Publicerat:

Jag är trött på Pippi!

 

Välkommen till min nya Pedagog Malmö-blogg där jag kommer att berätta om min arbete som lärare i den fantastiska skolformen förskoleklass.

Jag ville bli lärare redan i lågstadiet, i början av 1980-talet på Kvidinge skola, med underbara Birgit Lundgren som lärare. Jag var en blyg, tyst och snäll, duktig flicka som drömde om att en gång få rätta prov med frökens röda penna. Jag kunde redan läsa och skriva eftersom min storasyster Lena hade lekt skola med mig hemma. Detta fortsatte jag med senare, med feta katten Pelle som enda elev. Hittade för några år sen ett papper där jag informerade målsman (mamma) om att han fått kvarsittning 15 minuter för att han inte hade skött sig. Mamma hade signerat längst ner.

Varenda barnbok jag hade hade jag rättat på varje sida med en röd tuschpenna. Rätt eller en bock. Jag läste och läste, hela min familj har alltid varit läsare, även om mina föräldrar var arbetare. 

Igår kom jag över en artikel kring läsning, om att det är viktigt vilken litteratur barnen/eleverna läser och får läst för sig. Att inte ge dem vilket skräp som helst. Med min lite provocerande rubrik kan man tänka att jag helst ratar Pippi och traditionell svenska barnlitteratur, men så enkelt är det inte. Min ståndpunkt är dock att vi måste våga oss utanför det trygga, möta våra elever i den värld de befinner sig i och inte automatiskt ge dem de böcker som vi tyckte så mycket om, i mitt fall på 70-80-talet. Jag tror inte mina elever i storstan 2019 uppskattar/förstår den nationalromantiska tonen i Bullerbyn, Emil och Madicken. Och ärligt talat, efter 18 år som lärare är jag rätt så less på historierna.

När jag återgick till att jobba som lärare i skolan, efter några år i förskolan och som förskolechef, tänkte jag att jag måste uppdatera mig i barnlitteratur. Jag gick till en bokhandel och sa att jag behöver hjälp att hitta bra, nytt högläsningsmaterial för 6-åringar. Jag fick fantastiska böcker i min hand som jag själv nog hade älskat när jag började läsa, spännande, moderna och humoristiska historier och tokiga familjer. 

Vår skolbibliotekarie säger att hon vill att barnen ska se biblioteket som en skattkammare och mitt uppdrag är att ge barnen verktygen att öppna skatterna, ett språk, ett alfabet en längtan efter sagor och berättelser.

Vi hörs snart igen/Åsa P

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.