Publicerat:

Omvänd bedömning? Vågar du?

Några veckor in på det nya läsåret har nu passerat. Den största nervositeten har lagt sig. De trötta tonåringarna kanske under frukosten nu orkar lyfta rumpan från stolen och ta brödet ut ur brödrosten, våra nyblivna ettor börjar hitta sin plats och behöver inte varje sekund säga nej tack, gå åt höger när vi säger vänster, sätter skorna på fötterna istället för att kasta dem i papperskorgen och kan tänka sig att förhålla sig till något som kallas schema. Vi vuxna har även vi hittat tillbaka och våra pedagoghjärnor går på högvarv igen. 

…”Från 1 januari 2017 är det obligatoriskt att använda bedömningsstöd i svenska, svenska som andraspråk och matematik i grundsärskolan. Med hjälp av bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling kan du tidigt identifiera elever som riskerar att få eller som redan har svårigheter inom läs- och skrivutvecklingen”… skolverket. 

Att ta steget från förskolans värld in i skolan är för de flesta spännande, härligt, stimulerande och alldeles underbart. Men det innebär också att när du går från att vara barn på förskolan till elev i skolan ska du bedömas. Vi har sedan ett år tillbaka fått ett obligatoriskt bedömningsstöd i matematik och läs- och skrivutveckling även på grundsärskolan. Detta gillas starkt. På detta sätt höjs statusen på grundsärskolans undervisning, det ställs krav på kunskapande och lärandet står i centrum även om omsorgsbehoven ofta är omfattande och tidskrävande.

…Det kommer ett MEN… vi vuxna måste mycket mer än vi gör idag reflektera och prata om HUR vi använder vår bedömning, VAD säger den egentligen och vad gör vi med den bedömningen vi vuxna får av våra elever varje dag, vågar vi lyfta blicken inåt tillbaka till oss själva?

Bedömningsstödet i årskurs ett rekommenderas att göras vid terminens uppstart. På detta sätt kan resultaten användas i utformning av vår undervisning. Där är vi överens – bedömningen ska ligga till grund för vidare undervisning och utveckling. Men är elevens resultat av en bedömning efter några veckor i skolan sanningsenlig? Jag tänker själv om jag efter tre veckor på ett nytt jobb blivit bedömd utifrån den prestation jag tillfört arbetsplatsen, får min chef då rätt bild av mig som medarbetare? Förmodligen inte. Det tar tid för alla att hitta sin plats i en ny konstellation, vissa blommar direkt medan andra behöver lite mer tid att gro för att sedan blomma ut starkare och vackrare än vi någonsin kunnat ana. Jag tror detta gäller både för oss vuxna och för våra elever. Därför bör vi ta detta med bedömning med försiktighet, för vem bedömer egentligen vem?

…. vem bedömer vem? Vad gör vi med elevernas bedömning av oss vuxna? Den bästa och kanske allra viktigaste av alla bedömningar som görs i skolan är den vi får dagligen av våra elever. Vågar vi exempelvis ifrågasätta oss själva när en elev inte hälsar i korridoren? Bolla tillbaka till en själv, fundera över på vilket sätt hälsar jag egentligen på mina elever? Kan deras reaktion vara en respons på mitt eget bemötande? Eller varför vägrar hen slå upp matteboken varje lektion? Kan det bero på att jag är otydlig i min genomgång? Omvänt ska vi såklart också lyfta pedagogen inom oss då en elev kastar sig i ens armar för att hälsa som om vi inte setts på flera år, när en elev utropar, YES jag kan faktiskt det här! Eller när någon i förtroende vågar berätta en hemlighet som tynger ens hjärta. Våga reflektera över Din roll i en elevs liv. Se livet som ett eko, det du sänder ut – får du tillbaka, det du sår – skördar du, det du ger – får du. Det du ser i andra finns hos dig! Bemöt andra som du själv önskar bli bemött. Hälsar du på mig – hälsar jag på dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.