Publicerat:

”RÅ-konst från hjärtat”

I oktober möttes kulturombud och processtödjare inom normkritik i en Streetart-workshop.

Våra deltagare fick träffa två graffitti-konstnärer som har väldigt olika estetiska uttryck, Limpo (Fabio da Rocha Passos Pinheiro) och Unir1 (Gustav Norberg). De berättade om sin väg till konsten och graffittin och vi fick även en liten inblick i graffittins plats i samhället och det offentliga rummet. Efter det var det dags för alla att få färg på fingrarna och själva skapa och till sist avslutade vi med reflektioner kring det vi upplevt.

Tanken med denna mötesplats var att kulturombud och processtödjare skulle få syn på varandras kompetenser och hitta samverkansmöjligheter i sina verksamheter.

Vi ser att skolorna ofta använder olika kulturuttryck för att närma sig värdegrundsfrågor. Det kan vara att se en föreställning eller utställning eller att ha en dramaworkshop. Det är en väldigt bra ingång, för konsten ställer ofta utmanande frågor men ger inga förutbestämda svar. Det är upp till betraktaren eller deltagaren att göra sin egen reflektion och tolkning av upplevelsen.

Vi har vid tidigare kulturombudsträffar fått veta att lärare inte alltid känner sig trygga i att diskutera de tuffa frågor som kan dyka upp i en klass efter att man tagit del av utmanande kulturupplevelser. Så, för att skapa fler möjligheter för lärare och annan skolpersonal att våga tänkte vi att de kan hämta stöd i kulturombudens och processtödjarnas kompetenser.

Ett kulturombud har koll på vad det finns för kulturutbud för skolor i Malmö och kan hjälpa till att hitta något som kan utmana din klass i ett pågående temaarbete till exempel. Processtödjarna har verktyg för att hjälpa grupper att reflektera normkritiskt och kan vara ett stöd för dig när du lägger upp ett värdegrundsarbete. Eller kanske kan de följa med på en upplevelse för att hjälpa till att fånga upp de frågor som väcks hos eleverna…

För vi vill ju att konst och kultur ska väcka tankar hos eleverna och vi som vuxna ska finnas där för att hjälpa dem att reflektera. Vi behöver ge dem verktyg att tolka och analysera det de upplevt och hjälpa dem att skapa rum för samtal där allas reflektioner är värda att lyssna på.

Under workshopen i Streetart väcktes i alla fall många idéer om fortsatt arbete på skolan och vi hann också med att lyfta egna reflektioner kring konstuttrycket hos våra deltagare, här är några:

Makt, vems rum är det offentliga rummet? Vem är jag om jag inte får vara mig själv? Ta plats? Vad är fult och vad är fint? Exponera Känsla! Klok Konstig Konst! Konst = Konstig? Vems blick? Medskapande! Motstånd! Lekfullt! Att våga förmedla ett budskap. Konst är att bara vara. Att förstå att man inte förstår – och det är OK! Vem äger ordet konst? Vad har vi för syn på kunskap? Är allt klotter på skolan bara klotter eller är det åsikter? Vi vill ha ett ”Visuellt uttrycksplank” istället för ”Klotterplank”. Vi vill använda graffitti för att visa eleverna att man kan påverka underifrån. Det finns både en individuell och en samhällelig kraft i uttrycket. Det klottras mycket penisar på skolan men aldrig vaginor, vad betyder det?

Tusen tack alla som kom och delade kreativitet och reflektioner med varandra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.