Publicerat:

Om tillit i coronatider!

Bild på två personer, där en leder och en blir ledd.

Jag tänker på enkelheten i ordet tillit, oavsett om jag läser fram eller baklänges blir det tillit. Men är det så enkelt att ge och få tillit? Vilken/vilka känslor upplevs genom tillit? Hur uttrycker det sig i klassrummet och på våra arbetsplatser? Är det något som vi bara tar för givet? Finns det alltid tillit i de asymmetriska relationerna mellan pedagog-elever-elever; pedagog-barn-barn, chefer-medarbetare-medarbetare? Nej det gör det inte!

Mina erfarenheter av didaktiska sammanhang är att detta är komplext och inte alltid så lätt att uppnå. Jag menar att öppenhet och hög mellanmänsklig tillit är det första trappsteget i kollektivt lärande vilket kräver, som jag ser det, en medveten och aktivt handling i den didaktiska processen.

Finns det koppling mellan ansvar/innovation/utveckling och tillit?

Just nu i ”coronatider” sägs och skrivs nästa varje dag i olika mediainslag om behovet av att agera med ansvar, ansvar i våra handlingar och ansvar för att ta hand om oss själva och varandra. Men är det så för att växa med ansvar behöver vi också bygga tillit? Eller tvärtom? Vad kommer först?

I dessa tider när fysiska mötesplatser och interaktionsprocesser i lärandet förflyttas till den virtuella världen behöver vi stanna upp och fundera kring hur tilliten påverkar samt uttrycker sig i kollektivt lärande och pedagogiska relationer. I lärande situationer lyfts ofta fram vikten av att vara innovativa, kreativa, öka effektivitet samt kvalitén i lärandet. Förutsättningen för detta är att elever/barn och vuxna i skolans värld befinner sig i en miljö som genomsyras av öppenhet, förtroende och tillit. Hur kan känslan av trivsel och transparens uppnås i våra relationer i digitala sammanhang utan misstänksamhet och kontroll? Vilka normer och regler har vi för att skapa tillit i dessa akuta tider?

Just nu går jag igenom och undersöker vad våra styrdokument säger kring arbetet med värdegrunden, något som kanske behöver aktualiseras utifrån det som händer nu.
En medveten och aktiv roll i den didaktiska processen kan få oss att zooma in och ut och ställa frågan: Behöver du och jag öka dosen av tillit i det digitala lärandet för att bidra till ”Varje elevs bästa skola”?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.