Gå direkt till innehållet

Publicerat:

En rastpedagogs vardag

Barn lyfter fallskärmstyg-


Ute på rasten stöter vi på nya situationer i stort sett hela tiden. Det är pjätt runt en lekställning, bollar som viner mot ett lerigt plank och fullsatta gungor. Samtidigt sker säkerligen hundratals andra saker, utöver dessa tre nämnda fiktiva situationer. Och detta är bara under ett och samma tillfälle – på en och samma rast. Vid en sådan tanke är det svårt att överskatta betydelsen av pedagogers närvaro.
Men samtidigt ska elevernas fria tid få förbli i deras ägo och ibland tror jag att vi har svårt att finna balans i fältet mellan att styra eller släppa fri. För inte är väl vår närvaro som ”den fria tidens pedagoger” likställd med att vi handgripligen styr en situation eller organiserar en aktivitet när det finns så många olika sätt att bidra till lek och lärande?

Jag är övertygad om att vi inte bör ta över rasten och styra den mot det sterilt tillrättalagda. Under rast- och fritidshemstid handlar det istället om att som närvarande pedagog inta ett förhållningssätt där vi möjliggör för eleverna att finna sin sysselsättning för det specifika tillfället. Men om vi ska göra detta krävs en förståelse för att varje människa, och elev i detta fall, är unik och det utbud som erbjuds måste därför vara brett och varierat.
Detta är frågor som jag redan berört i tidigare inlägg och jag tänker därför istället ägna kommande rader åt att försöka beskriva fem olika karaktärer som jag ofta stöter på under mina rastaktiviteter. Min förhoppning är att sådana funderingar på ett målande vis framhäver olikheter som förgyller tillvaron.
Jag vill även tydliggöra att jag är av uppfattningen att det finns lika många personligheter som människor och hur vi agerar som individer är alldeles för komplext för att rymmas i kategoriseringar, för att inte säga övergår mitt förstånd. Mitt intresse ligger istället i att uppmärksamma just utmaningen en pedagog har när det gäller att anpassa sig efter individ och situation. Genom att börja med dessa fem återkommande ”fenomen” föds en bild på hur ett sådant förhållningssätt kan se ut.
I Malmö stad har många skolor en välfungerande rastverksamhet och förhoppningsvis kan någon erfara en gnutta igenkänning. Men dessa fem roller kan nog infinna sig vart än barn befinner sig!

LÄS MER: Timmy Nilssons inlägg ”Är det äntligen lovfritids?”

Stammisen

Eller snarare stammisarna, då de ofta travar till rastaktiviteterna i grupp, är obotligt intresserade av vad som erbjuds på rasten. Deras frekventa besök vid rastaktiviteterna har bidragit till att de upplever en trygghet som i sin tur hjälper dem att omgående ta steget och prova på utmaningen. Detta smittar även av sig på andra elever i samma situation, inte minst på karaktären Iakttagaren som jag beskriver mer nedan.
För en rastpedagog är stammisarna ovärderliga då de ökar lekens status tack vare sin positivism och företagsamhet.


Kaplabygge i solen

 

Vinnarskallen

Som i alla lärandesituationer bör innehållet ha möjlighet till progression. För vinnarskallen kan det vara avgörande för deltagande eller ej. Det är den kittlande känslan av att nå utveckling som är lockande för Vinnarskallen och därför deltar eleven inte heller i alla rastaktiviteter eftersom dessa inte alltid är av utmanande karaktär.
Aktiviteter som hinderbanor, prickskytte och olika typer av stafetter är några exempel på fartfyllda utmaningar. Ett annat populärt inslag är att anordna ”Mästar-tillfällen” där eleverna får prova på olika utmaningar i en spännande atmosfär. På Sundsbroskolan kallar vi det för Fredagsmästaren och detta är givetvis ett frekvent besöksmål för Vinnarskallen.
Som pedagog blir den kanske viktigaste uppgiften ändå att se till att aktiviteten är lustfylld och utmanar eleverna på rätt nivå, någonstans i spänningsvidden mellan förmågor som vi redan erövrat och de som är inom räckhåll att behärska.

”Äggpong” – en favorit vid vindstilla väderlek

 

Iakttagaren

Under en pågående rastaktivitet deltar elever på många olika sätt. Några är deltagare, en del hjälper till att leda leken och andra bidrar som publik. Just publiken är jätteviktig för vilket utfall en aktivitet får och jag brukar ofta uppmärksamma detta för eleverna. På så vis synliggörs tanken om att alla bidrar med sitt och att detta spelar roll för den gemensamma upplevelsen.
Men som pedagoger måste vi hantera utmaningar på både grupp- och individnivå. Det är med denna skärpa det går att uppmärksamma de som iakttar en aktivitet, många gånger med förhoppningen om att en vacker dag våga ta steget och prova.
I dessa situationer blir mitt uppdrag att bilda en förtroendefull relation med eleven och ta ett litet steg i taget. I början kan det räcka med att ställa frågor som:
– Vill du hålla den här åt mig en stund?
– Vill du önska en favoritlåt?
Det är ingen idé att stressa på processen. När Iakttagaren väl tycker att det är dags så är det snarare viktigast att det blir en bra erfarenhet.

 

Hjälpredan

– ”Kan vi hjälpa till, Timmy?”
Orden kan ibland komma redan innan den sista skon är knuten och eleverna lämnat kapprummet. De har redan sett att jag förbereder något och är mer än redo att bidra med en hjälpande hand. Eller tio, då Hjälpredorna likt Stammisarna, ofta är flera till antalet.
Min känsla är att dessa eleverna ser ett större utbyte i att hjälpa till, förbereda och organisera kring en aktivitet än att själva delta i den samma. Vid närmare eftertanke så blir det än mer självklart att det är just deltar som de gör.
Det är bara på ett annat sätt än det kanske mest uppenbara.

 

Förbilöparen

Det säger bara ”svisch” när en stor elevgrupp stormar förbi mig under tiden jag förbereder en hinderbana. Jag hjälper en omkullsprungen kon upp på fötter igen och för någon sekund så undrar jag självömkande om de överhuvudtaget såg mig och min hinderbana.
Ytterligare några sekunder senare tänker jag, som tur är, att självklart gjorde de inte det. Förbilöparna är de elever som inte har planerat att förlägga sin rast vid organiserade aktiviteter, åtminstone inte denna gång. Istället har de kanske siktet inställt på att återuppta en lek från föregående rast. Eller vad vet jag?

Vad jag däremot vet är att fortlöparna närsomhelst är välkomna att delta i pedagoginitierad lek den rasten som det passar dem. Till dess är jag mer än nöjd att se dem leende springa förbi.

 

Det var mina tankar för denna gång,
Vi ses på rasten!


Timmy Nilsson
Lärare i fritidshem på Sundsbroskolan

Kommentera

Din e-post publiceras inte. Obligatoriska fält är markerade med *

Den här sidan skyddas av reCAPTCHA och Googles Integritetspolicy and användarvillkor gäller.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.