Publicerat:

Vad ska vi göra åt alla barn med ”överskottsenergi” i skolan?

En inte helt ovanlig fråga till mig som psykolog i skolan är ”den här eleven har så svårt för att sitta stilla och koncentrera sig, har hen kanske ADHD?” Ja, kanske har hen faktiskt ADHD, eller kanske är undervisning och uppgifter för svåra för eleven (som blir rastlös och orolig). Kan hända är eleven understimulerad, eller ser inte poängen med skolämnena, vilket ökar behovet av att aktivera sig på annat sätt (vässa pennan, dricka vatten, peta på kompisen intill…). ELLER – tänk om eleven bara är genetisk byggd med extra mycket motorisk energi? Och är det i så fall ett problem som behöver diagnosticeras?

Fram tills för kanske 40-50 år sedan var mycket energi en BRA tillgång som ökade möjligheterna till ett gott liv. En god energireserv hjälpte oss klättra högt, springa fort, simma långt, jaga mycket och bära mycket proviant. När byar, städer och infrastruktur byggdes var personer med styrka, snabbhet, eller fysisk uthållighet behövda och eftertraktade. Men det här vinnande konceptet har på relativt kort tid blivit en nackdel, både i arbetslivet – där kroppsarbete och praktiskt arbete blir mer och mer sällsynt, och i skolan där ”sitta stilla” är ett av huvudmålen i den ”dolda läroplanen”. En pojke i mellanstadiet, som jag träffade i början av mina år som psykolog i skolan, kallade sig själv för ”energy man”. Hans föräldrar var inte intresserade av någon ADHD utredning, men vi arbetade tillsammans för att hitta lösningar för skoldagen. Ju fler gånger vi träffades, desto mer uppenbart var det att pojken var just ”energy man” med en mäktig energigenerator i kroppen. I fotbollsmatchen var han lagets bästa tillgång, sprang, kämpade, jagade boll och peppade de andra – outtröttligt. Men i klassrummet blev det till ”kanske ADHD?”

Fast vi vet att alla borde få in mer rörelse under dagen är de flesta skolor och lektioner inte upplagda för detta. Särskilt inte för elever med stor energidepå. Det betyder att de som är födda med mycket energi eller en motorisk begåvning får växa upp i ett sammanhang som arbetar mot deras natur. Den här elevgruppen löper stor risk att få en sänkt självbild eller dra slutsatsen att skola inte är något för dem. Det brukar hända gradvis, när de märker att de inte har ro att sitta still och träna skrivning eller läsa på samma sätt som klasskamraterna har. När andra utvecklas snabbare och får beröm, men inte de själva. När de saker de är bra på inte värderas lika högt som de förmågor skolan arbetar mest med. Klart de gör allt för att försöka klara det lika bra som alla andra, och misströstar när det inte går – för energin bygger upp inuti och måste pysa ut förr eller senare. De som lyckas lägga band på sig använder ofta upp så mycket av sin mentala energi till det, att det blir mindre kvar för inlärning. När jag ser duktiga idrottare, akrobater, dansare brukar jag undra för mig själv hur de upplevt sin skoltid. Lyckades de använda sin energi som en superkraft eller blev de ”störmoment” i klassen?

Det är förstås många lärare och andra i skolan som också uppmärksammar det här. Kanske får eleven springa ett varv runt skolgården, upp och ner för trappan eller gå ärenden till vaktmästaren eller kopieringsrummet när det behövs. Det är ju så klart bra men, ärligt talat, det måste finnas roligare sätt för ett högenergibarn att få ut sin energi på i skolan? På några skolor har jag sett rum med studsmatta (det är ju kul!) eller yogamattor att slå kullerbyttor på (men dessa rum hotas ofta av att utrymmet behövs till annat). I högstadiet brukar det vara ännu svårare att lösa. Kravet på att sitta still är ännu högre och de flesta 13-åringar vill inte utmärka sig genom att springa upp och ner i trappan (och för det mesta får de inte lov att göra det heller).

Som jag skrev i min förra blogg ”Var byggs grunden för god barn- och elevhälsa” börjar det redan när skolor planeras, byggs och organiseras. Varför inte planera in små rörelserum inne i skolbyggnaden, skapa flexibla arbetsmiljöer med valbara ståbord, stolar som går att snurra eller vicka på (effekten av cykelbänkarna som nu testas blir intressant att följa), standard med matta/kuddar att sitta eller ligga på? En skolgård som lockar till rörelse och en genomtänkt planering som möjliggör för eleverna att hinna med sina raster (så att det inte tar så lång tid att klä på sig, gå ner för trappor, ta sig ut till skolgården, ställa sig på led igen för att gå tillbaka upp och klä av sig igen att det blir väldigt lite kvar av rasten).

Så – låt oss hjälpas åt här och dela med oss av tips på hur det går att organisera för mer rörelse. Om vi organiserar för alla skapar vi både en friskare skoldag och en miljö som arbetar för högenergibarnen. Jag är säker på att det finns fullt av bra exempel! Jag börjar: Vi har den lyckade och beforskade Bunkeflomodellen . Augustenborgsskolan har sitt Aktiva Augustenborg som jag hoppas kunna skriva mer om i en blogg framöver. En tidigare Malmökollega, Magister Nordström tränar fredagsdanser med sin klass, som det går att följa på olika sociala medier. Om du inte själv har magisterns överskottsenergi kan du ta hjälp av andra härliga rörisvideor på nätet. (Den här gillar jag eftersom den både varvar upp och ner). På Gustavslundskolan i Helsingborg erbjuds frivillig morgongympa. Ett favoritexempel har jag fått av min förra kollega Eva, som lärt en elev alfabetet på studsmattan. Min egen favorit Klaras hoppsång (oj vad jag har hoppat mycket till den med glada barn). Och slutligen, om det känns som att det kommer att ta tid att organisera det här, skulle det kanske gå att skaffa några hopprep som variation på ”springa ett varv runt skolgården” åt våra kära energy men och women i skolan?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.