Publicerat:

Team och Pseudoteam

Nu närmar sig sommaren med vila och återhämning men innan dessa är det många skolledare som finslipar sina organisationer inför hösten. Detta blogginlägg handlar om precis det, bygge av organisation och specifikt bygge av fungerande arbetslag. Jag kom i kontakt med en artikel skriven av West och Lyubovnikova som fördjupar sig i begreppet team och vilka förutsättningar som skulle infinna sig för att man skall kunna kalla en grupp människor för ett team.
För att inte skapa begreppsförvirring vill jag understryka att jag ser arbetslag som skolans motsvarighet till team. Dessa team skall tillsammans ansvara för kunskapsutvecklingen hos en grupp barn. En i sig komplicerad och mycket mångfacetterad uppgift.
West och Lyubovnikova beskriver fyra kriterier som krävs för att en grupp människor skall kunna kallas ett team, dessa är:

  • Ömsesidigt beroende mellan teammedlemmarna
  • Reflexivitet (medlemmarna analyserar prestationer systematiskt och anpassar teamet till nya förutsättningar i resan mot målet)
  • Mål som delas av gruppen
  • Gränser. Gällande gränser så syftar detta till att det är tydligt för teammedlemmarna vilka som tillhör gruppen

Team som inte uppfyller dessa fyra kriterier kallar författarna för pseudo-team. Alltså team som egentligen inte behöver varandra. Uppgifterna kan lösas av enskilda inom gruppen, alternativt av arbetspar som uppstår spontant. Målen är inte delade i gruppen och gruppens medlemmar har ingen systematisk utvärdering av gruppens prestationer. Man träffas visserligen och utbyter information men inte på ett systematiskt sätt. Det råder även ofta osäkerhet vilka som skall räknas in i gruppen och det kanske viktigaste, gruppen är inte specifikt bemannad för att lösa en uppgift. Detta gör att det kan finns flera personer med samma kompetens eller att kompetensen saknas för att nå måluppfyllelse. Dessa medlemmar blir inte ömsesidigt beroende av varandra. Man parar ihop sig med de man känner sig närmast.
Vad har då detta med vår verklighet i skolan att göra?
Jo! Risken finns att vi i många fall betraktar arbetslag som team när de i själva verket är pseudo-team och utifrån detta ställer vi krav på teamets problemlösningsförmåga. Något som de har mycket svårt att nå, då detta mål kräver hög samverkan. Resultatet blir en skola med team med höga krav på leverans och problemlösningsförmåga, som saknar strukturell möjlighet till detta. Skolledare kommer vara missnöjd med sitt team och teamet kommer att uppleva sig som misslyckat. Självklart finns på en skola en mängd team som är i olika mognadsgrader. Det är helt naturligt. Det som kan vara problematiskt är när skolledaren ska dra analyser utifrån en prestation som dennes grupper gör. Om inte sammansättningen och förutsättningen för teamen beaktas riskerar skolledaren att dra felaktiga slutsatser, inte skapa en positiv riktning för sina team samt i värsta fall reproducera samma beteenden och resultat som innan. För teamet uppstår lätt en känsla av oförmåga.
Att skolledaren skall ha möjlighet att skapa riktiga team i alla lägen på en skola tror jag inte är möjligt. Men att tänka efter vilka sorters grupper skolledaren har och hur denne kan förändra förutsättningarna för dessa är ett bra steg på vägen. För precis som Susan Wheelan kan konstatera i sin forskning om gruppers prestationer så skapar tydligare ramar och gränser högre måluppfyllelse i grupper.  Inte nog med detta, personalen i fungerande team mår lite bättre, upplever mindre stress och mer tillfredställelse med sitt arbete och det är ju aldrig fel, eller hur?
Ha en trevlig sommar.
Vi ses på Pedagog Malmö Live 16!
Text: Staffan Hammar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.