Publicerat:

Den nakna förstaläraren: 5

Pedagogiskt café

På Malmö latinskola har vi pedagogiskt café lite då och då. Det är ungefär som det låter; ett avslappnat samtal om pedagogik med lite mat och dryck*. Denna gång arrangerades det bl.a. av Maria Green som också är förstelärare på skolan. Hon bjöd på hemlagade hors d’oeuvre och rosa bubbel.

Det var mycket svårt att slita sig från maten för att prata om dagens tema…

Temat var ”Skönlitteratur i alla ämnen” och det kändes som en en lämplig och naturlig förlängning på projektet ”Latin läser” som pågår här på skolan (och på twitter: #latinläser).

Vi fick en bred exposé över teman som skulle kunna vara tillämpliga i flera olika sammanhang. Förstås främst ämnen som engagerar barn och ungdomar, men också kategorin vittnesberättelser kändes väldigt relevant för demokrati- och värdegrundsarbete.

Jag funderade för egen del på varför, hur och vad som passar mig i mina ämnen. Varför är inga konstigheter. Alla ungar, särskilt killar, behöver bli bekväma med att läsa. Det är många som inte är det och det hämmar all undervisning. Sen finns det självklart någon slags bildningssyfte i humanistisk anda och visst skall skolan lätta på den förlåten och stå för en del, men det är ju något vi skall väcka för livet hos eleverna och verkligen akta oss för att släcka. Jag upplever t ex inte mig själv som tillräckligt bildad för att vara en ambassadör för en god bok, mer än möjligen de få som verkligen har förändrat mig eller fått mig att tänka om, men ibland kan det bli lite sökt att prata om barfotalöpning (Born to run – Christopher McDougal) när man undervisar i gränssnittsformgivning.

Vad känns av den anledningen inte så himla självklart, men väl hur. Jag som är lärare i hantverks-, kommunikations- och processämnen har kanske inte jättelätt att hitta något som är relevant för både kursinnehåll och elever samtidigt, särskilt inte om det skall vara skönlitterärt. Det enda jag kom på var att läsa Uppfinnaren av Alf Mork (finns uppläst av Ernst-Hugo Järegård på youtube inte skall väl jag…). Det är en skröna av en reklamare från Stockholm. Kanske finns det någon lokal förmåga (Tipsa gärna!!!) som kan vara intressant? Jag får leta vidare. Hur som helst, jag ser framför mig att jag med hög och dramatisk stämma går igenom salen och inlevelsefullt läser för eleverna när de sitter och ”pillar” med något pilligt, t ex någon typ av originalände eller kodar eller något. Det kan vara snudd på meditativt redan från början. Ackompanjerat av lite högläsning tror jag att det skulle vara en fin kombo. Kanske rent av lustfyllt lärande. (Nästan lika lustfyllt som den goda maten och drycken. Får nog ta en smakrunda till. Jag begriper förresten inte varför matlust på svenska mest är något som är förknippat med ett tillfälle när man inte har det – ”jag känner ingen matlust” – när man i högsta grad kan känna lust inför mat.)

Jag minns att jag själv lyssnade på högläsning när jag satt och ritade med kritor på lågstadiet. Det funkar kanonbra ihop! Måste testa. Men, vilken boooook??? Denna eviga fråga… Har du något tips. Skriv en kommentar så får du en digitalkram!


 

*) Är du nyfiken på hur man gör för att sätta upp ett pedagogiskt café på din skola, så tror jag det går bra att kontakta Maria Göransson (maria.goransson@malmolatin.se) som är koordinator på skolan. Hon vet allt, är helgrym och jättetrevlig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.