Publicerat:

Är jag en idiot? Hur jag förstår mig själv i förhållande till hur andra förstår….

Tänk om alla vore som jag så enkelt livet skulle va, eller? Visst kan man ibland slås av tanken att ingen förstår vad man pratar om, att alla ser ut som frågetecken medan du själv tycker du varit lika självklar som en isglass en varm sommardag. Eller att komma ut från ett möte och känna att man nog är född på en annan planet, alla verkar vara överens och tycka det är glasklart vad som ska göras. Olikheter berikar brukar det ju heta…. men hur får man alla våra olika personligheter att fungera och berika livet i praktiken? 

Omgiven av idioter, hur man förstår sig på den som inte går att förstå. En boktitel kanske flera av oss känner till. Jag skulle vilja vända på tesen. Är jag en idiot? Hur jag förstår mig själv i förhållande till hur andra förstår. Hur blir man sådär självklar som isglassen den sommardagen? Och hur kan min personlighet vara nyckeln till någon annans framgång? När vi hittat de nyckelhålet då kan vi börja prata om att olikheter berikar. När vi genom våra olika sätt att fungera, handla, uttrycka oss och hur vi ser på livet blir en tillgång i varandras närhet, där olikheter ses som något självklart och lärorikt, istället för att utgå från, fattar du trögt – du är en idiot! 

Forskning visar att konflikter i vardagen uppstår ofta av bristande kommunikation. Jag tänker på våra arbetslag i skolvärlden, men egentligen vid alla former av sammanhang där människor vistas i grupp och helst ska nå fram till ett gemensamt mål. Jag brinner för att alla elever, och människor i stort, ska ges möjlighet och förutsättningar att lyckas och utvecklas så långt det är möjligt och gärna lite till därpå. Denna målsättning är vi förmodligen rörande överens om vi som arbetar med människor – om inte, sök ett annat jobb! Men bara för att vi är överens om ett mål kan det finnas hundra olika sätt att förhålla sig till vilken väg man ska ta till målet, det är heller inte solklart att alla uppfattar målets utformning och budskap på samma sätt…. ”ges möjlighet och förutsättningar?” Vad jag anser vara en möjlighet kan för någon annan vara ett hinder och att ge förutsättningar för att lyckas kan ibland vara så slående olika beroende på var i världen du befinner dig – är du mätt, utvilad, trygg och blir bemött med värme har du betydligt bättre förutsättningar att lyckas än om du lever med en ständig oro, hunger, trötthet och en klump i magen.

Tillbaka till personligheter och oss kollegor emellan. Tänk vilken härlig blandning av olikheter det finns. Åter till glassen, en personalgrupp är som ett brett utbud av kulglass i glasskiosken. Och längst in i hörnan där bland alla sorter finns den, regnbågsglassen, en salig blandning av allt det bästa och godaste, för att inte tala om alla dess vackra färger. I mötet med andra människor finns den som är fokuserad och målinriktad, som är snabb i tanken och får saker gjorda. Sedan finns den som behöver tid för eftertanke och analys. Någon flummar iväg och drivs av det lustfyllda medan en tredje är den som tar om hand, känner mycket och har ett rikt inre liv. Ett första gott intryck är för stora delar av gruppen viktigt medan några helt missat en nykomling i rummet och för en del är nya möten betungande, de vill helst dra något gammalt över sig och gå hem. Vissa älskar att få beröm, andra vet inte vad de ska göra med de positiva termerna och någon kan nästan bli irriterad – jag ska inte ha beröm förrän jag förtjänar det, och det är inte nu. Jag får energi av att utmana mig själv, medan någon annan mår bäst i sin komfortabla zon. När något blir fel och en konflikt uppstår kan det för många upplevas obehagligt och jobbigt, men utifrån samma konflikt kan någon se en möjlighet att lära sig något och så finns dem som låter konflikter och obehag rinna av dem som vatten på en gås. Och om vi tänker efter, att ha bara målinriktade människor i en grupp som springer fram utan minsta eftertanke hade inte varit en fördel utan närmare en katastrof, om vi alla var som gäss och lät allt rinna av oss hade diskussioner inte lett någon vart, men det hade inte heller varit bra om hela gänget var som levande riskbedömningar. Det hade också varit ohållbart om alla älskade nya saker alltid – då hade det aldrig blivit någon stabilitet eller djup. Helt enkelt, ge mig två kulor regnbågsglass, tack! Och de ska vara vackra, underbara och ge mig en känsla av att alla är lika viktiga och goda på sitt eget sätt. 

….Så nästa gång om du råkar tänkta, sicken idiot! Tänk istället, undra vilken färg i regnbågsglassen denne må va? Och lite som våra elever vi dagligen möter kan det vara så att de som behöver mest av kärlek är de som ber om kärlek på svårast sätt och det kanske inte gäller bara våra elever, eller hur? Tänk då så mycket ett ”Hur är läget, ska jag hämta en kopp kaffe?” kan betyda. Så sluta tänk, vilken idiot! Utan tänk på regnbågsglass, hur är läget? Och hämta en kopp kaffe!

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.