Publicerat:

Forskningscirklar, migration och flyktingskap

Malmö har länge varit en multikulturell smältdegel. Erfarenheter av skoltiden från gårdagens migranter, deras barn och barnbarn kan tillföra väsentlig kunskap som är ovärderlig om vi menar allvar med målsättningen att skapa likvärdighet i Malmös skolor. Lärare och andra yrkesgrupper som på olika sätt har varit inblandade i skolans vardag förr och nu bär också med sig kunskaper och erfarenheter som borde dokumenteras. Genom att synliggöra erfarenheter som har varit undanträngda eller dolda kan såväl nutida som dåtida sammanhang och mönster framträda tydligare.

De akuta problemen och det tryck som samhällets funktioner sätts under i samband med mottagandet av ”nyanlända” är ofta fokus i debatten. Kanske borde vi i större utsträckning intressera oss för vilka ”de nyanlända” är? Vad bär de med sig? Och vad kan de tillföra på kort och lång sikt? Inbördeskriget i Syrien har medfört att stora delar av landets befolkning inte har sett någon annan utväg än att fly. En liten andel av alla dessa flyktingar har lyckats ta sig till Sverige. Det är inte första gången det sker. Det är inte heller första gången humaniteten sätts under prövning i det mottagande landet. Under de första åren av andra världskriget skickades judiska flyktingar tillbaka till Tyskland med Davidsstjärnan stämplad i passet. Men efter 1942 upphörde den skamliga hanteringen av flyktingarna och Sverige blev en fristad för de som mot alla odds lyckades ta sig hit från kontinenten.

Efterkrigstidens guldår innebar ett industriellt uppsving och behovet av arbetskraft ökade. Italienska, finska och jugoslaviska arbetsmigranter välkomnades av såväl svenska myndigheter som industrin. Invandringen från Finland och Jugoslavien fortsatte in på 1970-talet, men oljekrisen och strukturomvandlingen i industrin medförde att arbetsmarknaden inte längre var lika välkomnande. Dessutom kom vågor av flyktingar från diktaturerna i Grekland, Turkiet, Chile och övriga Sydamerika. Sedan kom iranierna som flydde revolutionen, senare vänsteraktivister som flydde den islamistiska republiken och så småningom de som flydde kriget mellan Iran och Irak. Syrianer och Assyrier flydde förföljelse i olika delar av Mellanöstern, kurder flydde Turkiet och Irak och ytterligare andra oppositionella flydde Saddams Husseins skräckvälde. Från Västbanken, Gaza och Libanon kom de statslösa palestinierna. Balkankriget och de många konflikterna i olika delar av Afrika medförde nya inflöden av människor som flydde för att överleva. Alla dessa migranter och alla dessa livsberättelser är en del av historiska händelser och förlopp. De är en del av vår historia. Och de finns här mitt ibland oss. De är en del av oss. Det finns inget vi och dom; det finns bara vi. Sverige är inte centrum i världen. Världen har satt större avtryck på Sverige än tvärtom. Omvärlden tar ny gestalt och Sverige förändras. Så har det alltid varit och så måste det få vara.

Vi som är forskningsledare vid PI arbetar nu bland annat med att formulera ansökningar om externa medel till olika former av projekt där Malmös lärare och skolor kommer att delta efter behov och önskemål. Forskningscirklar och aktionslärande kommer att vara viktiga ingredienser i vår verksamhet. Därför skickar jag nu ut ett budskap till lärare, elever och andra som på ett eller annat sätt är involverade i skolverksamheterna i Malmö. Kontakta mig eller någon av de andra forskningsledarna vid PI om du är intresserad att delta i forskningscirklar eller andra forskande aktiviteter (inte bara med inriktning mot migration och flyktingskap).

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.