Publicerat:

Som en dans

Just nu är mitt huvud fullt av tankar kring hur vi ska kunna höja resultaten på vår skola. Ett mål är att varje elev når minst betyget E  i alla ämnen. Och jag menar MINST. För varje elev har rätt att utvecklas och nå så långt det är möjligt utifrån sina förutsättningar. Vi är långt därifrån just nu och det förväntade resultatet ligger inte heller där. Men jag kan inte sikta lägre än så. Varje elev. Alla ämnen. Vi vet att den viktigaste friskfaktorn för barn är att klara skola. Det ansvaret är stort. Det förpliktigar.  Och i ett socioekonomiskt utsatt område som vårt tänker jag att det är ännu viktigare, här träder skolans kompensatoriska uppdrag in med full kraft.
När jag går runt på skolan och möter våra elever så vill jag kunna se dem var och en i ögonen och säga: Ja, du går på din bästa skola. Hit går vi vuxna varje dag och gör vårt bästa för att du ska få möjlighet att lyckas och nå så långt du bara kan utifrån dina förutsättningar.
Jag söker mig till litteraturen för att hitta stöd för gamla tankar och för att hitta nya infallsvinklar till hur vi ska komma vidare. Det är nödvändigt, det är i mötet mellan teori och praktik som min utveckling sker. Och framförallt i reflektionen kring hur dessa båda världar ibland krockar och ibland bekräftar varandra. Jag försöker också inhämta inspiration från andra skolor och skolledare. Hur har de som lyckats vända resultat eller presterar över förväntat resultat gjort?
img_1035
Det som är genomgående och återkommande i litteraturen är att undervisningens kvalitet är det som är mest avgörande för resultaten. De strukturella faktorerna har en mindre betydelsefull effekt på resultaten. Och det är oftast sådant som ligger utanför vår påverkansmöjlighet. Inget nytt, jag vet, men hur tar vi det faktiskt på allvar? Det innebär ju att vi kopplar våra elevers resultat till hur väl vi har genomfört undervisningen. Vi kan inte lägga förklaringen på elevernas bakgrund, motivation eller området skolan ligger i. Vi måste bära hela ansvaret för våra resultat. Det är också stort. Det förpliktigar. Men det är också det vi kan påverka. Förändra, förbättra, förfina, utveckla. Och vi har kommit ur startblocken och är redan en bit på väg.
Jag har god tillit till lärarna och all annan personal på vår skola att vi ska lyckas vända våra resultat. Vi har en motiverad, engagerad och kompetent styrka som vill! Men det kommer inte att hända av sig själv. Vi behöver analysera, kartlägga, reflektera och framför allt agera i en riktning som vi tror är den rätta. För det läskiga men också utmanande med skolutveckling är att man aldrig riktigt vet innan man sätter igång. Och man måste våga göra fel och lära av sina misstag. Skolutveckling är lite som en dans där man både för och följer. Och ibland råkar komma i otakt och ta några steg på fel håll. Men viktigast är att man satt upp ett tydligt mål för vart man ska. Och det har jag!

Ingela Svahn

Publicerat:

Skribent Ingela Svahn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *