Publicerat:

Med förhoppning om ett förändrat perspektiv

Nytt år, nya möjligheter. Så brukar många av oss säga när ett nytt år tar vid.

En av mina förhoppningar för 2019 är att varje lärare, skolledare, utbildningschef – ja, alla som arbetar med skolelever på något sätt – ska arbeta för varje elevs bästa skola genom att lägga ett flerspråkighetsperspektiv på allt som rör vår skolverksamhet. Det innebär först och främst att anta en flerspråkighetsnorm i alla skolformer. Med ett sådant förhållningssätt erkänner vi, och stärker, våra flerspråkiga elevers identitet som just flerspråkiga individer och arbetar för att de ska känna sig kunniga även om det svenska språket inte riktigt behärskas än. Vi ser till att höja statusen på alla språk som talas av våra elever och ser dessa språk som resurser i undervisningen och inte som problem (Flyman Mattsson, 2017).

Ofta ses många skolelever med ett annat förstaspråk än svenska ur ett bristperspektiv just för att de ännu inte behärskar majoritetsspråket, svenska, även om de redan har kunskaper i matte, biologi, historia, geografi, andra språk osv (Svensson, 2017). Detta är ett synsätt som tyvärr fortfarande råder och som kan vara förkrossande för en nyanländ elev som exempelvis utmärkt sig i matte i hemlandet men vars kunskaper inte synliggörs i den svenska skolan just för att hen enbart får använda svenska och inte sitt starkaste språk. Ett citat som belyser detta finns i Svensson (2017):

Jag tyckte jag var duktig i matte i Kina. I Sverige kunde jag ingenting. Sverige tog bort mina tankar. Sen började vi med transspråkande i matten. Då kom mina minnen tillbaka.

                                                                  * * * * * * * * *

Det räcker dock inte med ett förändrat förhållningssätt kring språk, även om det är väsentligt att börja med det. Alla lärare måste också se språket i sitt ämne och arbeta med det tillsammans med eleverna. Det gör man genom att exempelvis explicit undervisa kring ämnesneutrala skolord och ord och begrepp eller andra språkliga drag som är typiska för ämnets texttyper.

Alla lärare behöver också ha kunskaper om språkinlärning för att förstå processen och den tuffa uppgiften med att lära sig ett annat språk än förstaspråket. Med de kunskaperna blir det sedan svårt att begära att elever med ett annat förstaspråk än svenska ska lära sig det svenska skolspråket på bara ett par år (forskning har visat att det tar 5-7 år att lära sig ett skolspråk, Thomas & Collier, 1997). Det blir också svårt att inte arbeta språkutvecklande i alla ämnen och att inte arbeta med elevernas förstaspråk som resurser i undervisningen.

Har lärare inte de kunskaperna, bör varje skolledare se till att kunskaperna införskaffas på ett eller annat sätt genom exempelvis kurser i svenska som andraspråk eller andra fortbildningar som rör språkinlärning och språkutveckling (både Pedagogisk Inspiration och Malmö universitet anordnar kurser i svenska som andraspråk). Jag inser att detta vållar organisatoriska problem med vikarieanskaffning och schemaläggning men dessa är kortsiktiga problem som kan lösas med planering och strategiskt tänk (läs gärna här hur skolledningen på Kulladalsskolan löste detta). Däremot får vi långsiktiga konsekvenser av att inte kompetenshöja inom svenska som andraspråk och språkutvecklande arbetssätt. Detta kan påverka elevernas skolgång och måluppfyllelse i många ämnen vilket, i sin tur, har konsekvenser på samhället i stort och framförallt på den enskilda eleven.

Till syvende och sist handlar det om att vi vill våra elevers bästa och behöver därför anpassa undervisningen efter deras behov och förutsättningar. Ska vi arbeta för varje elevs bästa skola i dagens Malmö, behöver vi utgå från den flerspråkiga eleven och se till att hen får alla möjligheter att lyckas i skolan. Det innebär att se flerspråkigheten som berikande och använda den som en resurs i undervisningen, att elever som bedöms behöva, och ha rätt till, undervisning i svenska som andraspråk verkligen får det av kompetenta Sva-lärare och att alla lärare, oavsett ämne, arbetar språkutvecklande.

 

Referenser i texten:

Mattsson Flyman, A. (2017). Svenska som andraspråk på språkvetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur

Svensson, G. (2017). Transpråkande i praktik och teori. Stockholm: Natur & Kultur

Thomas, W & Collier, V. (1997). School effectiveness for language minority students. Washington, DC: National Clearinghouse for Bilingual Education.

 

Fler litteraturtips:

Cummins, J. (2017). Flerspråkiga elever – effektiv undervisning i en utmanande tid. Stockholm: Natur & Kultur

Skolverket (2012). Greppa språket.

Skolverket (2018). Greppa flerspråkigheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.