Gå direkt till innehållet

Publicerat:

Skolupprop mot afrofobi

Ett barn med flätor sitter på en markteckning av ett hus och en sol, tittar upp mot kameran och ler.

“Du är bajsbrun, det är som om man lagt en bajskorv på ditt huvud som runnit ner över hela kroppen, sen sa hon äcklat “ÖÖÖEEHH” och pekade på min dotter. (min dotter grät så hon skakade när hon berättade). Sen sa hon ”när jag får höra sånt vill jag inte vara mig själv längre. Jag vill vara ljusare och smalare och så försöker jag göra mig tuffare än jag egentligen är.”

I mitten av augusti fick grundskoleförvaltningen ett öppet brev till Sveriges alla rektorer, skolhuvudmän och skolpolitiker: Skolupprop mot afrofobi. Utöver en utförlig beskrivning av uppropets bakgrund och underlag från forskning innehåller brevet 13 sidor med vittnesmål från barn och föräldrar om de rasistiska kommentarer och det rasistiska agerande, med specifikt afrofobiska uttryck, som de möter i skolan och samhället. Det är ett litet utsnitt av en vardag, i förskolan, skolan och på arbetsplatsen – pepprad med kränkningar och exotifiering. Det är också en beskrivning av oförstående, okunskap och ibland direkt ovilja i bemötandet från personal som är satta enligt Skollagen att ”främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling”. Det är helt oacceptabelt.

”Den första reaktionen när jag har ifrågasatt en lärare eller annan pedagog, om att mitt barn uppfattat något de gjort i skolan som rasistiskt eller kränkande, brukar vara att de säger ”jag är inte rasist” och sedan hamnar fokus på pedagogens kränkthet istället för på händelsen som sådan. Barnets perspektiv glöms helt bort, istället skuldbeläggs barnet för att det har “gjort fröken lessen”, vilket gör det väldigt svårt att prata om det som hänt.”

De krav som framförs i brevet omfattar bland annat kompetensutveckling om afrofobi och andra former av rasism och diskriminering på grund av hudfärg,  skärpta krav på skolor och förskolor att följa och använda redan existerande krav och bestämmelser i barnkonventionen, skollagen och diskrimineringslagen, samt att se över läromedel och material för att befria dem från stereotyper och historiska felaktigheter och komplettera med normkritisk antirasism. Dessa krav kan till exempel ramas in av Barnkonventionens artikel 2 som slår fast att barn inte får utsättas för diskriminering, eller av diskrimineringslagens krav på utbildningsanordnare att bedriva ett målinriktat, främjande och förebyggande arbete för allas lika rättigheter och möjligheter. Eller Skollagens allra första kapitel enligt ovan, eller flertalet kapitel och avsnitt i förskolans och skolans läroplaner och styrdokument. Brist på lagstöd för detta arbete finns inte.

Förvaltningens arbete ska utformas dels utifrån det främjande arbetet, det som syftar till inkludering för alla och som ska pågå hela tiden, utan särskild anledning. Exempel på detta  är Grundskolefotboll mot rasismer som arbetar utifrån barnrättsprinciperna, det strategiska arbetet med normkritik som syftar till att förankra ett normkritiskt förhållningssätt hos all personal, och förvaltningens arbete med att stärka kopplingen mellan sex- och samlevnadsundervisningen och värdegrundsarbetet där representation och antirasistisk undervisning är grundpelare. Projektet SESS, School Early Strengthening System, kommer att erbjuda webbaserad fortbildning för såväl personal som elever om antirasism och andra antidemokratiska beteenden. Men vi behöver också arbeta förebyggande mot specifika former av diskriminering och förtryck, som till exempel genom partnerskapet med Judiska församlingen och hågkomstresorna mot antisemitism, arbetet mot hedersrelaterat förtryck utifrån Örebrorapporten, och samarbetet med World Pride. Här finns utrymme att arbeta specifikt mot rasism som riktar sig mot vissa grupper, som afrofobi.

Bland vittnesmålen i brevet finns också exempel på förskolor och skolor som agerar omedelbart och insiktsfullt, som har effektiva åtgärder och lyckas ta hand om de situationer som uppstått och använda dem för lärande och utveckling. Som huvudman är det oerhört viktigt att fånga upp dessa goda exempel och ur dem skapa lärande för alla. Ett sätt att göra detta är genom att lyssna på och samarbeta med de föräldrar som bär på erfarenheter av att ha afrosvenska barn i förskolan och skolan. Inget barn ska utsättas för diskriminering eller kränkande behandling i skolan. Det är deras obestridliga rätt.

kommentarer

  1. Väldigt positivt att läsa att skoluppropet mot afrofobi uppmärksammats och tas på allvar i Malmö Stad. Fint att läsa om en del av arbetet som görs bl.a. Inom ramen för grundskolefotboll mot rasismer för att motverka rasismer, kränkningar och diskriminering av Malmös barn och unga ute på skolorna. Som förälder till afrosvenska barn och som ärare på en av grundskolorna i stan ser jag mycket fram emot utbildningsininsatserna riktade mot både personal och elever om afrofobi, jag upplever att det saknas kunskap och insikt om afrofobi.

    1. Hej Sara, tack för din kommentar. Jag håller med om att vi behöver utveckla mer kunskap och djupare insikt om afrofobi i utbildningsförvaltningarna. Hoppas att våra insatser kommer att leva upp till dina förväntningar, och att du annars hör av dig!

  2. Alla barn har rätt till en trygg skolmiljö.

    1. Så är det!

Kommentera

Din e-post publiceras inte. Obligatoriska fält är markerade med *

Den här sidan skyddas av reCAPTCHA och Googles Integritetspolicy and användarvillkor gäller.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.