Publicerat:

Rörelse i klassrummet – ganska enkelt egentligen

Under en hel skoldag sitter eleverna ner den mesta delen av tiden, både under lektioner men också på raster. Forskning visar tydliga samband mellan rörelse och skolresultat. Med små medel kan man skapa rörelse i klassrummet för att höja vakenhetsgraden och förbättra koncentrationen. Dessutom kan man låta eleverna tänka aktivt istället för att lyssna passivt, något som i sin tur främjar minnesinkodningen. En aktiv kropp och en aktiv hjärna – helt enkelt. 

Under det senaste läsåret har vi infört så kallade brainbreaks på våra lektioner. Inledningsvis var vi osäkra på om eleverna skulle uppfatta de lekfulla inslagen som barnsliga och tramsiga men mottagandet har varit odelat positivt. Eftersom så lite som fyra minuters rörelse enligt studier ökar koncentrationen och påverkar barn och ungdomars förmågor att bortse från distraktioner är det inte långa pauser som krävs. Det handlar inte om att de “bara springer av sig överskottsenergi” och att de därför blir lugna. Hjärnan fungerar kort och gott bättre när man har rört på sig och det gäller både barn och ungdomar.

Bara fantasin sätter gränser när det gäller rörelse i skolan och när man väl kommer igång blir det snabbt ett naturligt sätt att jobba och man kommer på nya sätt att bygga in rörelse hela tiden. Ibland har vi pulshöjande pauser men ibland bakar vi in rörelse i själva görandet. Varför har vi egentligen varit så låsta vid att låta eleverna sitta och jobba? Nu har vi börjat använda fönsterna att stå upp och skriva på och ibland får de diskutera under kreativa promenader.

Dagarna före jul introducerade vi momentet med argumenterande text. När eleverna på egen hand läst om hur man disponerar en argumenterande text var det dags för rörelse. I bänkpar fick de ställa sig vid ett av fönsterna i klassrummet och för att alla skulle få plats använde vi även tavlan. Med sina egna ord fick de sammanfatta det lästa vilket är ett bra sätt att bearbeta ny information på, för att få den att fastna över tid.

När eleverna hade ritat och skrivit klart skulle varje par uppsöka ett annat par. Paret med det längsta efternamnet fick på stående fot presentera sin bild utan att titta i läroboken. I det här momentet jobbade eleverna med framplockning, vilket är en viktig del av minnesprocessen. När man drar i sina minnestrådar stärks minnet. Den stående övningen avslutades med att ett av paren fick förklara sin bild för oss och vi kunde korrigera en eventuell felinlärning.

På ett enkelt sätt fick vi in rörelse i görandet utan att bryta lektionen. Dessutom visade det sig att eleverna drog sig till minnes var de hade stått i klassrummet när vi repeterade texten igen. Nu samlar vi nya sätt och möjligheter att utöka rörelsen och göra den till ett naturligt inslag.

Under våren kommer vi att hålla workshops för Pedagogisk Inspiration om att “Undervisa hjärnsmart”. Är du eller din skola intresserad är det bara att kontakta PI så kommer vi till er skola eller så boka in er på den workshop som ligger i kalendariet med start den 5 april. Hoppas vi ses!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kategorier