan kännas enkelt att sitta inför en grupp och berätta om sina tankar kring ett kapitel av en bok och hur tankarna kan kopplas till förskolans verksamhet. Men ibland är det svårt. Det krävs mod, trygghet, självrespekt för sina egna beprövade erfarenheter och inte minst jämlika relationer mellan deltagare i gruppen.

Allt det tränar vi när vi träffas i vår referensgrupp som har som syfte att

  • Ge verktyg till oss pedagoger för att vi ska kunna arbeta med värdegrundsfrågor och kunna stödja oss mot styrdokumenten.
  • Utveckla vår förmåga att koppla verksamhetsaktiviteter till teorier.
  • Handledning i lärandesamtal och att utveckla vår kompetens i att handleda kollegor.
  • Hitta rätt litteratur som ger stöd till oss som pedagoger i vår argumentation om uppdraget.

Hur når vi dit?

Jag är en av deltagarna i en av dessa grupper. Pedagoger från min förskola Stångbönan träffas tillsammans med kollegor från Gullviksborgs förskola ca en gång i månaden under handledning av Elizabeth Florez.

Under våra träffar arbetar vi efter en bestämd struktur:

1-    Incheckning, vi delger de andra i gruppen våra tankar kring en ställd fråga.

2-    Övning, exempelvis en sammarbetsövning

3-    Vi diskuterar huvudfrågan

4-    Utcheckning, vi delger de andra i gruppen våra tankar kring en ställd fråga.

Huvudfrågan för oss i vår referensgrupp är barns inflytande. Vi arbetar med och funderar kring boken ”Vad berättas om mig?av Bente Svenning.

Samma struktur som används under referensgruppens träffar använder vi pedagoger oss av då vi arbetar vidare med samma frågeställning tillsammans med våra kollegier på våra förskolor. Vi tränar oss i delaktighet och inflytande och kollegialt lärande samt att vi formulerar våra tankar, kopplar våra idéer och kunskap till ett innovativt arbetssätt och ett nytt språk.

Tankar kring en incheckning

Annelli Stångböna

Vi hade incheckning. Alla fick vars en bit lera. Vi skulle gestalta en tanke vi tagit med oss in till dagens träff. Det kunde vara något vi tänkt på inför mötet, något vi arbetat med på vår förskola som har med referensgruppens arbete att göra etc.

Vi lyssnar på musik och formar vår lerbit. Jag formar en figur som sitter och funderar. Vi sitter och formar leran i ungefär tre minuter. Då vi är klara får vi dela våra tankar med de andra i gruppen. Jag tycker om denna stund. På samma sätt som jag tycker om utcheckningen. Alla i gruppen får sin egen stund att berätta vad de vill berätta. Det är bra att alla i gruppen får ta del av alla i gruppens tankar och funderingar. Det är roligt att få berätta. Det känns som att det är ett unikt tillfälle i tillvaron att få denna stund. Den känns viktig.

Jag tror att uppgiften gör att vi övar oss på att formulera våra tankar och övar oss på att lyssna. Jag berättar om utvecklingsdagen då referensgruppen höll i en del av dagen. Hur jag upplevde arbetet som väldigt positivt och att alla på förskolan tyckte att det var intressant och att det blev givande och spännande diskussioner.

Det som jag upplever är så bra med referensgruppen är att alla på arbetsplatsen blir delaktiga i detta utvecklingsarbete. Under våra arbetsplatsträffar och utvecklingsdagar har ofta vi pedagoger som är med i referensgruppen en stund till vårt förfogande. Det gör att arbetet blir kontinuerligt och hålls levande. Allt detta känns väldigt positivt och något jag med glädje är delaktig i.

Vidare ställer jag mig frågan hur ofta vi kan sammankoppla referensgruppens arbete direkt med det arbete vi gör i den dagliga verksamheten?

Text: Annelie Peterssson, förskollärare, Stångbönans förskola

Bild: Elizabeth Flórez

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *