Publicerat:

Krossverkstan – möjligheternas miljö!

Eftermiddagen har jag spenderat tillsammans med, nästan, alla förste förskollärare i område Väster. Under tiden jag arbetat som förste förskollärare har vi tillsammans vuxit till en härlig grupp. Vi träffas i nätverk i storgrupp, i lärgrupper som är mindre grupper och några av oss träffas på eget initiativ för att dra nytta av varandras erfarenheter och kompetenser. Just i denna stund går det rysningar genom kroppen, för ni anar inte vilket gäng de lyckades dra ihop. HR och våra förskolechefer, det gjorde dem bra!

Trots att vi är olika, har olika erfarenheter och olika kompetenser så har vi en sak gemensamt, det tror jag att jag vågar skriva, vi älskar vårat jobb. Vi älskar att utmana, utveckla, se barnens och pedagogernas tindrande ögon. Vi har själv de där tindrande ögonen för just förskolan.

Just idag var vi inbjudna av vårat fantastiska pedagogiska utvecklingsteam på Väster att slå våra kloka huvud ihop kring pedagogiska miljöer. Idag representerades teamet av Jenny, Sofie och Linnea som skulle försöka leda oss genom eftermiddagen, vilket tydligen blev svårare än de tänkt!

Vi diskuterade basmiljö – ett begrepp som jag känner igen, men inget jag använder eller har reflekterat kring tidigare. Vad är egentligen en basmiljö? Och vad är ett tillägg i en basmiljö? Hur kan en basmiljö se ut på olika typer av avdelningar, där barnen är olika gamla. Kan det finnas samma basmiljöer på en 1-3 års avdelning som på en 3-5 års avdelning? Hur skulle det kunna fungera i praktiken? Kan så kallade tvillingavdelningar ha olika basmiljöer som man kan dela på? Det blev härligt svåra diskussioner och som vanligt hade jag fler frågor än svar efter en stund.

När utvecklingspedagogerna äntligen lyckades avstyra diskussionerna hade vi ändå nästan enats, vi kommer nog aldrig vara helt överrens allihopa, om tre basmiljöer och en som blev en bonus. Dessa miljöer skulle vi nu bygga upp i Krossverkstan. För er som är intresserade av att veta mer om Krossverkstan kan ni läsa vad Jessica Borjo (teamledare för det pedagogiska utvecklingsteamet i område väster) skriver om detta här.

Vi blev uppdelade i grupper med ansvar för en basmiljö var, sedan var det bara att hugga i. De följande 45 minuterna var kaos, för vissa, för andra var det säkert organiserat kaos. Men efter många skratt, tankar, reflektioner, lite kånkande av möbler och material fick vi ändå ihop en hel del. Vi hade kunnat stanna där hela kvällen men tiden var knapp, och våra tidigare diskussioner tog mer tid än vad teamet räknat med.

Oavsett, tänk vad vi skapade tillsammans på en så kort stund. Med fantastiskt material. Jag önskar jag fick den möjligheten på förskolan där jag håller hus också, snart! Nu tar teamet över och finslipar, och någon av oss förste förskollärare kommer säkert vara där och pilla också. Jag gillar det, att vi tillsammans är med och skapar något. Jag längtar efter att få se och höra hur barngrupperna och pedagogerna möter miljöerna!

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.