Publicerat:

UPPDRAG! Pedagogisk ledare i klassrummet FOKUS: Grundsärskola

Blir du lite stressad nu? Det är ingen fara vi kan gå lite här ändå om du vill – ta det lugnt, det är fredag !” Ingen internetuppkoppling, fast jag noga provat flera gånger innan lektionen, en utomhuspedagogik lektion i blåsväder i dubbel bemärkelse. QR-koder som flög med vinden i den skånska blåsten och förvirrade elever som nog undrade, vad håller vi på med? Men med helgen runt hörnet, spralliga ben och hjärtan av guld gick mitt något opedagogiska ledarskap i klassrummet ganska obemärkt förbi – den här gången….

Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver vidare att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som det omgivande samhället”  (Lgr 11, 1 Skolans värdegrund). 

När det pedagogiska ledarskapet i klassrummet brister och du befinner dig inom fyra väggar på en grundsärskola går det sällan så obemärkt förbi som min lektion förra veckan. Ett omvänt senario kunde likaväl varit en iPad genom fönstret, någon som vägrar och vill gå hem, ett utbrott av känslor och en lång väg tillbaka för att bygga upp ett nytt förtroendekapital. Det är tur att vi pedagoger bara är människor vi också, där vi för det mesta gör rätt val men ibland misstag – att lära av och reparera.

Jag vill hålla mig kvar där en stund. Just att vara människa inför sina elever eller som ledare för sina medarbetar. För mig är det grunden i ett pedagogiskt ledarskap. Att stå stadigt, vara trygg, kunna be om ursäkt när det blir fel, att leda med hjärtat som vägvisare. När den grunden har satt sig och är stabil ska forskning och beprövad erfarenhet verka som byggstenar för det palats där sedan det pedagogiska ledarskapet ska bosätta sig, utvecklas, ställas mot olika ibland nya perspektiv, nötas och blötas och placeras i yttersta rummet med den vackraste utsikt. Fördelen med att jobba som pedagogisk ledare på grundsärskola är den filterlösa, direkta responsen. Om en elev demonstrativt lägger sig stockliknande ner på golvet eller bankar högt och ljudligt i bänken och verbalt låter som en syren på en polisbil eller när kommunikations iPaden som ett mantra upprepar ”nej, nej, nej..” och stora kryss tonar upp på skärmen då vet man att ledaren inom en varit något otydlig. Lika mycket som eleverna visar missnöje över bristande ledarskap ges även underbara ögonblick när ledarskapet i klassrummet får sin bästa belöning. När en elev utropar, jag kan! Eller när någon visar förmågor ute på rasten som direkt avspeglar det område i matematiken som under en tid varit i fokus. ”Kolla där är en cirkel, ja och hela papperskorgen är en cylinder”…. 

Internationell forskning lyfter fram tre faktorer för ett bra pedagogiskt ledarskap.

Det första är att man som ledare i ett klassrum ska verka för ett positivt klimat, det andra är att hitta verktyg att främja studiero och den tredje faktorn är att undervisa på ett sätt så att eleverna utvecklar sitt eget tänkande. En god ledare skapar en positiv atmosfär runtomkring sig – lite som Gandhis ledord ”Var förändringen du vill se i världen”. När dina elever på morgonen tar steget eller glider över med rullstolen eller gåstolen in i sitt klassrum ska varje elev veta att den är uppskattad, respekterad, har rätt att göra fel, få verktyg att kunna göra rätt och viljan att kunskapa kommer som ett brev på posten. Denne elev ska känna studiero, där det för någon innebär att få börja sin dag med sinnesstimuli i ”sinnenas rum” medan det för en annan innebär det att få sin kommunikations iPad och schema för dagen vid ankomsten till skolan och för en tredje elev främjas studiero av att få en direkt feeedback genom ett schema på tavlan över vad dagen har att erbjuda. Att undervisa så eleverna utvecklar sitt eget tänkande, att få reflektera över, varför är detta bra för mig? Och även omvänt, tänker jag att en god pedagogisk ledare i klassrummet kan sätta ord på, varför är detta bra för mina elever? Vilka kunskaper och färdigheter behöver jag som pedagog utveckla hos mina elever för att ge dem en meningsfull framtid? Det är stora frågor som behöver besvaras. I en värld som ständigt utvecklas och där digital teknik idag är lika självklar som isglas en varm sommardag. Behöver våra elever lära sig tillaga pannkakor, eller behöver vi lära dem att ”googla fram” affären där de godaste pannkakorna säljs? För att sedan lära dem hur man räknar ut prisskillnader, vilka sidor på nätet har den mest tillförlitliga information? Eller kan man, ännu bättre hitta någon som älskar att laga pannkakor så att man själv kan ta del av det goda samtidigt som man ägnar sig åt något som inspirerar mer? Jag menar om man nu alltså inte själv är denne pannkaksmästare – finns det ju andra lösningar, vi måste bara lära oss och lära ut hur man kan hitta olika vägar att nå sina mål i livet….

Svedberg, Robinson, Timperley och Wheelan är några jag och min tekopp tänkt hänga med en tid framöver. Kanske de kan guida mig genom en djungel av frågor, få mig inspirerad att prova, ge mig mod att våga, utmanas och lära mig mer och som svar på en bön ”ge mig sinnesro att att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att förstå skillnaden…”  Är det kanske det som är ledarskap?

En framtid med möjligen ett ”skolledarskap i sikte…”? En pannkaka eller två och så får vi se hur långt det kan nå. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.