Jag antar att dina inlägg är, enligt demokratiska principer, öppna för kommentarer. Utveckling och progression sker ju trots allt i kommunikationen mellan människor, om man läser Vygotskij iallafall.
Jag tycker att det är jättebra att du är ute bland eleverna och lärarna, och dessutom gör klassrumsbesök. Sånt vill vi lärare se mer av. Men jag delar inte din uppfattning om hur man kan bedöma ”hur en lärare fungerar”. Jag tror att det är en väldigt farlig väg att gå att bedöma en lärares skicklighet utifrån vad rektorer hör sägas i korridorer, hör hur lärare resonerar kring skolutveckling, eller hör vilka värderingar eller ledarstilar som uttrycks på möten etc. Inte bara är det en ensidig tolkning av vad rektorn ”ser och hör”, det blir också väldigt otydligt vilken ledarstil, värdering eller vilket snack i korridoren som då skulle ge uttryck för en lärares pedagogiska skicklighet. Facken är eniga om detta och menar att det är av största vikt att kriterierna för bedömningen ska vara få till antalet och mycket tydliga. Om kriterierna är för många och otydliga ökar nämligen risken för godtycke och jäv (Badersten, 2014). Den bedömande/lönesättande rektorn kan ju (medvetet eller omedvetet) då välja de kriterier som ger det resultat hen är ute efter. Precis som för våra elever, så måste bedömningskriterierna och bedömningstillfällena även för oss lärare var väldigt tydliga.
Det gäller att undvika att ovidkommande personliga egenskaper så som ledarstil, personligstyp, värderingar eller hur man snackar eller är i korridorer eller på möten. Grunden för bedömningen borde vara arbetsinsatsen bedömd utifrån skolans uppdrag och de förutsättningar som läraren jobbar under, dvs. ”pedagogisk skicklighet kan beskrivas som förmåga och vilja att regelmässigt tillämpa det förhållningssätt, de kunskaper och de färdigheter som på bästa sätt främjar lärandet hos de studenter läraren har. Detta skall ske i enlighet med de mål som gäller och inom de ramar som står till buds och förutsätter kontinuerlig utveckling av egen kompetens och undervisningens utformning” (Giertz, 2003).
Tydlighet och framförallt enighet mellan lärare och rektor är oerhört viktigt. En överenskommelse om gemensamma bedömningskriterier och tolkningen av dem bör föregås av en gedigen (facklig) diskussion. Ju tydligare kriterierna är formulerade desto större chans till en samstämmig bedömning av lärarens arbetsuppgifter. Denna tydlighet och enighet innebär således att rektorer måste börja lyssna på och samtala med lärarkollegiet.
Mot denna bakgrund är det min mening att lärarens skicklighet och kompetens endast bör mätas i klassrummet och ingen annanstans. Den pedagogiska skickligheten ska då bedömas utifrån metodiska och vetenskapliga observationer i klassrummet (i mötet med eleverna) och genom dialog om kunskapssyn och pedagogik med läraren. Alltså inte utifrån vad rektorn ”ser eller hör”, eller utifrån vilken relation läraren har till rektorn, eller hur bra läraren är på att nicka instämmande, eller bra på att ha andra och många ansvarsområden, eller bra på att att inte sätta F, etc.
Sen är det av yttersta vikt att rektorn/bedömaren av den pedagogiska skickligheten, dvs. lönesättaren, har adekvat erfarenhet, kompetens och utbildning. Jag bara menar att det kräver en del att göra en sådan komplex bedömning av en lärares skicklighet.
Avslutningsvis vill jag tipsa om lite fördjupning i ämnet:
”Att belägga, bedöma och belöna pedagogiska skickligheter” (2010) som är en rapport från projektet Strategisk utveckling av pedagogisk skicklighet som finansierats av Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning.
”Att bedöma och belöna pedagogisk skicklighet – erfarenheter från Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet” (2014) från Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.