Publicerat:

Interaktion i klassrummet – en strategi för språkutveckling och BFL

För inte så länge sedan kom en ny språkutvecklingsstrategi för Malmö Stad. När skolorna tar sig an olika prioriterade områden i sitt utvecklingsarbete finns mycket att vinna på att låta olika områden “gifta sig” med varandra. I den här texten kommer jag att fokusera på den 2:a nyckelstrategin inom BFL vilken handlar om interaktiv undervisning och undersöka hur den kan utnyttjas för språkutvecklande arbete.

Språkutvecklingsstrategin lyfter den språkliga interaktionen som ett av fyra huvudområden som är kännetecknande för den språkutvecklande undervisningen. Det understryks också att eleven ska ges rikliga tillfällen till denna interaktion. De övriga fyra områden är språklig stöttning, höga förväntningar och meningsfull kontext.

Bildkälla: Malmö Stad

Enkelt sammanfattat kan man säga att Strategi 2 handlar om att skapa ett lärande samtal i klassrummet – ett samtal som förs både mellan lärare och elever, men också mellan elever sinsemellan. Arenan för språklig interaktion är huvudsakligen i klassrummet och därför blir kopplingen mella det formativa och den språkutvecklande förhållningssättet tydlig i Strategi 2. Flera av de metoder som återfinns i Strategi 2 inom BFL är tillämpbara för att också arbeta i enlighet med strategin för språkutveckling.

Både ämnesspecifika och vardagliga begrepp behöver redas ut

I ett lärande samtal där vi skapar synligt lärande tillsammans med eleverna är det språkutvecklande arbetet en absolut nödvändighet.

Det handlar om att förklara såväl ämnesspecifika begrepp, som inte minst att minnas att förklara även andra ord som förekommer i undervisningen som vi tar för givet att eleverna förstår.

Det ämnesspecifika

I min religionsundervisning på Komvux Malmö har vi flera gånger återkommit till att förklara det ämnesspecifika begreppet rättfärdighet. Syftet med det lärande samtalet handlar lika mycket om genomgång av stoff, som identifikation av tankemässiga och språkliga verktyg.

Detta är ett bra exempel på när det språkutvecklande och det formativa går helt hand i hand och det går att känna igen i undervisningen i alla skolans ämnen.

Det vardagliga

Men ytterligare ett exempel, från samma undervisningsgrupp, och faktiskt till och med samma lektion, visar något som några av eleverna själva lyfte. Frågan gällde ett (för läraren) mer vardagligt ord: varför kallar man Gud för Herren? Och vad menas egentligen med en herre?

Den här delen av det språkutvecklande arbetet är det inte alltid vi lärare kan upptäcka i förväg och planera för. Vi står ofta oförberedda på att förklara det som vi upplever som “helt vanliga ord”, och alltså inte själva upplever som just “ämnesspecifika begrepp”.

Det specifika vardagliga

Men även ett vardagligt språk är specifikt i vissa sammanhang. Flera elever har behov för att dröja kvar i diskussionen för att få jämföra med det språk de är vana att tänka på. Några arabisk-talande elever samlades tillsammans i en del av klassrummet och bad om ytterligare klargörande. Tillsammans med elevernas språkkunskaper resulterade det i denna anteckning:

Jag (läraren) fick lära mig av mina elever att den som är arabisktalande eller muslim känner igen begreppen rabb (används om en som är så att säga herre i huset, eller: “Pappan i familjen” som en elev uttryckte det) och Al-rabb (används för Allah).

Men få, om ens några, är vi religionslärare som kunnat förutse diskussionen och läsa på för att få glänsa med vår undervisning. Denna del av samtalet initierades helt av eleverna, och det var de, inte jag som lärare, som kom fram till och formulerade en klargörande förklaring.

Interaktion ger metaspråk

I skolspråket ingår ett metaspråk, och språkutvecklingsstrategin talar om att hjälpa eleverna att bygga upp ett eget metaspråk.

Om klassrumsmiljön inte inbjuder eleverna till ett lärande samtal i vilket de är aktiva deltagare, kommer de “helt vanliga orden” aldrig att förklaras, och samtalet urholkas för våra elever eftersom de fortfarande står kvar med en språklig barriär. Detta kommer vidare att ske under lärarens radar (om man inte har tur med en exit-lapp). Läraren måste därför arbeta med ett formativt förhållningssätt.

Elever har olika bakgrund olika språkliga barriärer som de behöver ta sig förbi. Alla elever ska uppmuntras att använda alla sina språkkunskaper som ett stöd för lärandet.

 

Källor:

Anders Jönsson Lärande bedömning (2010)
Dylan Wiliam & Paul Black Inside the Black Box (1998)
Dylan Wiliam & Siobhán Leahy Handbok i formativ bedömning – strategier och praktiska tekniker (2015)
Strategi för språkutveckling på gymnasiet och komvux i Malmö 2018-2021, Malmö Stad (2018)

Tidigare inlägg på samma ämne:

LÄS MER: Feedback – konsten att titta bakåt men tänka framåt
LÄS MER: Strategi 2 – Att skapa ett lärande klassrum…
LÄS MER: No hands up – Formativt förhållningssätt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.