Publicerat:

Terroristattacken i Stockholm

Med anledning av terrorattacken i Stockholm fredagen den 7 april tyckte vi att det var viktigt att skriva om det på bloggen.

Det har berört oss alla och våra tankar går till de familjer och anhöriga som drabbats. Det har också varit fantastiskt att se människor sluta upp tillsammans och stå enade för det demokratiska och öppna samhället.

Polisen har gripit en misstänkt som har erkänt dådet.

Varje terrorattack har sin eller sina gärningspersoner. Det finns både så kallade ”Lonewolf” – terrorister likt Breivik och mer samordnade grupperingar – likt attackerna i Paris och Bryssel. Gemensamt för dem är att individerna blivit radikaliserade och vill slå till mot samhället. Oftast inspirerar de andra likasinnade med sina hatiska dåd och får då, bland annat på nätet, en massa sympatisörer. Barn och ungdomar i hela landet påverkas och i skolans värld behöver vi möta upp dem och ta dialogen om det som har hänt.

När denna terrorattack skedde strax innan kl 15 i fredags stod jag och Felix och såg några ungdomars reaktioner när de såg rapporterna på tv på en plats i Malmö. De fyra ungdomarna blev glada för attacken. Vi hörde sympatier och glädjeyttringar över att Stockholm och Sverige hade drabbats.  Även då kanske dessa ungdomar normalt inte sympatiserar med terrorister så var deras initiala reaktioner, innan vi talade dem till rätta, intressanta. I diskussionen med ungdomarna kom frustrationen fram. En frustration de ville hitta orsaker till bland annat i sitt upplevda utanförskap.

Hur många unga i Sverige visar sympatier för extrema rörelser i alla slag och former? Hur många unga är antidemokratiska och tycker att det var välförtjänt för Sverige, Frankrike, England och alla andra länder som drabbats?

Vi hörde argument som att ”det här händer varje dag i Syrien så äntligen får Sverige också smaka på det”. Men vi hörde också ungdomarna säga att ”det ändå är synd” och ”Sverige är oskyldiga”.

Tyvärr har vi sett och hört dessa åsikter bland många unga vi träffat – vart vi än träffat dem i hela vårt avlånga land. Det betyder oftast inte mycket mer än att de kan vara frustrerade eller att det är ett rop på hjälp. Ibland vill de göra sig märkvärdiga. Men det finns några unga som tar det längre och lever efter radikala tankar, ideologier och är väldigt antidemokratiska.

Radikaliseringen i sig är en början och tyvärr ett första steg in i den våldsbejakande extremismen för en del av dessa unga.

Vi behöver därför sluta vara naiva och förbereda våra samhällen, immunisera våra ungdomar, stärka demokratin och samtidigt fortsätta värna om det öppna samhället.

Idag är den mest oförutsägbara form av terrorism den som begås av en eller två individer, vanligtvis kallad för ensamma aktörer eller ensamvargarna. De tar till vilka medel som än finns tillgängliga för att skapa maximalt med terror.

Därför är det förebyggande arbetet viktigt, särskilt bland unga individer, för att motverka radikalisering och antidemokratiska beteenden i ett tidigt stadie.

Vi har haft flera fall i Europa/världen på sistone med ensamma aktörer. Nedan är några exempel på andra kända ensamvargar:

  • Jared Lee Loughner (Tucson, Arizona skytte – 6 dödade, 12 skadade + Gabrielle Giffords)
  • Seung-Hui Cho (Virginia Polytechnic skytte – 32 dödade, 17 sårad)
  • Tamerlan Tsarnaev (Boston Marathon bombningar – 3 döda, 264 sårade)
  • Anders Behring Breivik (77 dödade, 209 skadade)
  • Peter Mangs (dödade 2 och mordförsök på 4 andra personer)
  • Anton Lundin Petterson (dödade 4 inklusive sig själv)

De flesta av dessa är missnöjda med sina liv och har uppfattningen att samhället går i fel riktning, eller att samhället har varit orättvisa mot dem och därmed måste samhället straffas. De flesta ensamvargar agerar på grund av först och främst psykologiska orsaker, personliga problem, och oftast med en släng av ideologi/religion/politik som de inte är sena med att finna.

I Malmös skolor behöver vi fortsätta det arbete som vi redan har inlett genom utbildningsinsatser och mer stöd till skolorna. Vi behöver förstå vad radikalisering är, hur radikaliseringsprocessen kan ske och hur man kan identifiera och tolka tidiga varningssignaler. Vad ska vi göra när vi misstänker att en individ håller på att radikaliseras?

På Pedagogiskt Inspiration har vi stöd och verktyg för att stödja dig i din roll och er skola för att arbeta förebyggande mot radikalisering.

Vi behöver bli bättre på att förebygga än att släcka bränder när det är försent.

 

Felix Unogwu och Rafi Farouq

Pedagogisk Inspiration

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *