Publicerat:

Om skolplikt, klimatångest, meningen med skolan och elevhälsa så klart!

Om några veckor är det dags för nästa globala skolstrejk. Senast, i mars, blev det en rejäl debatt i både skol- och vuxenvärlden. Får elever verkligen strejka? Är inte skolplikten överordnad även klimatkriser? Kan det vara förenligt med läroplanen om vi gör det till en temadag i samhällskunskap? Ursäkta, men är det verkligen det vi ska lägga energi på att debattera? För vad missar vi då…? Jo, huvudproblemet som ungdomarna försöker ropa ut; att det som fungerar som kuvös för oss; klimat- och ekobalansen, håller på att gå förlorad. Och att ALLA behöver förflytta sig från passivism till vardagsaktivism om vi ska kunna lösa problemet!

Barn och ungdomar har kvar sin förmåga att ta in vad som händer, utan försvar och med öppna sinnen. De ser och förstår tillräckligt av klimatdebatten för att förstå att problemet är allvarligt och måste hanteras. De ser men kan inte påverka mer än att försöka skaka liv i oss vuxna och frustreras och förvirras över den tafatthet och ovilja de upplever hos oss vuxna. Om det de lär sig i skolan dessutom inte betyder något eftersom omgivningen ändå inte tar det på allvar och om jorden och vår framtid samtidigt håller på att ställas på ända – hur meningsfull blir skolplikt, liv och skola för dem då? Och är det då konstigt om elever inte ser skolkunskaper som viktiga. Det är inte ovanligt att elever uttrycker att skolan är viktig, för att betygen är viktiga för framtiden, men att mycket av det man lär sig där inte är viktigt. Är det konstigt då att många elever inte tar skolan på allvar, med rastlöshet och oro som resultat.

Att känna meningsfullhet och få vara delaktig, att förstå vad som händer och känna att man kan hantera det är viktigt för att människan ska må bra. Förutom en allmän känsla av att mycket de gör i skolan inte känns meningsfullt har ett nytt fenomen börjat drabba fler och fler elever. Det stavas k-l-i-m-a-t-å-n-g-e-s-t och måste vara det ultimata uttrycket för noll känsla av hanterbarhet och meningsfullhet! Det finns numera terapeuter som erbjuder råd och stödsamtal för att hantera ångesten. I övrigt verkar ungdomarna stå relativt ensamma med sin djupa oro. För medan barnen fortsätter ropa och vifta med sina skyltar fortsätter vuxenvärlden debattera ”Gretafenomen” och skolplikt. Annan respons uteblir, särskilt den i deras vardag; skolan.

Det är dags att ändra på det. Skolan kan inte fortsätta vara ett teoretiskt parallellspår till en värld och verklighet som finns utanför portarna. Det räcker inte att läsa om miljöförstöring och global uppvärmning, eller ordna ett studiebesök vid en fredagsdemonstration för att observera demokratins uttrycksformer. För, är inte skolan en del av samma värld som kommer att drabbas av klimatförändringar? Är inte skolan en del av samma värld som varit med och orsakat den globala upphettningen? Och behöver inte skolan vara en del av samma ”ALLA” som måste göra något åt problemet? Självklart är det det, och här följer fem konkreta steg för skolan, som kan ta oss både närmare en klimatlösning SAMTIDIGT som den ökar både elevers och lärares känsla av begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet och delaktighet under skoldagen.

  1. Insikt. Utsläppen från fossila bränslen behöver minska med 15% per år tills vi återfår ett ”klimatneutralt läge”. Detta gäller även ”skolbubblan”. Arbetet måste rulla innan 2020 är slut och behöver därför komma igång nu.
  2. Diskussion. Lyft frågan med skolledning eller medarbetare. Arbetar du direkt med elever, berätta då att du förstått och öppna upp för att ni kan ta tag i saken tillsammans. Gör det den här veckan.
  3. Uppstart. Väck frågor och hitta svar. Hur mycket utsläpp orsakar er skola och vad det är som genererar dem? Hur kan ni göra för att minska era koldioxidspår? Hur ligger lärare och elever själv till med sina utsläpp? Räkna ut ert klimatavtryck med hjälp en app eller websida. Vilka skills och kunskaper behövs för att hantera de klimatförändringar som redan hänt och de som kommer att hända? Gör det idag.
  4. Aktivitet. Mät och notera utgångsläge och påbörja er förändring. Bygg webbsida, skriv på ett blädderblock i rasthallen och markera era framsteg. Skapa elev-lärar-föräldra-grupper där ni planerar, aktiverar och lär er tillsammans. Byt tips och bygg nätverk med andra klasser och skolor. Gör det intressant och spännande! Utmana parallellklasser, tävla inom staden eller med skolor i andra kommuner. Organisera terminsfinaler med pukor, trumpeter och ära till dem som hittar fiffiga lösningar! Visa vad ni tycker och tänker i samband med nästa globala skolstrejk den 24 maj (ni behöver inte nödvändigtvis strejka). Intervjua lokalpolitiker, chefer och företagsledare. Fråga hur de har börjat ställa om sina vanor med 15% och på vilket sätt de använder sina positioner för att påverka minskningen i ett större perspektiv som de har inflytande över.
  5. “Gemensamhet”. Gör det tillsammans med eleverna. Med engagemang, med ett viktigt och gemensamt uppdrag – när ungdomarna märker att du lyssnar och tar dem på allvar kommer en ny gemenskap och en positiv känsla att växa fram mellan er. När kraftlöshet och klimatoro vänds till handlingskraft, meningsfullt arbete och framtidshopp kommer allas mående att förbättras. Ni kommer att få ett bättre socialt klimat, ökad elevhälsa, troligtvis lugnare klassrumsmiljö och förmodligen ökad måluppfyllelsen också. Missa inte chansen att stötta och utveckla det som kan bli vår klokaste, mest demokratiska och empatiska generation någonsin. Med all säkerhet kan alla aktiviteter knytas till läroplanen, och då har vi inte ens lyft vinsterna för klimatet…

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.