Publicerat:

ISL-hur började det?

När vi nu gått igenom de sista utbildningsmodulerna i ISL tänkte jag passa på att blicka tillbaka på hur det hela började. Det är spännande att observera och reflektera över hur storskaliga förändringsprocesser går till. Ofta många faktorer som samverkar och om tiden är mogen kan den utlösande faktorn vara ganska liten.

Jag hade varit intresserad av Ontarios utvecklingsarbete i några år, letat runt på diverse interna webbsidor och tankat ner olika dokument. Jag försökte ringa in de verksamma komponenterna i denna storskaliga förbättringsprocess, vilket inte var helt enkelt. Jag översatte dokument jag hittade och delade med mig av dem till olika samtalsparter. Under tiden fanns det naturligtvis flera i vår organisation som intresserade sig för Ontario från olika perspektiv, t.ex. Tomas Strand och Claes Jeppsson som fördjupat sig i Fullans skrifter i många år.

Parallellt var Linda Sikström och Daniel Prsa, som arbetar med klassledarskap på PI, också engagerade i att titta över Atlanten och företagsamma som de är hade de redan hunnit med att söka diverse stipendier, åka på studiebesök och planera ytterligare ett. De drev på mig att göra detsamma, d.v.s. att se till att komma iväg på konferensen jag hittat i november 2016, som skulle gå av stapeln i maj 2017. Konferensen hette ”Our evolving understanding of system-level leadership” vilket var precis det jag ville veta mer om.

Jag pratade med ledningen på PI, och Roberto Citterio och Eva Hallberg bad mig skriva ihop en projektbeskrivning vilket jag gjorde i januari 2017. Den omfattade själva ”konferensen” samt några studiebesök, som jag kommer att berätta om i ett par kommande bloggar. Ledningen på PI var positiva till projektplanen och ville att jag skulle bjuda med utbildningschefer då det handlade om systemnivån. Det landade i att två utbildningschefer, Hans Nilsson och Linda Deltinger, blev utsedda av direktören att följa med på resan.

Så åkte vi då iväg till vad som visade sig vara en intensiv 3-dagarsutbildning, modul 1 och 2 i ISSL som vi senare fick klart för oss. Vi var alla tre uppfyllda av upplevelsen och Hans och Linda åkte hem för att presentera för sina kolleger och förvaltningsledningen, medan jag stannade kvar ytterligare några dagar (mer om det i kommande bloggar). De lyckades bra med att förmedla sin upplevelse, för sedan gick det väldigt snabbt. Beslut togs i förvaltningsledningen om att köpa in utbildningen på både systemledar- och skolledarnivå redan till hösten 2017, det kopplades till det pågående arbetet med Varje elevs bästa skola, och ett 3-årigt projekt inrättades.

Så, i det stora: om inte Anders Malmquist satsat på att låta två utbildningschefer åka, om de inte kommit hem uppfyllda, om inte utbildningscheferna tillsammans drivit frågan vidare, om inte tiden varit mogen för en sådan satsning så hade det inte blivit någon ISL-utbildning i Malmö.

I bakgrunden av detta pågående och omfattande projekt vill jag lyfta de små steg som kan göra stor skillnad: hade inte chef och kolleger peppat att fortsätta fördjupningen i Ontarios förbättringsarbete, hade inte PI:s ledningsgrupp haft modet att göra denna satsning, hade det inte funnits goda samtalsparter och bollplank på vägen så hade det inte blivit någon resa till Toronto i maj 2017.

Nästa gång berättar jag mer om mina spännande möten och samtal i Toronto, till exempel med Steven Katz, ni vet han i filmerna om ”Imposter syndrome” och ”The right inch”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.