Publicerat:

Tankar från British Dyslexia Associations konferens i London den 21 mars 2019

I England verkar inte diskussionen längre handla om dyslexins och dyskalkylins existens längre utan mer om hur man bäst hittar barnen i dessa svårigheter och framförallt hur man hjälper dem. Ängdala skolor är ett exempel här i Sverige på en skola som arbetar i samma riktning och i Norge finns flera exempel på dyslexicertifierade skolor och vad detta innebär.  Där menar man sig ha hämtat mycket kunskap och idéer ifrån just England vilket gav oss inspiration att åka dit och delta på en konferens kring just detta ämne.

Med några frågor i bagaget gav vi oss iväg, lyckligt ovetande om att vi skulle resa hem med många fler! Några av frågorna var:

  • Vilka kriterier måste skolorna uppfylla för att få certifieringen Dyslexia Friendly School?
  • I vilken utsträckning används certifieringen av föräldrar och andra i val av skolor?
  • Hur många skolor har fått certifieringen?
  • Har man skolor som enbart undervisar SpLD elever? (Är detta i så fall exkluderande?)
  • Hur arbetar skolorna på organisatorisk nivå för att undervisande lärare ska ha kompetensen att arbeta på Dyslexia friendly schools?

CReSTeD I England finns ett förbund, CReSTeD –The Council for the Registration of Schools Teaching Dyslexic Pupils, som framför allt arbetar med att hjälpa vårdnadshavare i valet av skola eller utbildningsinstitution för barn med behov av särskilda anpassningar (SpLD, Special Learning Difficulty). I deras anvisningar för skolor som vill ansöka om certifiering framgår det att skolorna kan välja mellan 6 olika kategorier:

Dyslexia Specialist Provision Schools – DSP. Skolan har grundats särskilt för att undervisa elever med dyslexi. Läroplan och schema har designats för att möta specifika behov i ett holistiskt, övergripande synsätt med ett övervägande antal lärare med nationellt erkända kvalifikationer för att undervisa dyslektiska elever med dyslexi.

Dyslexia Unit – DU Skolan har en angiven enhet eller center som erbjuder specialundervisning i små grupper eller enskilt, beroende på behov. Enheten eller centrat är en adekvat utrustad lärmiljö organiserad av en senior dyslexilärare, som samordnar arbetet med andra dyslexispecialistlärare och säkerställer samarbetet med alla övriga lärare. Dessa seniora dyslexilärare innehar nationellt erkända kvalifikationer då det gäller undervisning av dyslektiker och har säkert en betydande roll i framtagandet av läroplaner och implementering av dessa i den vanliga skolan.

Maintained Sector – MS. Skolor som stödjer dyslektiska elever att arbeta efter läroplanen och som har effektiva rutiner att upptäcka dem. Skolor som har ett system för att ta ut elever för individualiserad lästräning. Det finns en positiv pågående kommunikation mellan vanliga and SEN staff, and the SMT.

Specialist Provision Schools – SPS. Skolan har startat för att undervisa elever med speciella inlärningssvårigheter och andra liknande svårigheter. Läroplan och scheman är upplagda för att möta särskilda behov på ett holistiskt och sammanhållet sätt med ett betydande antal undervisande personal med nationellt erkända kvalifikationer beträffande undervisning av elever med dyslexi.

Teaching Centres – TC. Centra som erbjuder undervisning för mindre grupper eller enskilt i en adekvat utrustad lärmiljö, driven av en lärare, kvalificerad med en av BDA erkänd utbildning. (AMBDA or APC), som samordnar arbetet med andra dyslexispecialistlärare.

Withdrawal System – WS. Skolor som systematiskt tar ut elever under lämpliga, utvalda lektioner för specialundervisning av en lärare med en nationellt erkänd kvalifikation i att undervisa dyslektiska elever. Kommunikation mellan vanliga lärare och specialistlärare pågår kontinuerligt.

 

Konferensdagen

Dagen inleddes med att Neil MacKay, som skapat konceptet Dyslexia Friendly Schools, berättade om sina erfarenheter och olika sätt att arbeta med alla elever i klassrummet. Han är en erfaren lärare som undervisat i 26 år och är välkänd för sin förmåga att föreläsa på en konkret och utmanande nivå för att ge kollegor tankeväckande möjligheter att reflektera över och utveckla sin praxis.

Hans öppning av konferensen började med en övning som han brukar göra med elever för att de ska känna sig avslappnade och positivt inställda. Övningen kallas Babbel Gabble och den går till så att man pratar två och två. En börjar prata, om absolut vad som helst eller ett givet tema  och på en signal från läraren byter man och så får den andra prata tills signalen ljuder igen. Övningen fungerade perfekt även på alla de (250?) högutbildade vuxna som befann sig i konferensrummet och ljudnivån böljade som ett stormigt hav. Efter denna övning visade Neil MacKay en bild över testresultaten för en elev, och bad oss analysera resultaten.

Utifrån denna bild resonerade Neil Mackay vidare att vi naturligtvis kan se att barnet förmodligen har dyslexi och att man kan trösta föräldrar i denna situation att det är lättare att kompensera för brister i läsförmåga än i förmågan att tänka och förstå. Han ville också få oss att fundera över om det inte egentligen var ganska enkelt att ta klasslistan och markera de elever där vi kan se tydliga skillnader mellan verbal och skriftlig förmåga. Om man är osäker kan man göra ett enkelt test som han beskriver så här:

Neil’s informella “Just suppose” Dyslexia screener

  1. Read a passage/show a video to a student
  2. Read her/him the questions in Language 1
  3. Write down the responses to the questions. Would s/he get more marks? if so, the student:
  • is probably on the Dyslexia Spectrum
  • will definitely benefit from being taught as if Dyslexic. It’s …simple.

“Just suppose”, eller “just as if”, var begrepp som Neil ofta använde då han ville belysa hur enkelt det egentligen är att ge elever stöd i klassrummet. Förbjud inställningen: “de kommer att växa ifrån sina svårigheter”. Tänk istället: det kan vara en svårighet och behandla dem som om det vore det. Om det senare visar sig att barnet eller eleven utvecklas det så spelar det ju ingen roll. Det är därför detta synsätt fungerar så bra! Att undervisa “som om” kan göra en stor skillnad.

Vidare pratade Neil om våra minnesfunktioner. Short Term Memory, STM, är minnet där vi kan hålla uppgifter en mycket kort stund, men inte bearbeta dem. Working Memory, WM, är kopplat till våra exekutiva funktioner och tillåter effektiv mental bearbetning. Neil menade att kinaestetik, en persons medvetenhet om kroppsdelarnas position och rörelse med hjälp av sensoriska organ i musklerna och lederna, hjälper till att binda samman visio-spatiala minnet med det verbala korttidsminnet. Återblickar och sammanfattningar var en annan central idé för det dyslexivänliga klassrummet. Ebbinghaus forgetting curve rekommenderar återblickar omedelbart, efter 20 minuter, efter 1 timme, 9 timmar, 1 dag, 2 dagar, 6 dagar och 31 dagar. “They are not slow learners but quick forgetters!” Här passar Neil också på att ge några, som tror att det man undervisat om också är lärt, en känga. Starta varje lektion med en tillbakablick och sammanfattning av essensen av föregående lektion.  Här kan man gärna använda BabbleGabble-metoden så att alla får prata och aktivera sina egna minnen: tre saker vi gick igenom senast.

Dysleximinnet ser annorlunda ut. Enligt Neil är det episodiskt och behöver ett konkret görande för att saker ska fastna eftersom dyslektiska hjärnor är uppbyggda för komplexa processer, inte för att läsa och skriva. Därför har dyslektiska elever ofta stor nytta av “scaffolding”, dvs olika former av stöttning i sitt arbete. Det kan vara börjor av meningar och strukturer för textuppbyggnad, det kan vara en given början och ett givet slut, men att eleven fyller på med “det emellan”.

Ett rättesnöre kring hur länge barn och elever orkar vara uppmärksamma kan man ta deras ålder i minuter och lägga till 2. En 8-åring orkar alltså aktivt lyssna 10 minuter och en 14-åring 16 minuter. Detta gäller alla alltid – utom åk 9, skojar Neil, för då fungerar ingenting. För att skapa ett tryggt och utvecklande klassrumsklimat brukar Neil kasta ut en fråga som eleverna får diskutera två och två eller i grupper om fyra. Under pågående diskussion går han runt och lyssnar och när han hör något bra frågar han eleven om han får ställa en fråga på detta till eleven senare när hela klassen lyssnar. Han är också en definitiv motståndare till att slunga ut frågor till oförberedda elever. “There are no hands ups in my classrooms”.

Judy Hornigold

https://youtu.be/2eoWVioRWQY

http://judyhornigold.co.uk/dyscalculia

Judy Hornigold är en grundutbildad lärare och en kvalificerad specialistlärare för dyslexi som har fått ett examensbevis i specialutbildning och AMBDA. Hon har specialiserat sig på dyslexi och dyskalkyli och är även handledare för BDA och Edge Hill University. Hennes tidigare roll var som seniorlärare för Dyslexia Action där hon fick stor erfarenhet av att undervisa dyslexiska barn och vuxna.

Judy har skrivit en guidebok för föräldrar till barn med dyslexi, två böcker med färdiga lektioner för elever med dyscalculia, dyscalculia pocketbook och senast Making Maths Visual and Tactile.

Judy har föreläst och haft många workshops vid konferenser i hela Storbritannien och internationellt i Europa, UAE och Nya Zeeland och är också coach för lärare i programmet Maths No Problem, Singapore Maths.

För elever med särskilda inläsningssvårigheter, Special Learning Difficulties, SpLD, talar Judy om några särskilda faktorer att vara uppmärksam på. Dessa elever använder siffror som ett sätt att räkna men inte förstå. De har svårt att se mönster och svårt överlag att visualisera matematik. Förmågan att förvärva aritmetiska färdigheter påverkas av dyskalkyli, som är en vedertagen inlärningssvårighet. Konkretionsmaterial och medveten språkträning av begreppen, för generalisering,  hjälper dessa elever inte bara i de tidiga åren utan även senare.

Judi Hornigold säger att det inte finns någon bevisad koppling mellan dyskalkyli och dyslexi även om det finns många samband. För elever betyder dessa svårigheter ofta en negativ inverkan på många dagliga aktiviteter som att hantera ekonomi, följa anvisningar, hantera scheman och hålla reda på tider.

Uppskattningsvis är mellan 4 procent och 6 procent av befolkningen drabbade.

National Numeracy Strategy (DfES, 2001) definition av dyskalkyli:

”Dyscalculia är ett tillstånd som påverkar förmågan att förvärva aritmetiska färdigheter. Dyscalkulära elever kan ha svårt att förstå enkla talbegrepp, saknar ett intuitivt grepp om siffror och har problem med att lära sig fakta och rutiner. Även om de ger ett korrekt svar eller använder en korrekt metod kan de göra det mekaniskt och utan förståelse. ”(DfES, 2001, p2).

Här är Judy’s checklista vid misstanke om dyskalkyli:

  • Har svårt med direkt hämtning av nummerfakta
  • Gör räknefel
  • Litar på omogna strategier som fingerräkning och gör fel med dessa
  • Långsam hastighet för bearbetning av numerisk information
  • Oförmåga att uppskatta
  • Har dålig kunskap om värden eller värdet av ett tal
  • Har dåligt grepp om förfaranden och begrepp
  • Dåligt sekventiellt minne för antal och operationer
  • Kan inte se mönster i siffror t ex 10, 20, 30, 40 och 12, 22, 32, 42
  • Dålig grepp om 10-talets basstation
  • Har problem med att flytta upp och ner nummer eller rad

Tio tips för att undervisa barn med dyskalkyli:

  • Använd konkreta material, såsom Cuisenaire stavar eller basa tio material
  • Tillbringa tid på att utforska dessa och ta inte bort dem för tidigt, de kommer att bidra till att utveckla barnets förståelse
  • Spela spel med tärningar och dominoer så att barnet kan känna igen vanliga prickmönster
  • Försök att uppmuntra barnet att använda mer effektiva beräkningsstrategier, till exempel räkna istället för att räkna alla
  • Uppmuntra barnet att visualisera matematik- med ritdiagram och använda konkreta material för att modellera matematikGör matematiken praktisk och multisensorisk – undvik arbetsblad
  • Tillbringa tid på platsvärdet så att det är fullt förstått, det kan vara ett mycket svårt begrepp att förstå
  • Ha en liten och ofta närma sig-upprepning och ”overlearning” kommer att hjälpa till.
  • Använd matematiskt språk så mycket som möjligt och uppmuntra barnet att göra detsamma
  • Ge multiplikationsnät och nummerbindningar för att minska stressen att behöva komma ihåg dessa fakta.

Judy talade också länge och varmt om 10-rutor som en utmärkt väg att närma sig en inre visualisering. Genom att arbeta såhär kan man få barn att träna på 10-kompisar långt innan de kan siffror. Utifrån en tioruta med 7 cirklar sätter hon namn på vad vi ser:

  • vi har två rader 5
  • vi har 7 cirklar och 3 hål (detta hjälper barn att förstå att om det är 7, så är där 3 hål till 10, barnet får en bild av varför 7 och 3 blir 10)
  • vi ser att 7 är 6 och 1
  • vi ser att 4 och 3 är 7
  • vi ser att 7 är ett udda tal

Genom att färglägga cirklarna på olika sätt kan man lyfta fram olika mönster och samband.

Begreppet subitisering som Judy återkom till förklaras bra i Nämnaren nr 3 2015,  Subitisering, en viktig komponent i elevernas utveckling av taluppfattning, är förmågan att omedelbart, utan att räkna, identifiera antalet objekt i en liten mängd. Det handlar alltså om en typ av spontan och omedelbar antalsuppfattning.

Denna förmåga tycks enligt de flesta vara medfödd men kan enligt Judy tränas upp bl a genom att man skapar mönster som går att avläsa snabbare. Jfr fem oorganiserade prickar med fem prickar på en tärning.

En spännande uppgift att göra är att visa denna bild:

Be eleverna att komma på vad de blåa prickarna kan vara och vad den röda kan vara. Här kommer du att få mycket information om hur de tänker.

Vi kan sammanfattningsvis säga att vi har fått väldigt mycket bra information kring dyslexi och dyskalkyli, allt från bedömning till goda exempel, men vad hände med våra frågor och idéer? Föreläsningarna handlade inte detaljerat om Dyslexivänliga skolor och vi kan konstatera att det skulle behövas ett rejält större grepp om frågan om certifiering av skolor än vad som ryms i våra tjänster för tillfället. Det tycks i England finnas en helt annan organisation på myndighetsnivå då det gäller testning, bedömning och utbildningar på olika nivåer för detta. Det känns som att vi nosat lite på toppen av ett isberg, men vi kommer att göra vad vi kan hjälpa några skolor som vill att rusta elever till dyslexiambassadörer.

Nya frågor som dykt upp före, under och efter resan är:

  • Är alla grundskolor statliga i England?
  • Är alla lärarutbildningar statliga i England?
  • Vilka olika specialistkompetenser inom läs- och skriv finns det i England?
  • Vilka olika behörigheter ger dessa kompetenser?
  • Hur sker bedömningar av dyslexi och dyskalkyli och vad blir resultatet av en diagnos?
  • På vilket sätt gynnas Dyslexia Friendly Schools?
  • Vad är en Maintained school?
  • Vad är det för utbildning som är nationellt kvalificerande för arbete med dyslektiska barn? Har vi motsvarande?
  • Har skolorna i England olika läroplaner eller är det undervisningsplaner som åsyftas?

Vill du veta mer om engelska utbildningar och riktlinjer för utredning och bedömning av specifika inlärningssvårigheter klicka här:

Källor:

https://www.bdadyslexia.org.uk/

https://crested.org.uk/

Ulrika Burman & Mia Lorentz

Specialpedagoger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.