Publicerat:

The time is short and we are running late i Glasgow

Den evigt återkommande tidsaspekten eller the time is short and we are running late

Att springa på konferens är en utmaning. Jag skriver springa för upplevelsen är att jag springer mellan de olika huvudföreläsningarna, sessionerna, roundtable-diskussionerna och de efterföljande mottagningarna. Programmet är konstant försenat och återkommande är fraserna: the time is short and we are running late. Dagarna, tankarna, klokskaperna flyter in i varandra. Tiden är hela tiden lite för kort, lite för begränsande, ständigt flyktig och svårgripbar.

Den första dagens upplevelser från de paper-sessionerna jag närvarade vid är att mycket kretsar kring tid. Den första och kanske den mest svårgreppade sessionen hölls av en delegation från British Columbia i Kanada. De höll ett kortare framträdande där de berättade att de var inne i ett intensivt arbete med att implementera en ny läroplan. British Columbia är en vidsträckt del av Kanada. På grund av stora geografiska avstånd upplevdes delandet av erfarenheter mellan lärare svårt och tidkrävande. För att få till ett samarbete för att lära av varandra, och vad jag förstod en form av utvärdering av införandet av den nya läroplanen, hade de låtit de inblandades röster vävas samman i ett långt dokument. De tretton författarna till dokumentet kom från olika nivåer i utbildningsväsendet och var faktiskt fler än de som deltog på själva seminariet. De hade alla fått 150 ord för att uttrycka sin upplevelse av arbetet med den nya läroplanen. Sedan vävdes deras berättelser samman till ett enda långt narrativ. Skribenternas första meningar sattes efter varandra för att sedan ta den andra meningen och så vidare tills orden var slut. Resultatet blev överraskande starkt och poetiskt. Alla fick chansen att höras. Tyvärr tog sessionens tid snabbt slut och omöjliggjorde tid för mig att fråga vad de skulle använda narrativet till och ifall de kunde förankra det i teori. Min upplevelse var att bristen på tid (både när de skrev dokumentet och på själva sessionen) gjorde att de valde att väva ihop sina röster till en röst.

Den andra sessionen var en paper-session från universitetet i Twente, Holland, som behandlade tre paper med olika aspekter på PLC (Professional Learning Communities). PLC presenterades som ett sätt för lärare och skolledare att identifiera utvecklingsområden. Data samlades in kring områden och analyserades sedan för att finna lösningar och vägar som ledde till utveckling för de olika skolenheterna. Lärarna och rektorerna ingick i mindre grupper som både kallades för Data Teams och Learning Communites. Varje grupp hade en coach från universitet/högskola som stödde grupperna med kontakten till vad som är beforskat inom det identifierade området samt hur data bör samlas in och analyseras. Dessa forskningsenheter liknar till viss del förstelärar- och lektorssystemet som idag återfinns i Malmö. Grupperna med ca 6-8 medlemmar var tänkta att skapa ett så kallat self improving school system. Tanken var också att de skulle dela med sig av erfarenheter och goda exempel mellan skolenheter och lära sig av varandra. Tyvärr upplevdes spridningen mellan de olika grupperna som svag. Samma upplevelse finns idag i Malmö enligt mig. Våra olika skolor gör fantastiska saker, men dessa sprids sällan mellan enheterna. Alla försöker uppfinna hjulet och hitta lösningar på de problem de möter. Är det inte bättre och mer tidsparande att lära av varandra? När jag som lektor besöker olika enheter får jag ofta höra ”men vi har inte tid att träffa andra och sprida”.

Tiden gör alltså att vi inte har tid att göra tidsvinster. Vi hinner inte bli bättre på det vi är bra på. Vi hinner inte fördjupa oss och framförallt inte sprida goda exempel. I den organisation vi idag har i Malmö med fokus på kollegial lärande har vi möjligheten att sluta uppfinna hjulet och lära och dela erfarenheter med varandra på alla nivåer inom skolans värld. Det systematiska arbetet som kan underlättas genom de olika digitala resurserna som finns tillgängliga är grunden till att vi ska kunna fånga den tid som vi aldrig verkar ha. Because the time is short and we are running late…

/Anders Karlsson

Lektor med inriktning mot didaktik- och IKT-utveckling

Anders Karlsson

Publicerat:

Skribent Anders Karlsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *