Publicerat:

Läsfrämjande i fokus på Litteralund

För tolfte gången arrangerade Lunds kommun barn- och ungdomsboksfestivalen Litteralund. Festivalen har en mängd programpunkter för barn, men även en konferens för bibliotekarier, lärare och andra som arbetar med barns och ungas läsning.

Ett av flera teman under konferens var läsfrämjande. I en paneldebatt, ledd av litteraturpedagogen Agneta Edwards, samtalade en panel om Läsfrämjeri.

Läsfrämjande är ett ämne som varit hett den senaste tiden. Det har nått utanför skolan och biblioteket och är något som angår allt fler “vanliga” människor. Detta var alla överens om.

Ett exempel på det är den ideella föreningen Läsrörelsen, som driver en stor lässatsning, Berättelser som förändrar, på 200 skolor runt om i Sverige.

Regeringen uppmärksammar också frågan genom Hela Sverige läser med barnen och Läsdelegationen, som tillsattes i höstas. Skola, kultur, idrott och föreningsliv ska samverka kring läsfrämjande insatser i och utanför skolan.

Kulturrådet är ytterligare en myndighet som lyfter läsningens betydelse. De har för tredje gången utsett en Läsambassadör.  Anne-Marie Körling innehar för närvarande uppdraget och var på plats i Lund under konferensen.

Avdramatisera läsandet

Vad betyder läsfrämjande för er? inleder Agneta Edwards.

Nick Jones, verksamhetschef för Konst och bibliotek i Huddinge kommun, vill vidga perspektivet. Tidigare har läsning diskuterats huvudsakligen ur en teknisk, instrumentell synvinkel. Numera sätter vi in läsandet i ett socialt sammanhang. Vi har identifierat avsaknaden av god läsförmåga som ett samhällsproblem. Då måste vi bena upp problemet och se vad som händer och vad vi kan göra.

Katti Hoflin, stadsbibliotekarie i Stockholm och ordförande i Läsdelegationen  menar att vi måste hitta dem som inte identifierar sig som läsare, icke-läsarna.

-Jag gillar inte begreppet läsfrämjande! Barn vill inte bli främjade. Då spjärnar de emot. Barn  vill bli sedda. Vi får inte göra det för pretentiöst.

Läsning behöver inte vara så högtidligt, det tillhör livet, tycker Anne-Marie Körling. Ett barn som inte kan läsa ser hon som en möjlighet och då är det olyckligt om vi gör det till ett stigma. Det tar mycket kraft att försöka förstå. Skolhälsovården borde fråga barn om de kan läsa. Det kan vara en förklaring till att barnet inte mår bra.

img_0147

Läsning på olika arenor

Ett bibliotek är inte en läsfrämjande plats för alla. Åsa Storck, enhetschef på Jönköpings stadsbibliotek, men även känd som författare, har träffat barn som tycker att det finns för mycket böcker i biblioteket. Det känns jobbigt. Vi kan underlätta för dem på olika sätt, genom riktade insatser.

Nick Jones menar att vi ska vara aktsamma med vad vi förmedlar om läsning till barnen.

-Vi ska bejaka det barn väljer att läsa. Kvalitet är alltid i relation till någonting. Det kan betyda olika saker i olika sammanhang, på olika platser och i olika skeden i livet.

Det kan vara så att för en del barn kan andra arenor vara en ingång till läsning, till exempel kulturaktiviteter. Det är därför vi måste jobba brett genom samarbete med olika aktörer. Vi kan mötas både i och utanför skolan och bidra med olika saker. De som arbetar med barn kan vara förebilder och visa att läsning kan vara lustfyllt. Det kan medverka till att läsklyftorna minskar.

Det är bra att pröva nya vägar. Våga bryta mönster och testa att göra på ett annat sätt.

Hur ser det ut med läsfrämjandet i skolan?

Skolbiblioteket spelar stor roll för elevers läsning, hävdar Anne-Marie Körling. I skolbiblioteket kan vi skola in elever till biblioteket. Men skolbiblioteket måste vara bemannat.

Skolbibliotekarier behövs och ska vara delaktiga i det kollegiala samtalet om lärande, anser Katti Hoflin. En lärare hinner inte göra läsandet så brett som en skolbibliotekarie kan.

Katti är ordförande i Läsdelegationen, vars uppdrag är att verka för ökat likvärdighet. Där är frågan om skolbibliotek väsentlig. Vad händer om vi inte har skolbibliotek? Det är ett av de uppdrag som Läsdelegationen arbetar med och försöker se konsekvenserna av. De ska bland annat, med skolans styrdokument som grund, ta initiativ till och samordna läsfrämjande insatser för barn och ungdomar. Dessutom följa och kartlägga utvecklingen inom området.

Läget ser ganska dystert ut. Enligt Kungliga biblioteket saknar hälften av landets skolor bemannade skolbibliotek.

-Varför har vi inte bemannade skolbibliotek 2017? undrar Anna Hällgren, bibliotekskonsulent från Regionbibliotek Västernorrland.

Anna representerar folkbiblioteket liksom Åsa Storck.

Till folkbibliotek vänder sig många lärare och elever som inte har tillgång till egna skolbibliotek. Här möts de av snälla barnbibliotekarier, som sliter hårt för att tillmötesgå skolornas önskemål. Vi fortsätter för att vi får beröm, säger Åsa, men vi måste våga ta ett steg tillbaka och diskutera vad vår uppgift är. Ställer folkbiblioteken upp behövs inte skolbiblioteken.Det blir inte heller någon likvärdighet eftersom endast de som kommer hit får del av kakan. Det måste vi komma åt. Men det är tufft att stå emot.

Folk- och skolbibliotek jobbar mot samma mål, men har olika ingångar. Samarbete skulle gynna barnen. Vi borde sätta oss ner och formulera gemensamma mål, mål som är mätbara. Vi skulle också kunna delta i fortbildningar tillsammans.

I panelen fanns delade meningar om hur vi ska få skolor (läs skolledare) att förstå vikten av att skolbibliotek är bemannade. Det talas mycket om skarpare formuleringar i lagen, men Nick Jones håller inte med. Han tycker inte att lagen är otydlig.

Det står ingenstans att den pedagogiska verksamheten i skolan ska utföras av en person. Det är en självklarhet. Det borde även gälla skolbibliotek. Vi har dessutom Skolinspektionen som granskar att lagen följs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *