Publicerat:

Läsning så in i Norden – det utmanar, skaver och bekräftar!

Språkutvecklare och biblioteksutvecklare från PI var med på läskonferens  i Kristianstad den 23 mars. Programmets tema var Läsning så in i Norden och  i dagens avslutande reflektion slogs det fast att för att en dag som denna ska kännas givande krävs att något skaver, något utmanar och något bekräftar. Här är några sammanfattande tankar från de föreläsningar som stannade kvar hos mig på något av dessa sätt…

Anna Lindhé, postdoktor i litteraturvetenskap på Umeå universitet, ställde några intressanta frågor: Hur arbetar man för att komma genom ytan av en tolkning och hjälpa eleven att nå på djupet? Är alla tolkningar rätt? Vilka konsekvenser har tolkningen för eleven och vad händer när hen inte berörs? Vad gör vi då? Med exempel från sin undervisning vid ett amerikanskt universitet gav Lindhé en del svar. Historien ska tolkas så som  den vill bli tolkad. Jag förstår det som att det fortfarande är läsaren  som bestämmer vad som är rätt och fel men vi kan undervisa om retoriska strategier t.ex. perspektiv, konflikter och fabel/intrig, så att det blir lättare för eleven att hitta till sin tolkning. Litteratursamtalet blir mycket viktigt. En djupare tolkning kan få konsekvenser för läsaren genom att hen lär sig något om sig själv.  För att en tolkning som berör ska komma till stånd behöver vi välja litteratur som reflekterar läsarens verklighet. Inget av detta är nytt för en erfaren svensklärare. Mina uppfattningar bekräftades alltså. Bildkälla; Wikipedia

Johan Unenge, författare, illustratör och fd läsambassör, talade under rubriken ”Biblioteket är en del av nöjesindustrin”. Med träffsäkra teckningar pekade han på läsningens betydelse både utifrån ett språkligt perspektiv och utifrån ett demokratiskt. Han vill göra läsningen mer attraktiv och böckerna mer tillgängliga för unga genom att t.ex. skylta om biblioteken och samarbeta med fotbollklubbar. Han talade om Babel för barn på SVT och om Läslovets betydelse. Tyvärr stannade han vid dessa ganska enkla förslag. Jag menar att han missade att tala om pedagogens roll i litteratursamtal och undervisning i lässtrategier för att språket ska utvecklas och demokratin säkerställas. Med andra ord skavde denna föreläsning, trots skratt och roliga bilder.

Torben Mundbjerg, lektor vid Professisonshögskolan UCC i Köpenhamndanish-flag-1096705_1920, talade om litteratursamtal och lässtrategier och kompletterade därmed Unenges inlägg. Här kände jag igen mig och blev bekräftad genom välkända referenser som t.ex. Pauline Gibbons. Den stora utmaningen var att danskan som föreläsningen hölls på. Jag trodde att jag var säkrare på detta grannspråk. Tankarna gick till alla de nyanlända som sitter i våra klassrum och inte förstår. Det är inte konstigt om de tappar fokus då och då!

Bildkälla; Pixabay

Anna- Lena Godhe, fil.dr i tillämpad informationsteknik och  gymnasielärare, ställde en fråga som jag har funderat en hel del på tidigare; Hur bedöms de multimodala texter som elever producerar i olika ämnen? Otydligheten om vad som bedöms i denna typ av uppgifter är stor och hon visade också elevexempel som visar på detta. Multimodalitet är viktigt att kunna läsa och förstå, men också att kunna använda sig av. Det är en förhållandevis ny texttyp och vi svensklärare är inte tränade i att undervisa och bedöma den. Föreläsningen gav inga enkla svar, så utmaningen kvarstår!

Slutligen talade Jenny Edvardsson, gymnasielärare i svenska och engelska på Wendesgymnasiet i Kristianstad, om läsning och digital teknik. Jag kände mycket väl igen mig i hennes strukturerade läsundervisning. Jag vet att den är framgångsrik och att man genom att t.ex. hitta ingångar till länsingen via Youtube, göra poddar med litteratursamtalen och att göra texten mer läsbar med hjälp av olika appar kan få de mest läsblyga elever att komma igång. Här blev jag bekräftad igen!

Text: Cristina Nordman

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.