Publicerat:

Bilden av ett barn avgör

Nu är jag, tillsammans med sex andra representanter från förskoleförvaltningen, på plats i Bologna för att delta på konferensen EECERA (European Early Childhood Education Research Association) – fantastiskt spännande! Under veckan hoppas jag kunna göra fler inlägg där ni kan följa dels innehållet men också mina reflektioner.


Vår resa började dock i Reggio Emilia för en förkonferens på Loris Malaguzzi internationella center. Vi fick lyssna på Daniela Lanzi, pedagogista i Reggio Emilia och därefter följde besök i deras olika ateljéer på centret. På eftermiddagen väntade studiebesök på två förskolor i Reggio Emilia: ett besök på en förskola för barn mellan 3-5 år och ett besök på en förskola för barn 6-36 månader. Dessa besök berättar jag mer om i ett annat inlägg (om Internet vill vara min vän på den här resan – vi har lyckats samarbeta sådär hittills…)

Det jag vill lyfta fram i detta inlägg är Danielas föreläsning. Hon tryckte på vikten av att reflektera kring sin bild av barn. Den bild pedagogen väljer av barnet är ett aktivt val för pedagogen. Valet är socialt, politiskt och kulturellt och kommer påverka hur vi tänker förskola: både gällande innehåll, förhållningssätt, material osv. Det är spännande att tänka kring. Vad är min egen bild av barn? Kan barn om de får möjlighet? Eller är det jag som vuxen som behöver förmedla och säkerställa att barnen lär det jag planerat för? Vårt val avgör hur vi möter barnen i den pedagogiska verksamheten. Möjliggör vi för deras utforskande av kunskap eller leder vi dom till vårt eget kunnande? Daniela menade att det är av allra största vikt att barn får lära hur en lär, att kunskapa med andra barn, där den vuxna ställer frågor för att utmana och bjuder in barnen till gemensamt utforskande, där miljöerna bjuder in till lärande och utforskarlust. 


Jag tänker att det är just de pedagogiska miljöerna i kombination med pedagogernas förhållningssätt som gör den allra största skillnaden för vilken verksamhet barnen erbjuds. Svindlande tanke, att den vuxne har så stor makt att göra skillnad, eller hur? Vilket viktigt uppdrag barnskötaren, pedagogen och förskolläraren har – att göra verklig skillnad för barnen i den absoluta vardagen. I leken, i rutiner, i alla de val vi gör; vad är ett barn och vad kan hen bli på vår förskola? 

12 Kommentarer

    Alltså så avundsjuk på att ni får uppleva detta! Längtar efter fler inlägg och reflektioner och på att få höra massor när ni är tillbaka hos oss igen!

    Funderar också kring det du beskriver efter studiecirkel med kollegor, psykolog och specialpedagog igår kring barn som utmanar. Vad har jag som pedagog för föreställningar om barnen i verksamheten och hur påverkar det deras möjlighet till utveckling och lärande?

    Hoppas internet samarbetar med dig!

      Hej Sofie,
      Det är verkligen ett privilegie att få vara här och jag vill därför gärna delge och reflektera med er som läser. Så tack för att du uppskattar det! Det är ju också oerhört givande att formulera sina tankar i ett inlägg och få lite distans till alla intryck en fått :-)

      Vill gärna höra mer om dina reflektioner kring Barn som utmanar! Vilken bild av barnet var dominant i det sammanhanget?

        När vi reflekterade tillsammans i studiecirkeln var vi väldigt öppna kring att det var vi som pedagoger som satte ramarna kring barnet. Att barnet blir någonting i samband med de förväntningar som vi pedagoger har på dem. Jag tänker att vi måste akta oss för att generalisera och placera barnen i fack, och att det är kanske framförallt lätt att göra det när det kommer till barn som utmanar. Vi reflekterade också kring att det barn som jag upplever utmanar kanske inte du upplever utmanar, och där har vi en sån styrka i att vi arbetar i arbetslag och kan dra nytta av varandras olikheter. Svårt att skriva ner hur man tänker kring barnen, men jag tänker att det jag mest tar med mig är att det är jag som upplever att barnet är utmanade (det har kanske blivit det på grund av mig?) och då är det jag som har ansvaret för det som jag anser är ett bekymmer.

        Får kanske knåpa ihop ett inlägg själv för nu snurrar det i mitt huvud rejält här borta! :)

          Ja! Ett eget inlägg låter absolut klokt :-) Jag ser fram emot att läsa mer! Det är oerhört spännande (och svårt) att vinkla spegeln åt ens egna agerande för att få syn på varför barn beter sig som de beter sig i min närhet, men kanske inte i min kollegas närhet. Viktigt, viktigt, viktigt!

    Hej!
    Så spännande att få följa dina inlägg under resans gång. Riktigt bra början verkar det som. ”Vill också”.
    Viktiga tankar och frågeställningar!

      Tack Ann-Kristin! Oerhört inspirerande att få lyssna på globala perspektiv på frågor som vi faktiskt arbetet länge med i Malmö. En känsla av stolthet, absolut!

    Spännnande att redan nu få ta del av dinaförsta tankar och reflektioner av besöken och mötena. Ska bli kul att fortsätt diskutera och reflektera tillsammans i teamet!

      Ja jösses! Jag ska försöka att inte dränka er i min inspiration men jag lovar att ni ska få höra mer om allt jag fått lyssna på här :-) Hoppas allt är bra med er!

    Så bra skrivet. Är så glad att jag mött dig och dina spännande tankar. Ja dessa bilder av liv, människor och pedagogik är viktigt att fundera kring. Vem blir du i mötet med mig?

      Tack snälla för din fina kommentar, jag känner detsamma! Hoppas och tror att vi kanske kommer ses i Malmö i framtiden? ;-) Känner mig tacksam för alla fina möten som skett här i Bologna! Hoppas ni får en bra resa hem, kör försiktigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier