Bokmärken med läsmarkeringar kan vara ett sätt att stötta elever i samband med romanläsning. I dagarna introducerar jag Jonas Karlssons Jag är en tjuv i min grundsva-klass på vux. Efter att gemensamt ha läst inledningen kommer jag att dela ut laminerade bokmärken till eleverna och uppmana dem att läsa med pennan i hand. Markeringarna hjälper oss att hitta tillbaka till texten när det lästa sen diskuteras i klassen. Ett antal sidor kommer att läsas hemma innan vi ägnar ett lektionspass åt samtal. Därefter läses ytterligare sidor och så har vi nya lässtopp med bokprat.
Bokmärken med läsmarkeringar är något som Mary Ingemansson tipsar om i Lärande genom skönlitteratur (2016). Häromåret hade jag och sva-kollegerna på den grundläggande vuxenutbildningen förmånen att vara med på en workshop med Ingemansson, som på ett ytterst entusiasmerande vis varvade teori och praktik och gav oss metoder för hur Judith A. Langers teorier om litterära föreställningsvärldar kan användas för att fördjupa läsandet och utveckla boksamtalen.
I kollegiet är vi flera som har använt läsmarkeringarna och på olika sätt finjusterat symbolerna för att koppla till övrig undervisning. På bilden ser vi bokmärken som Laila Gulldotter, Jessica Ljunggren och jag själv använder. Avslutningsvis vill jag berätta att komvuxeleverna köper sin egen kurslitteratur. Sålunda är det inte skolans böcker som de skriver i.
