Publicerat:

Mångkulturen och värdegrunderna – rapport från en paneldebatt

På morgonkvisten den 19 maj promenerade jag från Limhamn till Luftkastellet där 180 rektorer och ledare i Malmö stad skulle samlas för en heldag med intressanta diskussioner och föreläsningar. Under promenaden längs Öresundsvattnet fick jag bevittna något som jag aldrig förut har sett. En trut hade lyckats få grepp om en stor ål alldeles vid strandkanten och den hade uppenbarligen tagit sig för att svälja den levande som frukost. Truten hade inga som helst betänkligheter utan högg in på det hala djuret utan hänsyn till fiskekvot och det i demokratisk ordning gemensamt fattade beslutet att skydda det minskande beståndet av ål. Truten gjorde, om än med visst besvär, vad den skulle och lyckades till slut få ner ålen i magen. Det kan inte ha varit en behaglig mättnadskänsla och truten såg rätt slö ut när den efteråt sakta simmade ut från viken. Vill inte ens tänka in mig i ålens fortsatta öde. Trutar och ålar behöver inte utgå från normer, värdegrund eller lagstiftning som garanterar individens rättigheter och skyddar den från kränkningar. Ålar och trutar har inte förmåga eller anledning att engagera sig i frågor som dessa. Det är däremot viktigt för oss människor. Ändå finns det människor som ignorerar det faktum att ålen är utrotningshotad och som gärna äter ål.

Alla städer är speciella och Malmö är inget undantag. Kanske är Malmö i vissa avseenden en lite mer särpräglad stad än andra. Människor från hela världen lever här och möten över klass- och etnicitetskrankorna är nära nog omöjliga att undvika. De sker över allt och i många olika sammanhang. Med eller utan friktion. Från viken där truten svalde ålen syns Öresundsbron som förbinder Sverige med kontinenten. Den kan beskrivas som en länk till omvärlden, men den utgör sedan en tid tillbaka också ett oöverstigligt hinder för de flyktingar som fortfarande drömmer om en fristad i Sverige och Malmö. Många flyktingar hann dock komma hit innan regeringen beslutade sig för en time-out i flyktingmottagandet.

Temat för den paneldiskussion som hölls i Luftkastellet under dagen löd ”Gemensamma värderingar i det mångkulturella Sverige”. Panelen bestod av ledarskribenten Heidi Avellan, Jassim Ahmadi från PI, Felix Unogwo som arbetar mot våldsbejakande extrimism och radikalisering, SVA-läraren Jenny Dontsios samt rektorerna Marie Wessén och Karl-Assar Bagewitz. Cecilia Nebel som var moderator för diskussionen inledde med att konstatera att Malmö tog emot flyktingar med öppet hjärta, men poängterade också att staden nu står inför stora utmaningar. Det var också utmaningarna, kulturkrockarna och konflikterna som skulle vara föremål för diskussion i panelen. Hur ska dessa mötas? Vad händer när värderingar och mönster från andra kulturella kontexter och traditioner hamnar konflikt med svensk lagstiftning eller i strid med grundläggande demokratiska värderingar och normer. De exempel som angavs var bland annat frågan om särskilda tider i simhallar för flickor och kvinnor, bröder som kontrollerar sina systrar, hedersrelaterade brott och andra fenomen som har förekommit i den offentliga debatten under senare år. Heidi Avellan som har skrivit ett flertal ledarstick och blogginlägg i ämnet hade sin bild klar. Varje handling eller uttryck som strider mot svenska värderingar och som hamnar i konflikt med de historiskt erövrade demokratiska fri- och rättigheterna måste bekämpas. Varje kränkning av individens frihet måste betraktas som ett hot mot det normsystem som skyddar inte minst kvinnors och flickors rättigheter.

De övriga deltagarna i paneldiskussionen möter dagligen elever och föräldrar i sitt arbete och skillnaden i utgångspunkter mellan dem och Avellan var uppenbar. Kanske inte i principiell mening. Det är däremot stor skillnad mellan att vara liberal ledarskribent och att arbeta nära de åsyftade eleverna. Flera av deltagarna i diskussionen framhöll vikten av att se varje elev som en individ och att dialogen på individnivå, både med föräldrar och med elever, var av största betydelse. Varje situation är unik och måste lösas när den uppstår. Kanske finns det en poäng med att inte vara så alarmistisk och att inte dra för snabba slutsatser? Vi bär med oss kulturer och traditioner ofta utan att reflektera över vad de representerar. Alla deltagare i paneldiskussionen tycktes vara överens om att ”handskakningsdebatten” egentligen sköt över målet. Det finns många sätt att hälsa på och att inte hälsa genom att ta i hand behöver inte vara detsamma som ett avståndstagande. Å andra sidan var alla eniga om att ingen ska behöva påtvingas seder som strider mot svensk lagstiftning och mänskliga rättigheter.  Samtidigt är det viktigt att ha tålamod och inte dra för snabba och för kategoriska slutsatser. Karl-Assar Bagevitz pekade på vikten av att söka dialog, förklara och låta det få ta tid. Han och flera andra lyfte fram de vardagliga samtalen som det bästa sättet att hantera problemen på. Diskussionen böljade fram och tillbaka, med historiska tillbakablickar, om riskerna för stereotypisering, om det nödvändiga i att försöka förstå den nyanländes blick på världen och Sverige, om det sekulära individualistiska i förhållande till kollektivism och klansamhällen.IMG_3824 (2)

Diskussionen har bara börjat och det finns all anledning att fortsätta den. Men det finns också andra aspekter än värdegrundsfrågor att diskutera. Redan till hösten kommer Pedagogisk inspiration i samarbete med Malmö högskola att anordna en workshop på temat migration och den likvärdiga skolan. Hur upprätthålls målsättningen om likvärdighet i skolan? Hur skapar vi en skola som på kort och längre sikt motverkar social ojämlikhet och främjar integration? Hur förhåller vi oss till eleverna som är barn till papperslösa, asylsökande föräldrar som lever i den sociala och språkliga marginalen? Håll utkik efter ytterligare information efter sommaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.