jag tänker spontant att det är så viktigt, precis som du säger, att våra barn också får tillgång till de här olika språken. hur mycket får våra barn associera en tanke, i en bit lera eller vad som helst? jag tror om vi bara kunde se: att lika mycket som min lilla lerklump kan vara ett äpple – så kan barnets blyertsstreck vara en lyftkran. då ger vi barnets tankar respekt och går utanför våra egna ramar om hur saker är.